Tystnad.
Ja, tystnad torde ändå vara det ordet som skulle kunna beskriva min bloggaktivitet absolut klarast. Fast bara på ytan. Med siktet inställt på dåtiden kan jag nog ändå, ganska snällt, konstatera att jag antagligen haft mer att skriva om här när jag lekt kanadensare några månader än någonsin förut. Under liknande tidslänga. Däri ligger väl lite av förklaringen kring varför jag inte skrivit också.
Jag vill helst inte skriva om det inte är någonting jag kan stå för i framtiden. Jag vet, människor förändras, jag förändras. Jag kanske till och med tänker på och kring förändring mer än de flesta. Fast det är väl det som icke-skrivandet bottnat i. Till stor del.
Det jag skriver skapar onekligen en bild/flera bilder av vem jag är, en bild som mer eller mindre stämmer överrens med den bild jag själv har av mig själv, som mina vänner har, min familj, mina drömmar och mina mål.
Svårigheten hamnar liksom i att när jag känner att mitt sätt att se världen utvidgas konstant, så blir de tankar jag precis hade så infantila, även om jag vet att jag behövde använda dem som språngbrädor för att ta mig dit dessa tankehopp tagit mig.
Jag är nog livrädd för att stänga in mig själv i en liten, liten, liten låda medveten om att det är jag själv som helhjärtat ansvarat för att låsa den.
Det är väl lite därför jag har så lätt att pröva på nya sätt att vara, och att tänka, och att känna. För att det mer eller mindre blir besök i någon annans låda, eller min bild av någon annans låda. Det är jättetrevligt, men jag vet var dörren är om jag vill ut och flyga lite i sinnet igen. Och så använder jag alla de olika lådorna som utsiktstorn för att hitta andra lådor. Men min egen låda är det lite annorlunda med, även om det inte är helt lätt att beskriva varför.
Det bästa med det här inlägget är att jag är medveten att jag hade kunnat beskriva så många liknande fenomen med helt andra ord, liknelser eller perspektiv.
By choosing what is right you'll ultimately end up blind
måndagen den 28:e november 2011
onsdagen den 12:e oktober 2011
Att praktisera utomlands
Vad innebär det egentligen att ha sin praktik förlagd utomlands? På vilka sätt kan det skilja sig mot en hemmavariant? Vad bör man tänka på? Vad kan man tänka på? Var vill man praktisera och av vilken anledning? Efter att jag spenderat en stund med att fundera kring utlandspraktiken jag nu genomför (Kanada, barn och ungdomsvälfärd) beslutade jag mig för att skriva en liten simpel tankeguide utifrån de frågor jag själv hade innan jag började fundera, planera och strukturera mina planer.
Upplägget:
Jag kommer att börja med att generellt diskutera kring ett par relevanta frågeställningar, varefter jag mer konkret går in på hur jag själv gjorde, varför och hur mina förutsättningar präglade mitt val.
Vem riktar sig utlandspraktik till?
Alla som utsätter sig för nya miljöer, människor och utmaningar lär sig saker de inte skulle lärt sig annars. På liknande sätt lär man sig mycket av att ha sin praktik på hemmaplan, saker man inte lär sig om man far iväg. Vissa saker kan du dock inte få av att stanna hemma. Du kan inte få en djupare förståelse för andra kulturer och vanor, vilket framförallt borde gälla om du bor hemma hos någon istället för i studentkollektiv eller liknande. Fast genom att uppleva studentlivet i andra länder får du såklart en helt annan bild som du inte får av att vara i en familj, och så vidare, och så vidare.
För mig som studerar inom humanoira-världen är det potentiellt sett väldigt viktigt. Bara att jag måste uttrycka mig fullständigt på engelska gör något annorlunda med mig, att jag får en djupare förståelse när folk från andra länder försöker diskutera något med mig på ett språk som inte är deras modersmål. Att behöva använda avancerad socialarbetarterminologi är inte bara en ordentlig utmaning, det är en fantastisk möjlighet. Jag har tidigare skrivit om hur begränsande det kan kännas att använda ett språk som inte har ens grundläggande språksjäl inbunden. Det är jättetydligt att jag inte kan uttrycka mig lika väl på engelska som på svenska, men att lära sig tänka, känna och fundera på ett nytt språk är en resa som är väl värd att företa sig.
