Hampus syn på saken

Lämmin kuppi. Smaka på ordet. Vrid och vänd lite på det. Med tungan. Runt, runt, runt! Visst har det en härlig smak, en förtroendeingivande smak av svulstig och okontrollerbar kärlek. Således bjuder jag på en dos av himmelriket. Så här på söndagskvällen!

Jag har haft en ganska härlig, ganska produktiv och en oväntat hektisk dag. Det är farligt att vara för trött har jag märkt. Man tenderar att överprioritera sömn då... Nåväl, det kommer Lite random tjaffs i bloggen senare. Ganska mycket senare. Puss.

Ja, rubriken refererar till låten från Owl City, som i sin tur åkte jetpac in i min spotify via jamesatwars parodi med namnet celebrities. Om jag bloggat via datorn hade den bäddats in lite vackert, men nu är jag istället mobil, och du får den tvivelaktiga möjligheten att spana in låten här på bloggen imorgon istället. Lång inledning för att egentligen inte få något sagt va? Nåväl, både låten och parodin på låten tilltalar mig, av skiljda anledningar, men vad båda lyckas förmedla är en känsla om att det är värt att tänka till ibland. Här nedan följer en bild på snöslask. Jag har alltid njutit av att fundera kring vad som egentligen betyder något. Rent krasst spelar det inte så stor roll. Vi lever ju inte så länge ändå. Men trots vår begränsade existens så känner man väldigt djupa band till olika saker. Jag älskar min familj, avgudar de människor jag litar på och tycker att en soluppgång kan ge oändligt med energi. Jag fascineras av hur olika du och jag är. När jag vill springa omkring ...

Jag tycker att livet schteker. Men. Jag är en dålig människa. Jag provade på flygplatsen på månadens vin och kaffe latte. Galet gott! Här är den antagligen sämst filmade filmen än så länge. Som jag borde lagt upp tidigare.

Jag skulle blogga lite mer givande idag var vad jag dryftade igår. Det är ju självklart en definitionsfråga, och per definition har jag alltid rätt. Men nu hade jag fel och således kommer ett helt meningslöst inlägg om hur jag pratar strunt om strunt i min lägenhet. Men, det kommer komma vettigare inlägg ikväll. Rest assured.

Jag sa ju att jag tänkte blogga om mitt morgonkaffe. Egentligen på morgonen. Men det skiter jag i för jag vill hellre blogga om det nu. Helst av allt skulle jag vilja berätta om vad tyckte om det jag gjorde i Liverpool, men jag skrev på papper som sade att jag inte får det, och således kommer jag inte heller göra det. Även om det kommer dyka upp lite "mellantagningar" från det härliga evenemanget så fort dagen på papperet uppfyllts. Men inte för inte så tänker jag faktiskt bryta mot mitt egna magiska ord. Smaka på min kaffemorgon igår. Och just det, jag kommer skriva världens bästa förhandstitt på vad det nu var jag tittade in. Den kommer vara fullständigt överlägsen allting annat skrivet om spelet. Dags att dricka lite vatten och sjunka ner från mina höga hästar huh? Mer substantiella inlägg imorgon :)

Så nu är jag här. På hotell malmaison. Det är läckert. Så läckert att det till och med blev film! Detta var alltså hotelrummet, och jag försökte blogga igår kväll, men det gick åt helvete. Så, det här inlägget skulle upp igår. Och på morgonen kommer en blogg om morgonkaffe upp. Minst lika episk!

Sitter här vid ett litet bord utanför gaten och chillar som aldrig förr. Minst sju minuter innan jag ska på flyget, och har hunnit springa omkring och få reda på att det är slut på reseladdare på flygplatsen samt hunnit prova på lite kärlek i vätskeform. Om jag skulle få tag i en laddare i Amsterdam eller Liverpool kommer jag ladda upp ett klipp där jag bedömer produkterna på nedanstående bild. Om inte så får ni hålla er till imorgon kväll. Just det, vinet heter Roberts mondavi woodbridge 2006!

