Hampus syn på saken

Sitter på föreläsning nu, men den schtekiga Tommie som föreläsare. Diggar honom. Han är intelligent, pedagogisk och bjuder på sig själv. Just nu är det snack om familjekartor, eller genogram. Hur ser du egentligen på din släkt, vem ser vad på hur människor är sammanknutna? Hur tänker du kring din mormor och morfars förhållande, hur är deras relation i förhållande till din mor respektive till din moster eller morbror. Det är väldigt intressant att reflektera över hur släkten fungerar, beroende ur vems synvinkel man åskådliggör nidbilder och allmänna helgonförklaringar. Vem är du, egentligen? Sanningen är en subjektiv lögn. Ett av mina slagord. Vet du någon som sagt det förut? Då blir jag lack, för jag är sjukt trött på att gamla gubbar och tanter snor mina citat. :D

Ja, nu när jag befinner mig i Stockholm har jag vissa möjligheter. Exempelvis en fantastisk farmor som är bara en hårsmån från att bli en superstar. Här provar hon i egen hög person läppsmörjet Carmex. Se och njut!

Det är svårt att motstå kaffe och suveränt hembakat fikabröd... Och yes, jag hade tillåtelse att lägga upp filmen. Det börjar bli farligt det här mobilandet dock... Är på väg att förvandlas till en sån där blogg som man instinktivt ser ner på. Men ärligt talat så är det sjukt mycket roligare att blogga när det är så lätt och smidigt. iPhone är kung.

Hipp hipp hurra, farmor 76 år igår najs. Det firar vi med blommor ooooch... Vin! Men, själv är det dags att dricka kaffe och därefter newsa. Men först av allt ska det bloggas lite om StarCraft 2. Myyys. By popular request.

Idag var det dagen D. Det vill säga dop. Jag fick äran att bli gudfar åt min morbrors dotter, och hej å' hå så var det dags att åka till kyrkan. Imorse det vill säga. Föräldrarna till den lilla ängel vars nåd jag förärat mig var lite sena, en såkallade babyolycka hade utövats, och vi gick därefter in i VIP-båset i kyrkan. Du ska göra det och ni ska gå där och här, var på't ungefär vad vi fick höra. Så var det dags för processionen, vi gick fram, jag och gudmor sida vid sida, med föräldrarna bakom oss. Sen var det bara att sätta sig ner i främsta raden. Det är nästan så man blir religiös när man sitter där. Visst, jag kunde inte ta mycket notis till vad prästen sade, det kändes till stor del som: "ord, ord, ord, Jerusalem". Desto mer låg fokus på den lilla parveln i gudmoderns famn. Som klättrade och bökade och var hur gullig som helst. Tittade på mig med sina fantastiskt blå ögon och sade: "Nämen tjena" med andra ordval. Det kändes helt enkelt väldigt... pr...