Hampus syn på saken

Synnerligen kausalistiskt uttryck det där. Inte sant. Vad sägs om en bussig (sitter på en buss HEHE) hampusanalys av ämnet?jag tänker mig att det är en ganska farlig utgångspunkt. Att just vänta på bättre tider. Fast det är ju i grund och botten väldigt beroende av vilken utgångspunkt man har. Utgår man ifrån att ens liv är crap känns det direkt som att skjuta sig själv i foten. Att istället för att göra det bästa av var stund rent krasst vänta på att någon annan förändrar ens hela värld. Å andra sidan vore det jäkligt ickehampus att dra alla över en kam på det viset. Eller? Man kan ju ha det som utgångspunkt, men samtidigt vara lugn och ta saker för vad det är. Tror jag. Det är lite knepigt att vrida det till något genomgående konstruktivt när själva ingången bygger på att man inte är sin egen lyckas smed. Samtidigt tänker jag att man kan ha det som någon sekundär form av livsfilosofi, och därigenom njuta av stunden samtidigt som man är beredd på att det faktiskt är andra faktorer än ...

Tre små barn, två tjejer och en kille, runt sex år gamla diskuterar kärlek. Kille: Vem ska jag älska då? Tjej 1 och 2 i mun på varandra: Välj mig mig mig mig NEJ MIG. Kille:... Tjej 1: Välj nu då. Kille: Jag väljer... ... Tjej 1: Du väljer ingen! Ingen! Jag ska hitta mig någon annan som vet hur man bestämmer sig. Mobilbloggat!

Lee-jeans, umbrotröja, metrotidning och systembolagspåse. Fuck you regn. Mobilbloggat!

Mobilbloggat!

Vilken somrig rubbe. Man blir ju nästan alldeles superawesome och spontanöppnar en öl - bara för att liksom. Fast till stranden ska jag inte idag. Däremot tänker jag på lördagen. Även om ingen strand gick att skymta. Trevligt sällskap equals trevligt tillfälle. Det är ju sällskapet som skapar ögonblicket. Minst ut sagt. Tacos. Mmm. Tacos. Helt strålande fantastiskt vågar jag påstå. Och helt utanför ämnet sitter jag just nu och hostar som fasen. I believe im growin' old.:( Men se den orangea kvällshimmelen. Extraordinärt. Himmelen är nära, som koontz hade sagt! Men, det är härligt att det finns så härliga människor. Och att jag fått ynnesten att lära känna dem. Kan man tänka sig... (ja det kan man) Mobilbloggat!

Ja här kan man gå. Sen kan man gå här. Och här kommer information av jävligt tung vikt. Ni ser de dära stöden på sidan av uppförsbacken: tänk er vinter. Tänk er snö. Tänk er motherfuckin' is i hela backen. Tänk er nu att gå i backen utan stöden. Jepp. Det innebär död. Tack stöd. Sen kommer secret area. Här kan bara ultramänniskor samt kungen komma in. Eller vem som helst. Men om du har bil behöver du nyckel. Eller kungen. Nu står jag och väntar. Jag funderade på att ta en vild bild på ingången. Men sen tänkte jag NÄE! För, tänk om tjyyvar skulle läsa min blogg. Då blir Putte arg. Inte ok. Putte är enligt egen utsago coolkatt, så jag får vara lite försiktig. Men, någon hade en anka i sitt förmodade badrum. Enjoy! Mobilbloggat!

Skön dag. Sova länge, varefter en kaffe med en oerhört trevlig föredetta granne. Systembolaget. Gin o tonic. Putte-fest. Sweet. Jag lär förvarna att jag i skrivande stund är på väg till Putte, inklusive två mustiga ginnare i mig. Najs! Ovanstående tuggumin. Wow. En helt euforisk hallonsmak. Men thats not all there is! Efter ett antal sekunder smakar det istället mint! God mint! Yes. Dubbelyes! Det är grått ute. Men livet känns fan sweet. Mycket att göra imorgon. Bakis, kanske dålig ide. Men det gör inget :) jag blir knappt bakis. (plus att jag måste låta min förkylning smaka på lite brutalare medicin då vila inte räcker) Smaka på två vårbilder! Och en bild på mig :D För helvete gott folk. Livet är underbart. Njut :) Mobilbloggat!

