Välkommen åter sade bloggen när jag satte mig framför datorn nu på kvällskvisten. Men jag kunde känna undertonen av illa dold ironi. Hur länge blir den jäveln kvar den här gången väste den han mellan raderna (min blogg är en han). Men jag klandrar inte min lilla blogg. Jag har vart en dålig bloggägare. En skamlig bloggägare. Typen som man pekar och skrattar åt. Kanske rentav tar upp en sten och kastar i förbigående. Men missar såklart, för man vill ju inte säga att man rört vid en så dålig bloggägare i tredjehand. Men! Jag tänkte börja igen, och börjar först med lite allmänna tankar varefter jag går över på en lite mer poetisk nivå. Det vill säga min lilla dikt jag vävde ihop inför vårt seminarium om kärlek. Gissa om jag blev förvånad när vi kom fram till hur länge sedan det var man lyssnade på Björn Rosenström. Så det blev spotify såklart. Älskade spotify. Men vad ser jag? Den gamle drummeln har inte släppt något på år och dar, men så oförhappandes släppte han två nya skivor förra åre...