Känns skönt när man beskrivit vad som var - om än kortfattat. Skulle kunna skriva hur mycket som helst om förberedelserna för allting, men det jag skrev i förra inlägget får räcka för stunden.
För nu är nuet roligast. Yay för nuet.
Jag var som tidigare nämnts på Torontos flygplats vid lunchtid i måndags, ja, lokal tid då vilket innebär att jag var lite småseg i kanterna. Vi åkte ut till den lilla byn Claremont där Lauras familj bor. En underbar samling på fem där mor, far och son, son, son som huseras under samma tak.
I Kanada är det långa avstånd, stora hus och maffiga bilar som gäller. Generellt då, glöm inte det. Alla är inte exakt likadana någonstans och jag brukar inte döma ut folk så lätt, men om du skulle råka tro att alla faller in i förbestämda föreställningar är du faktiskt rätt puckad.
Pucko!
Nåväl. På tisdagen vaknade jag upp runt sju. Jäklar vad härligt det var. Var lite ovan vid allting, och gick på en liten promenad. Checka in bilden nedan helt enkelt.
J...