Hört talas om JamesAtWar? Han har gjort ett flertal parodier, eller "spoofs" på diverse låtar, och som utlovat i nattabloggen så kommer jag bädda in några av favoriterna. Du borde sannerligen lyssna igenom texterna framförallt. Fenomenalt!

In a few hours I'll depart from this forsakened country to go first and foremost to Amsterdam, and from there catch another flight which will bring me to Liverpool. After that, I'll be going with my contact and a few other nordic game press members to hotel Maison in aforementioned city. Ah, sweet life huh? Jag älskar när man får möjligheter att resa, uppleva, upptäcka och förundras. Tidigare har jag bara vart på spelmöten, pressmöten och dylikt här i kalla Sverige. Detta ska alltså ta ett lite västligt steg mot Storbritannien. Just nu har jag nog inget mer vettigt att säga. Det får väl stanna vid att det känns bra. Det luktar bra (käkade bacon imorse, sweet). Vad jag inte ska göra i Liverpool är att: Kolla fotboll. Det kanske blir Abbey Road, om tid finnes, men prio ligger självklart kring Blur, vilket är najs på sitt lilla sätt. Vet du inte vad Abbey Road är? Men, det är gatan samt övergången där Beatles studio låg/ligger belägen. Det var även där deras sista skiva spelades i...

Det blir på något sätt lättare att greppa sina tankar när man låter dem bli lite mer påtagliga. Vad nu det innebär i längden kan ju egentligen bara längden uppvisa.

Jag har vart yr och mer skruvad än vanligt idag. Misstänkte att jag kanske kommer bli sjuk. Min polare Sebastian, aka kollega på FZ, kom över med återhämtningsmedel. True story!

Jag anser att lumpen är extremt ineffektivt administrerad - det av egna erfarenheter kring hur det sköttes när jag var en halvdan signalist under min utbildning till och med november 2008. Så när försvarsmakten då erbjuder sina rekryter till rälsjobb utöver det vanliga nickar jag instämmande. Det hade säkert stridits mer i skog istället, vilket känns helt poänglöst. Om det blir krig idag - varför i helvete skulle man då kriga om skogar? Alltså - strid i skog var det vi drillades mest i under min utbildning, även om det i mångt och mycket är poänglöst i förhållande till förtjänsten av att leka stadssoldater. Det här är då alltså jättebra. Vi har många rekryter som löper omkring och leker i skogarna och omnejd till de trubbelfyllda områdena. Musiksoldater kan ju alltid köra lite Lady Gaga eller något för de omotiverade resenärerna också. Det vore nåt. Trumballad av Bad Romance kanske är precis vad som behövs för att lyfta moralen... Jag menar inte på att lumpen är meningslös. För mig v...

En väsentlig dag i en väsentlig utbildning i en relativt väsentlig individs liv. Min grupp gick igenom boken vem bestämmer. Jag summerar i videoform, och under filmen kommer jag att presentera våra frågeställningar!

Igår var det på allvar jag byggde upp ett smärre irritationsmomentum. Då i synnerhet mot sl. Idag däremot, är det västtrafik som får smaka på lagens långa tarm, eller rättare sagt jag och en massa andra människor inklusive en gammal tant med stor potatisnäsa som är väldigt tyst av sig. Men det finns ju fördelar. Står just nu mitt emot en mikket söt flicka. Hoppas hon inte läser. Eller kanske. Hmmm. Det börjar däremot spricka upp nu. Vädermässigt. Även om det inte syns på de här två extremt gråa bilderna. Jag är lite förvånad dock. Att jag kan leka så mycket optimist mitt i allt. Till råga på allt har jag en påse varma koppen i fickan. Fuck yeah :)

Totally shizzle. Eller - om du har ett äpple vill du dela det med mig? Äsch, målet är i varje fall att bli mer konstruktiv med dessa mobbefilm-inlägg och jag tror att detta är ett fantastiskt sätt att sätta ribban lågt. Det är ett fantastiskt slöseri med tid att titta på framförallt denna film. Men det är skoj att göra dem.

Jodå, sålänge man inte gör det tyst.