Fast det är inte bara för oss som studerar människor och dylikt som det ger något extra, eller nya sätt att se världen på. Att bara befinna sig någonstans där saker fungerar annorlunda gör det lättare för dig att få upp ögonen för att saker kan vara annorlunda på sätt du inte kunnat föreställa dig, och om de du jobbar eller umgås med i det nya landet också är öppna för olikheter kan alla lära sig något på kuppen. Nya sätt att mäta framgång, tänka kring människor, teknik eller varför inte konst eller idrott.
Så utlandspraktik riktar sig till alla som vill utmana sig själva att se i princip vad som helst med nya ögon. Med det sagt behöver det inte betyda att du inte kan göra det på hemmaplan, även om du i och med utlandspraktiken kastas in i någonting som förmodligen i större grad tvingar dig till fenomenet som kallas att snabbt vidga dina vyer.
Var ska jag praktisera då?
Vad är du intresserad av att jobba med? Självklart påverkar det vad du har med dig i bagaget. Har du tidigare jobbat med barn och ungdomar är det bra att söka sådana arbeten, det blir mycket lättare i kontakter med olika organisationer och universitet. På samma sätt kan du tänka kring var du vill arbeta. Känner du avlägset någon familj i något annat land som du tycker verkar intressant? Hör av dig, ett mejl, ett samtal. Det skadar inte att försöka. Har du avancerad kunskap i något specifikt språk? Bra, då har du goda möjligheter att söka i ett land där språket är modersmålet. Förvänta dig att dina skolkunskaper i olika språk sätts på prov, för att lära sig ett språk är inte samma sak som att leva ett språk.
Fundera igenom vad du har med dig, vad du är intresserad av och på vilka sätt du vill utmana dig själv. Det är även värt att tänka kring exempelvis visum-regler, studiekostnader, bostadsfrågor och så vidare. Exempelvis krävs det inget visum om du tänkt dig att du ska studera i Kanada mindre än ett halvår, medan du som vill praktisera i USA antagligen får lite mer tuggmotstånd.
Hur ska jag gå tillväga för att få till en utlandspraktik?
Först och främst är det viktigt att vilja. Förvänta dig inte att få allting serverat på ett silverfat, utan förbered dig på att det kan komma att kräva en hel del energi och tålamod.
Kolla upp med ditt universitet och ditt program hur de hanterar utlandspraktik. Göteborgs Universitets Socionomprogram har ett antal färdiga turer till intressanta platser, som Storbritannien eller Indien, medan du får söka själv till andra länder eller möjligheter. Eftersom jag själv söker själv kommer resterande information endast beröra det.
Läs på informationen ditt universitet har, vilka krav och så vidare. Ställ frågor, tänk kritiskt. Det underlättar som bara den när du väl börjar ta kontakt med olika instanser.
Kolla upp dina kontaktnät, känner du någon i något intressant land? Hur ser landet på utlandspraktikanter? Vad har de för krav? Krävs kanske något språktest eller kostar det tjohejsan mycket cash? Tar det evigheter innan du får tag i ett visum?
I vilken del av landet vill du praktisera, och med vad, och varför? Du kommer i många instanser behöva kunna klargöra varför du vill praktisera just där. Skriv ett CV på berört språk, samla ihop referenser inom området. Visa att du inte tänker ge dig.
Jag hade en del saker som talade för mig när jag sökte min praktikplats, även om det tog mycket tid just för att varken praktikplatsen eller universitetet i utlandet hade gjort någonting liknande förut. Från att ha börjat söka i februari så var inte allting klart förrän i mitten av augusti, och praktiken började i början av september!
Min praktikjakt:
1. Bestämde mig för att det är just Kanada jag ville vara i
2. Tog kontakt med familjeanknytningen i landet
Fråga ut: vad finns det i området? Vad bör jag tänka på?
3. Började söka och fråga runt kring området värdfamiljen bordde i.
Fick exempelvis info från Umeå Universitet som jag inte var i närheten av från Göteborgs Universitet, stort tack!
