Hampus syn på saken

Min dator dog häromveckan. En ond bråd död i formen av smärtsam hårddiskkrasch på min kära lappy laptop. Då kände jag bara: Åh fan. Det låg i luften. Påtagligt. Emotionellt. Dags för en ny dumburk. Så ja köpte och byggde och nu lever den. Eller han. Jag tycker inte det ska vara en hon. En dator är liksom en han. Förutom om man har en liten Rosa minilappy. Det luktar i det fallet som en hon. Nåväl, min poäng med rubriken är att jag nu är stolt innehavare till dubbla skärmar. And it feels bloody darn awesome. Dubbla skärmar och universums bästa löpdojor. Helvete alltså, im on fire.

Jag har insett något. Tänk dig att du har exempelvis världens bästa skor. Vilket jag faktiskt hade. Om du sedan skaffar något väsentligt bättre, kan du verkligen säga att de nya fortfarande bara är de bästa i världen?! Mycket möjligt men då är du dum i huvudet. Asics gör fina löpdoningar. Det syns på långt håll, kanske till och med känns. Jag tror faktiskt det. Att det liksom smittar av sig. Jag sprang förbi en gammal tant och jag kan nästan svära att hon fick en fotorgasm. Asicpati, skulle jag vilja kalla det. Något utöver det vanliga. Kanske som mjukglass på den första vårdagen när solen faktiskt värmer. Mmmm, mjukglass. Men allt har sin tid. Men njut av livet för i helvete. Det tänker jag göra i världens bästa skor. Vad fan säger jag. Universums. Fuck this shit!

Aj då. Det var ett tag sedan, men nu jäklar. Dags att börja igen. På riktigt :) Förvänta er något lite mer djuplodat senare idag, och närmsta dagarna kommer ett grymt nya skorinlägg. Äh what the heck, om min nya dator också. Sen tvivlar jag lite kring en viss film.... Hmmm.... Häromdagen fick jag ovanstående bild av min far. han hajar what its all about!

Mobilbloggat!

God afton kära blogg. Eller morgon. Eller kanske än mer något mellanting. Jag har lite sömntrassel nu. Det kan ha att göra med att jag drog mig till 1430 innan jag gick upp. Det kan också ha med det läckra och supersvarta megakaffet som förtärdes för en herrans massa timmar sedan. Det kanske har något att göra med att min dator kraschat, att jag köpt nya kläder och skor eller att min katt är bäst. Kanske är det för att mina nya löpskor gör det bekvämare att springa än att stå still. Kanske drömmer jag för mycket, hoppas på för lite eller lever för för lite. Om inte annat kanske sömnen bara känns överskattad och jag har vridit runt min egna biologiska klocka för att vara bäst i världen. Jag kanske har bloggat för lite på sistone, tränat för lite eller spenderat för mycket pengar. Jag kanske köpte bröd hem hit för första gången på jättelånge, eller så tömde jag bara kattlådan för noggrannt. Jag kanske tänker för mycket, om allt och ingenting och kanske vet jag inte vad jag egentligen vil...

Mobilbloggat!

Mobilbloggat!

Yes. Egentligen behöver man inte säga mer. Vädret just nu är som tillkallat av gudarna. Mängden vårmys i luften är på väg att öka explosivt.. Nej, orgasmiskt! Det är så jävla gött att leva just nu. Jag sätter mig lite i en personlig observationsroll just nu. Med betoning på att om man inte tar hand om de stunder då livet leker, så hoppar man fallskärm med trasigt tyg när saker väl hamnar i skiten. Jag funderat mycket kring vad i ens personlighet som är målmedvetet, och vad som är passivt målvedvetet och då självklart vad som bara är passivt. Dessa resonemang kommer jag även utveckla i ett senare inlägg men jag tänker att jag borde formulera lite småtankar så att jag inte glömmer! Jag tror på att man vet det man vet på mer raffinerade sätt allt eftersom man tillskansar sig ny kunskap. Eller, det kanske inte finns kunskap. Per definition, utan istället så är det bara en uttalad reflektion med förbehåll att det när som helst kan förändras. Men det är ju delar av vad kunskap är. Well. Fuck...

Jaaa, för igår också!

Den här posen symboliserar inte bara en smiley utan även grupparbeten och sabbat bloggtema!