Visst är det härligt när man blir sådär positivt överraskad. Varje kurs vi påbörjat där ute i hammarkullen har ju betytt nya kursledare och aldrig har man fruktat deras inhumanitet så mycket som inför just juridikkursen. Först möter vi Thomas, som är chill som bara den när han sitter på sin bänk och rabblar förvaltningsrätt. Men så har vi nu fått vår SOL-lärare, eller rättare sagt socialtjänstlagslärare. Staffan är hans namn. En gedigen människa med ett förflutet inom ämbetet i just Hammarkullen. Aldrig sen till skratt och med ett väldigt karaktäristiskt "Så här då va" som genomsyrar hans muntliga framställning. Dagens föreläsning - den första med honom - handlade i korta ordalag om vad som lett fram till de socialtjänstlagar vi har idag, ur vilken kontext med vilka utgångspunkter. Förr - innan 1982 - hade vi fyra olika lagar, som handlade om att behandla ett specifikt problem. Barn, Missbrukare, Föräldrar eller dylikt. Tvångslagstiftning som ofta ledde till tvång när det kom...

Mobilbloggat!

Att fundera är svinroligt. Vad, hur, när och varför. Tänk om, hur tänkte du där, men tänk dig att... Att försöka få utlopp för vad det egentligen är man vill. "Jag skulle vilja veta vad det är jag inte vet" - Ja, det sa en väldigt vis ung man. Sex år gammal var han när han yttrade dessa ord. Jag tänker mycket kring det här med att skriva. Att uttrycka sig i skrift, att nyansera och botanisera i sitt språk och sin egna litterära verktygslåda. Hur kan jag lära mig att beröra med mina texter? Att "tillverka" känslointryck/uttryck i liknande omfattning som en fantastisk låt, eller en emotionellt påtryckande film. Att skriva tankvärda ord som än mer intensifieras av att de sätter spår. Meh, det är lite svårt att formulera sig kring ting jag inte riktigt vet själv vad jag vill fram med. "Allting snurrar och jag kan inte för allt i världen förstå vad som händer. Jag släpper greppet om handtaget till dörren jag precis öppnat och stapplar sakta baklänges. Illamåendet tr...

Jag pendlar lite med huvudet här i den lilla lokalen. Fram och tillbaka. I periferin hör jag vilken domstol som sköter vad och när och varför. Fast nu hostar jag i takt med lärarens juridiska stämma. Charmerande. Återgår smått till det lugnande gungandet med huvudet. Det känns fräsigt att vara halvborta fysiskt. Jag tror att jag är någorlunda närvarande mentalt, men det är lite oklart för jag glömmer snabbt det mesta som sägs. Inte min stil skulle man kunna säga. Jag minns den tid då jag kom ihåg i princip allt. Åh, det var tider det - typ två dagar sedan... Nej dags att återgå till huvudgungandet. Mobilbloggat!

Hört talas om det som kallas förkylning? Stark förkylning är det dära monstersteget som bara män kan få, vår version av att föda barn. Typ. En sån har jag nu. Demonis förkyldis, ungefär. Fast det finns självklart några fördelar. När jag hostar (vilket jag ofta gör!) låter jag som en slemmig rymdbest. Hur coolt är inte det? Gissa om mitt värde på svarta marknaden just gick upp till ett pris som överstiger 9000. Nej nu blir jag sugen på att införskaffa ett kilo mjöl och alla fördelar det skulle ingjuta i mig. Om ni inte hajar den referensen finns google. Najs. :) Mobilbloggat!