4. Ringde runt, mejlade runt
Kom i kontakt med Ryerson University som var väldigt hjälpsamma, men först efter att jag lyckats klargöra vad som krävdes av dem, och vad jag kunde bidra med. Var även i kontakt med University of Toronto som inte riktigt var lika hjälpsamma. UoT är säkert jättebra om du ska plugga ett helt program eller separata kurser, men vill du bara sköta utlandspraktiken krävs det en form av samarbete de icke stödjer. Därefter kom jag i kontakt med Durham Children's Aid Society, och när jag märkte hur oerhört taggade de var på ett internationellt samarbete visste jag att Ryerson och Durham CAS var de kontakter jag skulle utveckla och nyttja. Och nyttjas av.
5. Tjatade och tragglade
Mejla, ring, ge inte upp för att saker går långsamt.
6. Åkte iväg på mitt livs äventyr!
Dra nytta av andras kunskaper och kontakter. Sugen på att praktisera i provinsen Ontario i Kanada? Fråga exempelvis mig! Vad har du för funderingar? Vad vill du ha ut av praktiken? Är du orolig för något? Jag står för att det är viktigare att våga ställa frågor än att ha svaren - för vem vet hur du ser på saken i framtiden. Våga ifrågasätta!
Om familjen du kommer bo hos är "ursprungsinvånare" var beredd på att de säkert ser saker som självklara där du ser motsatsen som självklar. Fråga om kollektivtrafik, kostnader, kosthållning, seder, resvägar, tillgänglighet, möjlighet, klädkoder och så vidare och så vidare.
Har du några funderingar eller frågeställningar som du skulle vilja ha synpunkter på, eller bara diskutera, tveka inte att kommentera. Det vore toppen om fler fann sig motiverade att söka sin personliga utveckling utomlands.
Våga bli någonting nytt.
Upplägget:
Jag kommer att börja med att generellt diskutera kring ett par relevanta frågeställningar, varefter jag mer konkret går in på hur jag själv gjorde, varför och hur mina förutsättningar präglade mitt val.
Vem riktar sig utlandspraktik till?
Alla som utsätter sig för nya miljöer, människor och utmaningar lär sig saker de inte skulle lärt sig annars. På liknande sätt lär man sig mycket av att ha sin praktik på hemmaplan, saker man inte lär sig om man far iväg. Vissa saker kan du dock inte få av att stanna hemma. Du kan inte få en djupare förståelse för andra kulturer och vanor, vilket framförallt borde gälla om du bor hemma hos någon istället för i studentkollektiv eller liknande. Fast genom att uppleva studentlivet i andra länder får du såklart en helt annan bild som du inte får av att vara i en familj, och så vidare, och så vidare.
För mig som studerar inom humanoira-världen är det potentiellt sett väldigt viktigt. Bara att jag måste uttrycka mig fullständigt på engelska gör något annorlunda med mig, att jag får en djupare förståelse när folk från andra länder försöker diskutera något med mig på ett språk som inte är deras modersmål. Att behöva använda avancerad socialarbetarterminologi är inte bara en ordentlig utmaning, det är en fantastisk möjlighet. Jag har tidigare skrivit om hur begränsande det kan kännas att använda ett språk som inte har ens grundläggande språksjäl inbunden. Det är jättetydligt att jag inte kan uttrycka mig lika väl på engelska som på svenska, men att lära sig tänka, känna och fundera på ett nytt språk är en resa som är väl värd att företa sig.
Fast det är inte bara för oss som studerar människor och dylikt som det ger något extra, eller nya sätt att se världen på. Att bara befinna sig någonstans där saker fungerar annorlunda gör det lättare för dig att få upp ögonen för att saker kan vara annorlunda på sätt du inte kunnat föreställa dig, och om de du jobbar eller umgås med i det nya landet också är öppna för olikheter kan alla lära sig något på kuppen. Nya sätt att mäta framgång, tänka kring människor, teknik eller varför inte konst eller idrott.