Här spelar jag StarCraft 2 för att andra inte kan :)

Jag satt precis och skummade igenom Key of Awesomes parodier på blandade artister och när Keshas TiK ToK till och med existerat på någon av mina spotify-playlists, samt att den var den som kändes bäst, så förtjänar videon ett eget blogginlägg. En cheesy spoof på TiK ToK, som för att föräras en plats i rampljuset, innehar tillräckligt mycket cheese för att bli funny cheese. Check it out! Det finns två parodier till som gav mig något mervärde, en parodi på Lady Gagas Bad Romance , samt en på Enter Sandman (som handlar om web-kittunz).

Vad trött jag är. Fy. Det var en lång dag, som jag nämnt så blev det resor på hela 13½ timme... för att ta sig från Stockholm ner till Göteborg. Men jag pratade med andra i stan, det var flera som försökt åka ner sen i lördags, och den lilla gruppen med människor gav upp idag också och drog hem. Det är lite knivigt det där, för det är sjukt skoj att driva med SJ/SL/Västtrafik med det dramatiska uttrycket - "Nämen... Snöar det? I år igen?!". Men det är ju inte riktigt så lätt. Som SJ säger när de menar på att regeringen är medveten om dilemmat med att rälsen är dåligt skött samt att SJ:s plikter ligga kring att hålla koll på sina tåg, och problematiken som kan uppstå kring detta. Men det är väldigt sällan det finns en simpel anledning till att saker är som de är. Det är ju inte bara rälsens fel, då tågen pajar frekvent som det är. Det är många faktorer. Att det är en vad-i-helvete-vinter i år gör ju inte saken bättre. Jag funderar lite smått om SJ:s inköp av mängder av nya va...

Nu har jag ju åkt tåg och vart borta i princip hela mitt liv. När jag då äntrar min lilla studentlya, så blir katten självklart helt ka-pow-mjau! Dig this shizzle!

Jag är inte världens största sport-fan. Det må så vara, men just OS kan vara helt okay ibland. Och då när det är riktigt sköna personligheter som bringar ära över såväl sig själva som sina skruvade personligheter. Exempelvis är Björn Ferry guld värd. Sån sjukt härlig lirare. Men hur lyckas han vara så begåvad? Kan det vara hans krabbdans månntro? Som ger honom övermänskliga krafter?

Jäklar vad det suger energi att bara vänta på tåg, åka tåg och inte veta riktigt när och vart man kommer någonstans. Min dag har än så länge vart: 0400: upp o hoppa 0410: kaffe 0450: in till tunnelbanan för att inte missa tåget som går 0600 0500: får information om att tunnelbanorna inte går alls på den linjen 0520: hitta en svarttaxi som kan köra mig in till centralen. 200 kronor. Bjuder honom även på en bulle och herrn blir en mycket glad herre. 0545: tåget är inställt och man ska istället försöka sig på de obokade platserna på 0610-tåget 0630: nu försvinner 0610-tåget från turlistan. Utan ett ord från sj. Magstarkt. 0640: preliminär ny tid för 0610-tåget är 0700. 0655: kaffe 0705: oh snow, tåget blev visst inställt. 0820: nästa tåg - också inställt. 0900: alla Sthlm-Gbg-turer inställda. 0910: kaffe 0930: tåg mellan Sthlm-Malmö dyker upp. Det skulle vart inne 0630.... 0940: jag tar mig an det tåget, just för att öresundståget mellan Malmö-Gbg känns pålitligare än resten. 0945: tåget ...

Så. Nu är man en bra bit på vägen mot Malmö, eller Danmark som det regelrätt bör benämnas. Jag gillar som tur är att åka tåg, även om jag föredragit att faktiskt vara hemma nu. Tanken känns lockande. På många plan. Men äventyret har sina fördelar. Sitter och youtubar lite dr horrible och inte minst - its friggin gratis kaffe. Check it out. Just nu känns mitt intellekt som smulpaj. Utan den härliga konsistensen eller smaken. Ska halvdreggla över mitt bord en stund till. Blir lite häftigare bloggande senare. Oh snajzy!

