Synnerligen kausalistiskt uttryck det där. Inte sant. Vad sägs om en bussig (sitter på en buss HEHE) hampusanalys av ämnet?jag tänker mig att det är en ganska farlig utgångspunkt. Att just vänta på bättre tider. Fast det är ju i grund och botten väldigt beroende av vilken utgångspunkt man har. Utgår man ifrån att ens liv är crap känns det direkt som att skjuta sig själv i foten. Att istället för att göra det bästa av var stund rent krasst vänta på att någon annan förändrar ens hela värld. Å andra sidan vore det jäkligt ickehampus att dra alla över en kam på det viset. Eller? Man kan ju ha det som utgångspunkt, men samtidigt vara lugn och ta saker för vad det är. Tror jag. Det är lite knepigt att vrida det till något genomgående konstruktivt när själva ingången bygger på att man inte är sin egen lyckas smed. Samtidigt tänker jag att man kan ha det som någon sekundär form av livsfilosofi, och därigenom njuta av stunden samtidigt som man är beredd på att det faktiskt är andra faktorer än ...