Så utlandspraktik riktar sig till alla som vill utmana sig själva att se i princip vad som helst med nya ögon. Med det sagt behöver det inte betyda att du inte kan göra det på hemmaplan, även om du i och med utlandspraktiken kastas in i någonting som förmodligen i större grad tvingar dig till fenomenet som kallas att snabbt vidga dina vyer.
Var ska jag praktisera då?
Vad är du intresserad av att jobba med? Självklart påverkar det vad du har med dig i bagaget. Har du tidigare jobbat med barn och ungdomar är det bra att söka sådana arbeten, det blir mycket lättare i kontakter med olika organisationer och universitet. På samma sätt kan du tänka kring var du vill arbeta. Känner du avlägset någon familj i något annat land som du tycker verkar intressant? Hör av dig, ett mejl, ett samtal. Det skadar inte att försöka. Har du avancerad kunskap i något specifikt språk? Bra, då har du goda möjligheter att söka i ett land där språket är modersmålet. Förvänta dig att dina skolkunskaper i olika språk sätts på prov, för att lära sig ett språk är inte samma sak som att leva ett språk.
Fundera igenom vad du har med dig, vad du är intresserad av och på vilka sätt du vill utmana dig själv. Det är även värt att tänka kring exempelvis visum-regler, studiekostnader, bostadsfrågor och så vidare. Exempelvis krävs det inget visum om du tänkt dig att du ska studera i Kanada mindre än ett halvår, medan du som vill praktisera i USA antagligen får lite mer tuggmotstånd.
Hur ska jag gå tillväga för att få till en utlandspraktik?
Först och främst är det viktigt att vilja. Förvänta dig inte att få allting serverat på ett silverfat, utan förbered dig på att det kan komma att kräva en hel del energi och tålamod.
Kolla upp med ditt universitet och ditt program hur de hanterar utlandspraktik. Göteborgs Universitets Socionomprogram har ett antal färdiga turer till intressanta platser, som Storbritannien eller Indien, medan du får söka själv till andra länder eller möjligheter. Eftersom jag själv söker själv kommer resterande information endast beröra det.
Läs på informationen ditt universitet har, vilka krav och så vidare. Ställ frågor, tänk kritiskt. Det underlättar som bara den när du väl börjar ta kontakt med olika instanser.
Kolla upp dina kontaktnät, känner du någon i något intressant land? Hur ser landet på utlandspraktikanter? Vad har de för krav? Krävs kanske något språktest eller kostar det tjohejsan mycket cash? Tar det evigheter innan du får tag i ett visum?
I vilken del av landet vill du praktisera, och med vad, och varför? Du kommer i många instanser behöva kunna klargöra varför du vill praktisera just där. Skriv ett CV på berört språk, samla ihop referenser inom området. Visa att du inte tänker ge dig.
Jag hade en del saker som talade för mig när jag sökte min praktikplats, även om det tog mycket tid just för att varken praktikplatsen eller universitetet i utlandet hade gjort någonting liknande förut. Från att ha börjat söka i februari så var inte allting klart förrän i mitten av augusti, och praktiken började i början av september!
Min praktikjakt:
1. Bestämde mig för att det är just Kanada jag ville vara i
2. Tog kontakt med familjeanknytningen i landet
Fråga ut: vad finns det i området? Vad bör jag tänka på?
3. Började söka och fråga runt kring området värdfamiljen bordde i.
Fick exempelvis info från Umeå Universitet som jag inte var i närheten av från Göteborgs Universitet, stort tack!
4. Ringde runt, mejlade runt
Kom i kontakt med Ryerson University som var väldigt hjälpsamma, men först efter att jag lyckats klargöra vad som krävdes av dem, och vad jag kunde bidra med. Var även i kontakt med University of Toronto som inte riktigt var lika hjälpsamma. UoT är säkert jättebra om du ska plugga ett helt program eller separata kurser, men vill du bara sköta utlandspraktiken krävs det en form av samarbete de icke stödjer. Därefter kom jag i kontakt med Durham Children's Aid Society, och när jag märkte hur oerhört taggade de var på ett internationellt samarbete visste jag att Ryerson och Durham CAS var de kontakter jag skulle utveckla och nyttja. Och nyttjas av.
5. Tjatade och tragglade
Mejla, ring, ge inte upp för att saker går långsamt.