I gotta feeling! Att man inte vet när det kommer gå tåg ner till Göteborg. Så jag tar tåget ner till Malmö och sen därifrån upp till Den älskade staden. On à positive note, detta kommer innebära en bastant mängd tid att inte göra något på. Åh, konduktörn "ska bara få igång tåget först" och sen åker vi! Najs! Men vafan, nu kör det. Det är dags att ta sig direkt in i framtiden. De beklagade förseningen och menade på att det är personalbrist. Grattis om man säger så. Ironin med personalbrist när hälften av tågen är inställda är minst ut sagt påtaglig. Men, X2000 så länge innebär också el i DRIVOR! Så jag kommer kunna lyssna på miljoooooner låtar. Tack för att du finns spotify. Tack!

Skriver mer sen :)

Åh, nu har man sjunkit ner i sängen. Ska trots allt upp vid 4. Ser att jag har ett litet jack i fingret. Suck. Men. Jag undrar när nästa besök till Stockholm blir. Det är ju alltid lite slumpen som får avgöra i mitt liv. Vi har liksom en liten deal jag och ödet. Sålänge inte jag bestämmer vart jag är på väg så gör inte han det heller. Känns betryggande. Jag funderar lite kring vad för behov det här nyfunna bloggberoendet kan tänkas uppfylla. Jag menar, vi mänskliga har ju en tendens att gilla saker av en djupare anledning. För min del tror jag rent krasst att jag gillar att tänka högt. Oberoende om folk kommenterar eller ej (vilket du antagligen inte gör, din jävel) så blir det lite av ett globalverbalt bollplank mellan ens yttre och inre värld. Jag tror rent av att det är nyttigt för ens egna utveckling att sätta ord på tankar och funderingar. Så här i en öppen blogg säger jag ju inte allt om mig själv, även om jag fått ur mig en del deeper stuff till och från. Jag gillar dock att lek...

Så sitter jag här. Datorn nedpackad, kläder våldsamt ihopknycklade och jag själv vetandes att jag imorgon 0600 sitter på ett tåg. Som skulle kunna bli försenat, om jag känner sj rätt. Och sj i snö?! Even better! Det har vart en härlig helg, och jag vette faaaen hur denna nya bloggspree infann sig. En kombo av fritid och finnande av iPhone-program för att förenkla detta rena spammande. Men det är roligt att vara lite spontant slumpmässig. Det är rätt mycket jag helt enkelt. Jag har lite svårt att tro att jag kommer få upp tio inlägg varjedag, men några stycken heelt klart. Det är ju så lätt nu. Efter att ha fått förståelse för att många skulle vilja lägga labbarna på starcraft 2, så kommer jag imorgon bjuda på flera fulfilmade filmer. Se fram emot klassiker som sc2 på tuben, på tåget, på spårvagnen och på bussen. Missa inte heller när jag för första gången publicerar rörlig bild på min katt, när hon gör... Saker katter gör och sånt. Men nu, så ska jag kolla lite sporadiskt på os när vår...

Ja, nu när jag befinner mig i Stockholm har jag vissa möjligheter. Exempelvis en fantastisk farmor som är bara en hårsmån från att bli en superstar. Här provar hon i egen hög person läppsmörjet Carmex. Se och njut!

Det är svårt att motstå kaffe och suveränt hembakat fikabröd... Och yes, jag hade tillåtelse att lägga upp filmen. Det börjar bli farligt det här mobilandet dock... Är på väg att förvandlas till en sån där blogg som man instinktivt ser ner på. Men ärligt talat så är det sjukt mycket roligare att blogga när det är så lätt och smidigt. iPhone är kung.

StarCraft är nostalgi. Det liksom bara är så. Battlecruiser operational, eller varför inte carrier has arrived. Men så är det smaskedags för uppföljaren. Blizzard är kända för att släppa sina spel enligt premissen "when its done". Vilket överlag är en bra bit in i framtiden. Men som sagt. Åter till tvåan. Den stängda betan påbörjades nyligen, till glädje för i allmänhet alla och i synnerhet koreaner. Jag har lyxig som jag är tillgång till betan. Visst är det mysigt att se? Ja, om du har minsta intresse av det det vill säga. Interfacet, eller gränssnittet som det heter på svenska är grymt. Det är stilrent och intuitivt, och bakgrundsljudspåret får det nästan att rycka lite i baguetten. När man väl kommit in i spelet är det sig verkligen likt, även om allting fått sig en rejäl omgång putsmedel Jag ska se om jag har fler möjligheter att skriva små rapporter allt eftersom jag får mer fritid. Det vill säga, aldrig. Men livet är najs. Glöm inte att besöka min blogg ofta, för snart ...