Har vart på konsert nu. Parkway drive på brew house. Tung metal med allt vad det innebär. Är logiskt nog på väg hem nu. Men missade sista 16-bussen. Vilket innebär att jag får vandra genom femmanhuset till andra sidan och därefter hoppa in i femmans spårvagn, åka till eketrägatan och sen gå hem. Nattpromenad. Mmm. Mums fillibabba. Synd bara att jag ska upp vid sju imorgon. Men det gör inget. Jag är hardcore. Femmanhuset är en upplevelse, även vid den här tiden. Inte mycket på gång här ikväll. Lugnare i en bunke fil. Men det lyser förföriskt från alla skyltfönster. Femmanhuset hälsar alla nattsuddare fuck off. Någon konstig men rogivande musik dundrar ur någon takhögtalare. Skumt. Kungens baner vajar i vinden. Östra?! Men vafan - hit ska jag ju inte. Jag får känslan av att det finns något jag borde göra. För det första äta glass. Ni vet, en hand som man tar glass med. Det andra jag tänker mig är att man kanske borde ge blod. Om jag inte har superaids eller något. Jag ser mörkret vid slu...

Fan, vårregn är underbara. Sitter på bussen nu efter någon minuts gång genom dundrande regn. Magnifikt. Du vet sånt där tungt regn, som får en att tänka: god damn that is what i call rain. Och varje droppe känns. Duns, duns, duns. Eller kanske klonk om man skulle få för sig att vara en robot. Men summativt. Vårregn är härligt. Om man tillåter sig att åtnjuta den härlighet som erbjuds! Mobilbloggat!

Hah, sensationsjournalistik at it's finest. Inte sant? Nej, hur ska man nu formulera sig då. Människor som känner mig lite granna misstänker att jag gör lite knäppa grejor ibland. En del antar väl att det är för att få uppmärksamhet, medan andra undrar om allting står rätt till. En del njuter bara av showen. Människor som känner mig väl vet att jag gör knäppa grejor ofta. Förhoppningsvis inser dessa att jag gör saker av någon form av självuppfyllelse - för att det är skönt. Spontant dansa vart jag än är till musiken som dånar ur min lille spotiphone, eller kanske dänga till med ljudeffekter för att förtydliga det mesta. Det är småsaker. En annan sak jag börjat köra med är att när jag åker buss så står jag alltid upp. Det vill säga utan att hålla i mig någonstans. Lite som att surfa. Wroom. Det känns på något sätt givande, eller åtminstone mer givande än att bara sitta stilla. Man märker ju skillnad också. Bättre balans, snabbare hantering av plötsliga stopp osv. Och nu har det till...

Jag vill börja med att konstatera att jag fick tag i mitt kaffe. Sweet as hell. Är nu förberedd på diskrimineringslagstiftning. Sicket fantastiskt härligt långt ord. Samhällets antidiskrimineringsåtgärder (i did it again) går enligt den talande kvinnan (som enligt hennes utsago inte är lika ung och snygg som en viss kollega, måste kolla upp det där) går mot mer individualism. Vilket inte är så konstigt. Jag tror att individualismen till stor del är den massiva globaliseringens skötebarn. Ett naturligt led för att alla ska kunna vara starka i en allt mer sammantvinnad värld. Men, fokus på föreläsningen igen. Sen ikväll är det konsert. Och så måste jag börja skriva på min Diablo 3-artikel. Najs! Mobilbloggat!

Socialrättslagstiftning. Fascinerande skulle jag våga påstå. Ganska chill. Fast kaffeavsaknaden är gruvligt påtaglig. Snart paus. Kaffe. Spotifytips för dig just nu är monday morning av melnånting, it is what it is av lifehouse, what it is av knopfler (dire straits) och kanske.... My hands av leona lewis. Måste fixa fram mer muuusik! Äsch, nu får jag fokusera! Mobilbloggat!

Socialrättssmiley Mobilbloggat!

En pilatesboll såklart. Att jag inte tänkte på det med en gång. Mobilbloggat!

Utöver att titeln har samma namn som en utmärkt lifehouse-låt så speglar den ganska väl mina funderingar just nu. Eller kanske inte just nu, då det pågår en föreläsning om förvaltning och dylikt tjafs. Inte på ett deppigt sätt, men inte heller på ett outright positivt sätt. Lite så där milt neutralt. Mysigt. Mobilbloggat!