6. Åkte iväg på mitt livs äventyr!
Dra nytta av andras kunskaper och kontakter. Sugen på att praktisera i provinsen Ontario i Kanada? Fråga exempelvis mig! Vad har du för funderingar? Vad vill du ha ut av praktiken? Är du orolig för något? Jag står för att det är viktigare att våga ställa frågor än att ha svaren - för vem vet hur du ser på saken i framtiden. Våga ifrågasätta!
Om familjen du kommer bo hos är "ursprungsinvånare" var beredd på att de säkert ser saker som självklara där du ser motsatsen som självklar. Fråga om kollektivtrafik, kostnader, kosthållning, seder, resvägar, tillgänglighet, möjlighet, klädkoder och så vidare och så vidare.
Har du några funderingar eller frågeställningar som du skulle vilja ha synpunkter på, eller bara diskutera, tveka inte att kommentera. Det vore toppen om fler fann sig motiverade att söka sin personliga utveckling utomlands.
Våga bli någonting nytt.
måndagen den 3:e oktober 2011
Mina gamla blogginlagg
Herregud. De fanns arkiverade och lagda pa nan annan bloggplats. Trodde jag forlorat dem for alltid.
Jag ar faktiskt lite forvanad over var jag var i tankarna redan for 3-4 ar sedan.
Har du tid over sa las garna.
LANK
Jag ar faktiskt lite forvanad over var jag var i tankarna redan for 3-4 ar sedan.
Har du tid over sa las garna.
LANK
To live, breathe and color a language
I actually intended to write this whatever it turns out to be in swedish, but since I'm at work, before work begun, I do not really have access to a swedish keyboard and no way I write a a o instead of a a o. So to say.
Life sure is a mystery. I guess whoever reads this already figured that one out. It seems logical enough - time changes, and what we're able to achieve is closer to nothing than anything in the grand scheme of everything unholy. However, what we are (or could be, or should be, sorta) able to do is that we're actually able to picture a fragment of whats occuring right now. I mean, by putting letters together into words, to feel, to express anything, is sort of a reflection of today. And we are each our own masters of our own perception, even though our ability to see things would be ridiculously limited by being by all alone. Or would it?
My primary language is swedish. Not really a big surprise, but I really feel that my ability to express pretty much anything in english is severely limited.
There aint enough color in the words that I utter. For me. In my world.
I read through my texts. I understand clearly what I mean, but I dont get the same flow. Or perhaps feeling, as when I write in swedish. Which is only logical, of course. But I want to explore and endure the process of making another language my own in a deeper way than the school bench implies. It's not just letters put in order to form words which form sentences which try to signal something about anything.
It's just so much more than that.
When I say some words. When I think of some places. When I dream certain dreams. When I'm awake, asleep or something in between I'm fully aware that I put everything somewhere in my mind.
When I think about different people, I try to use the happy pictures associated with them. I put vivid fluidity in my emotions, in my quite simple ways of understanding myself and others. I want my world to be happy.
I want to drench my language in color, so that every moment overflows with something that makes me feel alive.
I like to think about how I think. And why. And when. And how come and every other way possible. I do, I do, I do. Alot.
I feel that my english is lacking in color. I cant sense the deeper meanings of what I want to express, which annoys me. It annoys me greatly. Yes, I am very mad about that fact.
However, I do not intend to give up. This is just one of pretty much unlimited potential steps on my road to end my days in a world as vibrant as possible.
With the help of the people around me. Life.
Life is everything. A colorful everything to me.
Life sure is a mystery. I guess whoever reads this already figured that one out. It seems logical enough - time changes, and what we're able to achieve is closer to nothing than anything in the grand scheme of everything unholy. However, what we are (or could be, or should be, sorta) able to do is that we're actually able to picture a fragment of whats occuring right now. I mean, by putting letters together into words, to feel, to express anything, is sort of a reflection of today. And we are each our own masters of our own perception, even though our ability to see things would be ridiculously limited by being by all alone. Or would it?
My primary language is swedish. Not really a big surprise, but I really feel that my ability to express pretty much anything in english is severely limited.
There aint enough color in the words that I utter. For me. In my world.