Haha, världens bästa skribentkollega haha :D

Slösurf på bussen, självklart ackompanjerat med en lagom snygg iPhone-pose, sitter preliminärt som en duktig smäck. Jag dog tyvärr nyss i clan wars gunner... Just nu är jag i ett sånt där härligt tankeläge. Du vet när man förstår att man inte förstår men att man ändå förstår så mycket att man kan gissa vad det egentligen är man inte förstår. Mellanförståelse kanske det ska heta. Men vad kommer min rubrik ifrån? Jo, från ett epos allena. Just där jag tog bilden när jag lekte med spotify, och tack för kameratipset bror, så sjunger nån vilsen herre just den milda raden. Om att man har ett val. Det är inte så att texten lyder: "to make a mountain of your life could be a choice" Inte ens "to make a mountain of your life is a choice" Eller "to make a mountain of your life is partly a choice but mostly a act of fate, destiny or whatever" Nej, textraden lyder: "to make a mountain of you life is just a choice" Smaka på skillnaden... Just a choice... Just....

Det var en sargad afton. Vinden ven i träden och den lilla balsamerade dvärgen ruskade på sitt yviga skägg och hostade sedan till. Han hostade alltid med eftertryck när han var eftertänksam. Den där dvärgen. Det var vedervärdigt kallt ute och medvetenheten om att något så simpelt som att mer skägg hade kunnat lindra hans vånda var tung att bära. Han hostade till igen och satte sig ner i det drygt decimeterhöga gräset. Satan vad kallt det var, men han kunde inte gå därifrån nu. Inte så nära mållinjen. För han hade rest länge nu. Riktigt hur länge var inte så lätt minnas för honom. Men skägget var längre, och sprickorna i tår och fingrar djupare. Han slickade sig om munnen. Långsamt. Snart... Snart... Han var stolt över sin bravad. När klockorna klämtat hade han hörsammat den tunga kallelsen. Han förstod instinktivt att chansen att han skulle få hålla om sina nära och kära var liten. Kanske obefintlig. Det sved i fötterna nu. Men det grova gräset var skönt. Han hostade igen och skrattade...

Jäklar. Jag sov inte riktigt som tänkt. Inatt heller. Men det finns allt en vettig lösning på dilemmat. Visst blir man alldeles varm inombords? Vetskapen om att något komma skall. Något som alltid går att lita på. En kopp. En kopp full av liv, omtanke och generositet. Men hur porträtterar man detta bäst. Man kan ju köra på klassikern: Ett bord, en kopp, ett medvetande. Men en sån här dag känns det inte riktigt tillräckligt. Någonting saknas. Du vet, det där lilla extra. Såja, nu är vi någonting på spåren. Ett stort glas, ett golv, en koontz-bok... Men i bakgrunden går det också att skönja en ensam gaffel på golvet. Nu undrar du säkert varför det ligger en gaffel på golvet. Det är då jag suckar till och himlar med ögonen. Självklart ska det inte ligga en gaffel på golvet. Den låg på bordet. Fast sen ramlade den ner. Dum fråga, helt enkelt.

Nu är det frickin måndag. Måndag måndag måndag. Jag har drabbats av någon helgstroke. Trötthet, du vet, när man vet att man borde vara pigg men inte är pigg ändå. Och det suger. Framförallt när man har grupparbete och bara jobbar på sjutton procents effektivitet. Eller bloggar mitt i allt samarbete Dom tittar på mig lite anklagande. Nästan bedjande. Självfallet söker de min expertis. Eller så är de bara glada att jag håller käft. Det är inte min starkaste sida det där. Att inte säga nåt, just för att det där med att prata är så kul. Rooligt. :) Äsch, mycket att få gjort idag, gym och ringa och film och nyheter och glass. Fast utan den där glassen. För det vill jag inte ha idag! Yeoup!

Tjena gott folk. En härlig söndag har det vart. Min brorson fyllde för ett tag sen tre år, men sjukdomar är ett helvete. Han är numer en formidabel del av min blogg, vilket du kan se nedan. Mobilbloggat!

