Människosynen i välfärdens Sverige nu jämfört med då - anekdot

Visst är det härligt när man blir sådär positivt överraskad. Varje kurs vi påbörjat där ute i hammarkullen har ju betytt nya kursledare och aldrig har man fruktat deras inhumanitet så mycket som inför just juridikkursen. Först möter vi Thomas, som är chill som bara den när han sitter på sin bänk och rabblar förvaltningsrätt.

Men så har vi nu fått vår SOL-lärare, eller rättare sagt socialtjänstlagslärare. Staffan är hans namn. En gedigen människa med ett förflutet inom ämbetet i just Hammarkullen. Aldrig sen till skratt och med ett väldigt karaktäristiskt "Så här då va" som genomsyrar hans muntliga framställning. Dagens föreläsning - den första med honom - handlade i korta ordalag om vad som lett fram till de socialtjänstlagar vi har idag, ur vilken kontext med vilka utgångspunkter.

Förr - innan 1982 - hade vi fyra olika lagar, som handlade om att behandla ett specifikt problem. Barn, Missbrukare, Föräldrar eller dylikt. Tvångslagstiftning som ofta ledde till tvång när det kom till hantering av människor. Vilket var rätt för sin tid. Det var ju trots allt man såg på saker då. Det är fascinerande hur saker blir så sjukt mycket tydligare i backspegeln.

Staffan drog några anekdoter idag, som gav väldigt genuina inblickar i hur det en gång såg ut i samhället. Ett exempel var om en gammal man, i en stuga i skogen. Well, here it goes:

Jag praktiserade någon gång på 60-talet. Inom äldrevården, under vintern, och det var en man ute i skogen som oroade chefen för äldreboendet. Som praktikant ska man ju tydligen lära sig allting, så jag fick följa med henne ut till hans stuga. Det var en sån där gammaldags stuga, vari mannen mestadels gick omkring i samma blåställ, och golv och väggar var täckta med tidningspapper, för att isolera ute kylan. Men en kamin puttrade på och han verkade ändå rätt tillfreds med sin tillvaro. Min chef frågade honom om han inte skulle ta och följa med till äldreboendet, där det skulle bli så mycket lättare och bättre för honom. Men nej, det ville han ju inte. Han trivdes där i sin lilla stuga. Så vi gick tillbaka till äldreboendet.

"Det kan jag inte ha på mitt samvete" sa min chef kort därefter. Hon tillkallade polis som fick hämta mannen, och det var inte så att han försökte slå ihjäl oss när vi hämtade honom, men han gjorde helt klart motstånd. Men vi ansåg ju på den tiden att det var för hans eget bästa. Jag minns när jag sattes att hjälpa honom av med kläderna. Hur jag tog av hans gummistövlar och fann fötterna inlindade med än mer tidningspapper. Han ville ju behålla värmen såklart. Så efter att han duschats och rengjorts och fått på sig anläggningens brungråa, och fula, klädsel klappade sig ledningen och de anställda varandra på axlarna och gratulerade varandra för att han såg så proper. Så ren, så hel ut.

En månad senare dog mannen... Och vet ni vad vi sade då?

"Det var ju tur att han fick sluta livet på ett så bra sätt"...

Det var på den tiden som man egentligen inte visste hur man skulle hjälpa patienter. Varje torsdag hade man på många ställen "laxerdagar", när man hjälpte till att... Ja, ni hör hur det låter. Eller så gav man överenergiska människor utan diabetes insulinchocker för att de skulle tagga ner. Eller varför inte låta människor bada i varma bad. Ibland i flera dagar i sträck. Sen kom ju psykofarmakan med allt vad lugnande heter. Som det också kan gå till överdrift men vi har ju bättre koll på vad som händer med och om människor i dagens samhälle.

Nåväl. Det var den gamla människosynen. Hur ser det ut idag, om man följer lagen? Det handlar om frivillighet, stöd till normalt liv, hjälp till självhjälp, delaktighet och egenansvar. Vilket även det kan gå till överdrift ibland då det ska till mycket att hjälpa människor som skadar sig själva, om de inte uppenbart visar att de inte kan hantera sin egna situation. För det är ju faktiskt så att man inte bara kan omyndigförklara människor till höger och vänster.

Frihet, under ansvar. Intressant. Mer tankar kommer säkert dyka upp efter mer föreläsningar.

Vad härligt det är med bra föreläsare - som faktiskt alla specifika kursansvariga vi haft där ute faktiskt varit. I feel lucky. :)