I read through my texts. I understand clearly what I mean, but I dont get the same flow. Or perhaps feeling, as when I write in swedish. Which is only logical, of course. But I want to explore and endure the process of making another language my own in a deeper way than the school bench implies. It's not just letters put in order to form words which form sentences which try to signal something about anything.
It's just so much more than that.
When I say some words. When I think of some places. When I dream certain dreams. When I'm awake, asleep or something in between I'm fully aware that I put everything somewhere in my mind.
When I think about different people, I try to use the happy pictures associated with them. I put vivid fluidity in my emotions, in my quite simple ways of understanding myself and others. I want my world to be happy.
I want to drench my language in color, so that every moment overflows with something that makes me feel alive.
I like to think about how I think. And why. And when. And how come and every other way possible. I do, I do, I do. Alot.
I feel that my english is lacking in color. I cant sense the deeper meanings of what I want to express, which annoys me. It annoys me greatly. Yes, I am very mad about that fact.
However, I do not intend to give up. This is just one of pretty much unlimited potential steps on my road to end my days in a world as vibrant as possible.
With the help of the people around me. Life.
Life is everything. A colorful everything to me.
torsdagen den 29:e september 2011
Och så ett bra tag senare...
Jag har lite svårt att förklara varför jag inte bloggat mer, och tidigare, och låtit bilder komma upp. Bilder känns väl mest att internet är lite instabilt, deras router är rätt mycket crap, kan man säga. Det är inte så jäkla hett att sitta och ladda upp 5 stora bilder, och så bryts det precis i slutet och man blir förbannad som bara den.
Fast jag börjar komma in i ett annorlunda vardagslunk nu. Och jag gillar't.
Jag vet inte riktigt hur jag ska komma ikapp i bloggandet. Det har liksom hänt så sanslöst mycket, även om det egentligen inte hänt så jäkla mycket. Lite svårt att förklara.
Jag börjar nysta i lite sociala, kulturella och grundläggande skillnader i mentalitet och värderingar. Jag blir lite ledsen över avsaknad av Loka/Ramlösa-ekvivalenter. Jag är positivt överraskad av kaffet, och Tim Hortons är en jättehärlig kedja. Här sitter man dock inte ner på ett kafé för en fika, här är allt to go och alla gör väldigt mycket hela tiden.
Att plugga är verkligen inte gratis, utan de som inte har fett pådrag hemifrån får jobba hårt om de vill kunna plugga på universitet. Inte ovanligt med fyra heldagar studier, följt av 2½ dag med minst heltidsjobb. Det är så sanslöst lätt att ta saker för givet märker jag. Och i Sverige tycker folk att studiestödet är för litet. Värt att diskutera, minst ut sagt.
Här bryr sig folk mindre om saker, fast mer om andra saker. Det tas liksom för givet att alla hämtar och skjutsar varandra, det berörs liksom inte ens i diskussionerna. Bilarna är större, husen är större. Avstånden är sjukt mycket större.
Kanada är ju ändå 22 gånger så stort som Sverige, fast med bara strax över 3 gånger så många invånare.
Jag har presenterat min internationella praktik på möte för alla anställda. Det var väl några hundra personer som tittade när jag under några minuter rabblade på om mig själv. Nervigt, om än sjukt roligt. Folk är väldigt intresserade av omvärlden, om att diskutera.
Barnvälfärden i landet är väldigt intressant, och så även allt vad volontärarbete heter.
Det är verkligen något mellanting mellan USA och Sverige, vilket jag skulle kunna utveckla på så många plan men klockan börjar närma sig midnatt och jag har planer på att somna inom kort.
Jag gillar att jag kan mumla att tjejer är söta/läckra/whatever på svenska när de gått förbi, de tror väl att jag harklar mig. Känns bra.
Jag gillar att folk är så trevliga och tillmötesgående.
Jag gillar Kanada som ett alternativ till Sverige.
Jag gillar annorlunda.
Vart vill jag åka härnäst i världen? Kan nog bli beroende av det här perspektivskapandet.
Och det känns jävligt bra att slipa på engelskan.
True story.
måndagen den 12:e september 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)