Jag funderar lite kring det här med att jag valde att ha stort S i Söndag. Det är lite galet måste jag medge. Stryk ska jag ha. Gårdagens StarCraft 2-betatävling var en stor succé, intressant nog blev det många tusen klick bara på två timmar, även om de flesta var från de deltagare som galet snabbt sökte igenom och svarade på mina frågor. Som kanske var lite väl lätta då. Måste sluta vara så snäll jämt, en börda, eller talang, jag bär. Det blir en väldigt hektisk vecka nu, galet hektisk faktiskt. Som tur är så har jag köpt nytt kaffe, vilket ni bör ha noterat, vilket ska stilla den värsta ångesten. I krig och kärlek är allt tillåtet. Till och med kaffe. Då vet man någonstans att det verkligen är på allvar. Nästan sjukt allvarligt. Men åter kring det här med tävlingar. Jäklar vad roligt det är att ge bort grejor. Det hade nästan vart bättre om jag tyckte det vart roligare att inte ge bort grejor. Den här ovanan kan bli dyr, för förvänta dig fler tävlingar i framtiden. Det måste liksom b...

Precis som i fråga 3 i Skribentkategorin kommer det här flera småfrågor, eller delfrågor. Fråga(or): Hur många olika ställen ställer jag en smoothie på? Och vilka ställen är det? Jag benämner något i min blogg som ett massivt announcement. Vad är det för något? När mådde jag bättre än jag gjort på flera månader (då det vill säga)?

Här kommer således fråga två i Hampuskategorin. Fråga : I maj något år recenserade jag en bok. Min enda och första riktiga bokrecension. Fast den var inte precis särskilt lång, eller riktig, eller allvarlig. Däremot avslutades den med en väldigt påtaglig metafor kring goda saker. Hur lyder denna minst ut sagt viktiga metafor?

Detta är alltså den första frågan i den ärade Hampuskategorin. Jag har vart snäll och börjar lugnt. Fråga: Vilken är anledningen till att jag kände mig nödgad att förklara krig mot självaste Åland?

Jag har en liten tävling. En kollaboration mellan mitt yrkesliv och mitt privatliv kan man säga. Läs allt om min awesome tävling här!

Mitt namn är Jailcat. Jag sitter i baksätet i bilen. Det är trångt här i min lilla bur. Hampus sitter där framme och tittar på mig. I varje fall när jag mjauar. Jag har lindat honom kring mina tassar nu. Mjau mjau. Nu sträcker han in handen genom gallret igen. Bäst att gnida mig mot hans fingrar. Det är så skönt när han kliar mig på halsen. Kan inte låta bli att släppa iväg lite spinnande. Fan, snart tycker han inte synd om mig längre. Bäst att mjaua uppgivet några gånger. Mjau mjau. Han reagerar inte. Vad händer? Mjau mjau MJAU! Rycker han till lite kanske? Eller? MJAU MJAU MJAU MJAU! Ja! Handen! Prr-mjau!

Här kommer en sån här film. Eller två rättare sagt. Som du inte kan greppa varför du tittar på. Men du gör det. Ååh vad du tittar!

Solen smakar som bäst när den är varm. Vilket den i viss mån faktiskt är. Eller, är med ett stort men tapetserat på sig. Alltså att man befinner sig innanför någon form av glasruta. Det diskuterade jag som du säkert märkte med mig själv igår också men jag kan nu nu säga att jag då var lite trångsynt. Nu suckar du säkert och hytter med näven så där förebådande, som bara du kan. Poängen är i vilket fall som helst att om man sitter på andra sidan av en glasruta är det väldigt viktigt att tänka på att sidan man sitter på är just inomhus. Ja, så att man är inglasad och inte utglasad. För då skulle det vara kallt. Vilket kortfattat skulle innebära att solen inte är bäst vilket skulle ogiltigförklara hela det här inlägget... Och så kan vi inte ha det så här är en bild på en katt. Min katt! Aweeawewawee kittun cute mmmmaaaawwww.

Nja, säger jag. Nja! Jag sitter här för mig själv och funderar i min helgade ensamhet. Fast jag har min katt, så jag kan inte riktigt vara ensam. Det känns fint. Och kanske... livsbejakande? Sicken härlig dag det har vart idag. Solen lös och det var varmt när jag satt på spårvagnen och bussen fast sen var det kallt när jag inte gjorde det. En brännande kyla, skulle jag vilja benämna det som, modig som jag är. Det har vart en lugn dag, med kaffe inte förrän på eftermiddagen. Vilket suger. Häst. Och det märktes på mig. Vi käkade lunch, jag och min ärade praktikgrupp. En stolt praktikgrupp som faktiskt börjat vår torsdagspraktik nu. Thing's are starting to roll so don't get in the friggin' way of ze train mate! Men just det, det är där med avsaknaden av kaffe. Jag somnade inne på den lokala pizzerian där en liten mustig kebabrulle rullat in i min mage. Eller, halvsov när mina kamrater satt och pratade. Jag dagdrömde lite om sämre tider. Eller bättre tider. Ja, för sämre var de...