Hipp hipp hurra, farmor 76 år igår najs. Det firar vi med blommor ooooch... Vin! Men, själv är det dags att dricka kaffe och därefter newsa. Men först av allt ska det bloggas lite om StarCraft 2. Myyys. By popular request.

Med berått mod utmanade jag igår Jossan på bowling. Jag började försiktigt, med att "tappa" klotet i två set. Jag tänkte alltså att jag slår bäst ur underläge, oberoende om det var fejkat eller ej. Jag vann därefter näst runda innan jag bröt högerarmen och således förlorade fjärde setet. Det började bli svettigt då. Halva tiden var över, och jag låg under med 3 mot 1. Jag blev under femte sättet attackerad av en grizzlybjörn och var därför tvungen att ta till drastiska metoder. Jag gav björnjäveln en rak höger med min brutna högerarm och samtidigt så svepte jag in strike efter strike med min gyllene vänsternäve. Jag såg i ögonvrån hur jossan fylldes med skräck inför hennes stundande undergång. Jag log och matchen vände först till 2-3 och därefter till 3-3. Men det är dessvärre så att när jag såg besvikelsen i hennes ögon så kunde jag inte längre fortsätta den makabra slakten. Jag tog det lugnt och "förlorade" ett set till. Sista setet var på gång och jag lät henne l...

Jag har officiellt självdött i soffan nu. Det är fullkomligt livsfarligt med god god god mat! Jag twittrade om kommande bildbevis, so here it is! Jag har inte ätit så här mycket sen... Ja... Det vete faan. Men gott var det. Tanken på att ta sig ur soffan just nu är däremot jävligt ovälkommen. Men det är snart dags att newsa lite. Innan dusch och träning. Men ffs, jag har ju inte skrivit någonting om den härliga gårdagen. Den var najs! Kommer skriva om det lite senare, men detta inlägg avslutas kärleksfullt nog med lite tallrikskonst. Njut nu. Njut som jag.

Det är ju skitsmidigt att blogga med mobilen. Jag kan ju bajblogga, sängblogga eller varför inte löpblogga utan att för den sakens skull söka upp en stationär maskin. Att jag har en laptop kan du lika gärna stfu om nu. Stfu betyder Shut the fuck up, vilket även borde vara del av människors grundläggande kunskap om internetslang. Nej men dra mig baklänges, detta innebär att bloggen även är folkbildande! Shizzle, som man säger. Vilket är ett slang som är lite knepigare att förklara, några förslag kanske. Och just det, det snöar igen. Om jag skulle uppfinna ett ord för att beskriva känslan av att se snö öka riskerna med min kommande tågresa måste det vara något kraftfullt. Ett ord med pondus. Pung, kanske. Däremot uppfann jag inte ordet själv utan måste revidera om mina tankar. Ultrapung får det bli. Smaka på ordet. U l t r a... PUNG. Jag är inte bara mobilbloggare. Jag är även entreprenör. Dags att käka lax tillredd av världens bästa farmor. Och, jag ska stänga av autotwitter. Jag är kon...

Nu sitter jag här i Stockholm. Tågen är ett ganska dåligt skämt. Eller, det lutar mer åt att snön är ett hutlöst lustigt snedsteg från fader vår. Men jag tänkte då, varför inte börja blogga lite mer igen. Jag hittade ett lustiger tema, har fixat bloggfunktion från telefonen och fan, jag har till och med börjat twittra som ni kan se i spalten till höger. Så kort och gott, flerfaldiga nya tankar kommer enkelt publiceras oftare och med mer inlevelse än någonsin. Här tog jag en fin bild för att ge lite wtf-känsla. Haha, läckert det funkar jue. Således får en skum egobild följa med. Go random picture go!

