Världens bästa skor

De har jag minsann.





Sommaren 2008 var vi på Gotland. Det var varmt och mysigt. Solen lös och grannstugans gris knorrade. Ja, de hade faktiskt med sig en gris. Som knorrade.

Jag låg i lumpen då. Fast det var sommaruppehåll och vi var som sagt på Gotland.

I en stuga.

Och grannen hade en gris.

Jag hade egentligen inte riktigt sprungit förut. Men solen lös, och jag började träna varje morgon. I solen.

Och grannens gris knorrade.

Så jag sprang. Ack vad jag sprang. Kilometer efter kilometer. Dag efter dag.

Fast jag kunde inte springa så långt då. Jag hade inte så bra ben, eller kanske så hade jag trasiga lungor. Men solen lös.

Så jag fortsatte springa. Dag in och dag ut. Och grannens gris knorrade i solskenet. Sen åkte vi hem från Gotland.

Jag hade på mig fula skor på Gotland. Skor som verkligen inte lös i solskenet. Det gjorde ont i fötterna när jag sprang där på Gotland.

Jag tror bestämt att grisen knorrade lite extra som nån sorts tröst. Trösteknorr liksom.

Men då bestämde jag mig för att köpa nya skor. Jag gick på jakt där i Stockholm. Och solen lös. Fast inte i tunnelbanan.

Sen hittade jag mina nya skor. Dom lös verkligen i solen. Gnistrade, liksom. Som guldtänder i käften på en knorrande gris.

Och jag sprang och sprang.

Och sprang.

Och solen lös.

Jag har haft de där jäkla skorna sen dess. Bästa köpet någonsin.

När skorna väl dör. För de kommer de göra. Allting dör. Ja, då kommer jag äta bacon och dricka en sorgebärs. Och begrava skorna.

Helst på Gotland. Med solen lysandes i horisonten.

Fast det blir nog inte så.

Jag kommer däremot käka bacon och dricka öl ändå. För det är najs.

Och springa.

I solskenet.