God morgon gott folk. Med betoning på God. Med stort G. Och morgon såklart. Det luktar nästan vår nu. Någon form av vinterns döende ryckningar. Eller det kanske ligger för mycket snö för det. Å det är för kallt. Brrr. Men man måste hålla huvudet högt. För annars blir man moloken och bitter. Skulle man däremot hålla huvudet för högt. Ja, då blir man också bitter. Men just nu tänker jag flamberas i det varma solskenet. För om man sitter på spårvagn och myser av solen som smeker fönstret, ja då är det varmt nog åt kungen. Viva la vida eller nåt liknande skällsord.

Jag gjorde det jag gör bäst. Lite vad som helst, när en ålänning hade mage att klaga på mina fantastiska skor . Rent konkret undrar jag om denne ålänning inte lärt sig hyfs? Att ens tänka sig att klaga på världens bästa skor är helt ofattbart. Blasfemi. Kaos. Dyslexi? Så detta är en krigsförklaring mot Åland. Ja, jag har genomgått lumpen och kan bära ett vapen upp och ner samt bak och fram, men det viktigaste just nu är att jag provianterat fem nya böcker. Vad för böcker, undrar du då, och således följer bilder på alla böcker här nedan, samt en kortfattad förklaring utifrån baksidan varför nämnda bok kommer hjälpa mig i mitt krig mot Åland. Livstid, av Dean Koontz, handlar om Rudy, hans drogade son och massa konstiga villfarelser. Tydligen ska Rudys sonson hamna i klistret från och med hans tjugonde födelsedag, till hans trettionde. Fem gånger. F-e-m gånger. Min första slutledning är att jag redan är över 20, vart med om en del kaos och således har en del kaos att se fram emot. Jag tro...

Hej gott folk. Jag rekommenderar er alla att gå in här och kolla på min och Sebbes film om hur vi arbetar på FZ. Puss på hästen :)

De har jag minsann. Sommaren 2008 var vi på Gotland. Det var varmt och mysigt. Solen lös och grannstugans gris knorrade. Ja, de hade faktiskt med sig en gris. Som knorrade. Jag låg i lumpen då. Fast det var sommaruppehåll och vi var som sagt på Gotland. I en stuga. Och grannen hade en gris. Jag hade egentligen inte riktigt sprungit förut. Men solen lös, och jag började träna varje morgon. I solen. Och grannens gris knorrade. Så jag sprang. Ack vad jag sprang. Kilometer efter kilometer. Dag efter dag. Fast jag kunde inte springa så långt då. Jag hade inte så bra ben, eller kanske så hade jag trasiga lungor. Men solen lös. Så jag fortsatte springa. Dag in och dag ut. Och grannens gris knorrade i solskenet. Sen åkte vi hem från Gotland. Jag hade på mig fula skor på Gotland. Skor som verkligen inte lös i solskenet. Det gjorde ont i fötterna när jag sprang där på Gotland. Jag tror bestämt att grisen knorrade lite extra som nån sorts tröst. Trösteknorr liksom. Men då bestämde jag mig för att...

Hexi pexi. Kan man säga. Det blev en sån här härlig nattnattablogg igen. Med lite allsköns funderingar. Är det värt att titta, eller kanske lyssna på? Självklart unge lärjunge. Njut!

Därför ska du prova på Blur!

Sitter på föreläsning nu, men den schtekiga Tommie som föreläsare. Diggar honom. Han är intelligent, pedagogisk och bjuder på sig själv. Just nu är det snack om familjekartor, eller genogram. Hur ser du egentligen på din släkt, vem ser vad på hur människor är sammanknutna? Hur tänker du kring din mormor och morfars förhållande, hur är deras relation i förhållande till din mor respektive till din moster eller morbror. Det är väldigt intressant att reflektera över hur släkten fungerar, beroende ur vems synvinkel man åskådliggör nidbilder och allmänna helgonförklaringar. Vem är du, egentligen? Sanningen är en subjektiv lögn. Ett av mina slagord. Vet du någon som sagt det förut? Då blir jag lack, för jag är sjukt trött på att gamla gubbar och tanter snor mina citat. :D