Jag mår jävligt bra just nu. Fast jag är väldigt trött också. Bläh. Men, Hampus har bloggat dåligt, men har ändå många bollar i luften. Hur kan det komma sig? Nåväl, mina planer för närmsta tiden är som följer: Nästa helg - Stockholm. Kaching! Ska hälsa på farmor och farfar och så ska jag bowla med Jossan där jag kommer vinna med minst 100 poängs skillnad. Om inte så är det en gammal krigsskada som spökar. Jag känner att knäet (eller ärrknogen) bultar lite förföriskt redan nu.... Och sen kommer andra balla ting. 24-25 februari åker jag till Liverpool för att prova på bilspelet Blur. Förstår du vad najs? Va vavav vavava? :) Jag ska researcha som en gravt spelberoende mångsysslare, och komma på massa frågor som utvecklarna får bita sig i tungan för att ändå ge mig ledtrådar jag vill ha angående kommande projekt. Sen tar vi ett hopp i tidsmaskinen. BANG. 24:e april kommer Sara och hälsar på. Hon är en cool prick som jag nog aldrig nämnt i bloggen förut för jag brukar inte nämna folk men h...

Det var typ fem dagar sen jag började träna på riktigt igen. Och det känns. I form av träningsvärk fyra dagar i rad. Så ap-i-helvete härligt. Minst ut sagt. Mitt mål är nu att ha någon form av smärtande träningsvärk ända tills sommaruppehållet i juni någon gång, även om det kanske inte ska vara alla muskler varje dag. Jag är otaggad på att skriva produktivt nu. Hemtentan var mer produktiv. Begrepp efter begrepp slets från mina fingerspetsar ut på tangentbordet och in i datorns underbara binära elementära värld. Imorrn är det ett begrepp kvar. Jag ska spöa skiten ur den jäveln. With all that I got, huh? Usch, men fy nej balle, nu är det dags att sova gott. Mmmm. Sömn... Cake?!

VARNING: Följande stycke är ganska poänglöst och bör formligen ses som en inledning till inledningen. Ibland händer det säger man. Eller plötsligt så händer det. Eller så händer någonting jämt och ändå oberoende vad man nu skulle kunna tänkas ha för preferenser. Egentligen så har föregående meningar ingenting att göra med själva inlägget i sig men på något sätt vill jag förbereda såväl dig som mig på en resa kring tankar om vad det egentligen innebär att leva eller åtminstone försöka överleva i en värld kantad av mer eller mindre obefogade handlingar och tankar. Visst. Allting är en tolkningsfråga, och således bjuds här på en invit in i mitt egna huvud. Min plattform hade mina socionomhandledare sagt. Men vem vet, det blir vad man gör det till. Inte sant? Den riktiga inledningen (kanske). Idag när jag vaknade var jag på väldigt gott humör. Det kändes som om vartenda fiber i kudden var till för att få mig att känna mig uppskattad. Så jag kramade om kudden en gång extra. Lite payback. Dr...

Det var mörkt ute. Mörkt som synden, eller kanske friheten i att bryta mot regler. Mot normer, som till dödsdagar etsat sig fast i pannloben på intet ont anande frihetssträvande unika, älskande och ofta rätt så arroganta individer. Idag är det fan hårdkokt ägg-självmotivation som gäller. På samma sätt som den lilla would-be-kycklingen vrider och vänder i sitt skal, är det bäst att jag finner mig själv, alternativt förlorar mig själv och blir fantastiskt effektiv idag. Föreställa mig själv att jag är kapten i ett litet rymdskepp. En rymdeka eller något, större hade bara vart segt (Men rymdekan måste vara rapp). Det viktigaste är helt enkelt bara fokus, timing och dedikation till mig själv. Hah! Självgott låter det, inte sant? Det var inte bara mörkt ute. Det var kallt också. Förbannat kallt. "Helvete också" fräste den lilla tonårsroboten och sparkade bittert på en cykel som låg bredvid vägen. "Vad fan gör en cykel här?". Tankarna gick segt idag och den lilla tonårsro...