Tystnad. Ja, tystnad torde ändå vara det ordet som skulle kunna beskriva min bloggaktivitet absolut klarast. Fast bara på ytan. Med siktet inställt på dåtiden kan jag nog ändå, ganska snällt, konstatera att jag antagligen haft mer att skriva om här när jag lekt kanadensare några månader än någonsin förut. Under liknande tidslänga. Däri ligger väl lite av förklaringen kring varför jag inte skrivit också. Jag vill helst inte skriva om det inte är någonting jag kan stå för i framtiden. Jag vet, människor förändras, jag förändras. Jag kanske till och med tänker på och kring förändring mer än de flesta. Fast det är väl det som icke-skrivandet bottnat i. Till stor del. Det jag skriver skapar onekligen en bild/flera bilder av vem jag är, en bild som mer eller mindre stämmer överrens med den bild jag själv har av mig själv, som mina vänner har, min familj, mina drömmar och mina mål. Svårigheten hamnar liksom i att när jag känner att mitt sätt att se världen utvidgas konstant, så blir d...