Hah, sensationsjournalistik at it's finest. Inte sant?
Nej, hur ska man nu formulera sig då.
Människor som känner mig lite granna misstänker att jag gör lite knäppa grejor ibland. En del antar väl att det är för att få uppmärksamhet, medan andra undrar om allting står rätt till. En del njuter bara av showen.
Människor som känner mig väl vet att jag gör knäppa grejor ofta. Förhoppningsvis inser dessa att jag gör saker av någon form av självuppfyllelse - för att det är skönt.
Spontant dansa vart jag än är till musiken som dånar ur min lille spotiphone, eller kanske dänga till med ljudeffekter för att förtydliga det mesta. Det är småsaker.
En annan sak jag börjat köra med är att när jag åker buss så står jag alltid upp. Det vill säga utan att hålla i mig någonstans. Lite som att surfa. Wroom.
Det känns på något sätt givande, eller åtminstone mer givande än att bara sitta stilla. Man märker ju skillnad också. Bättre balans, snabbare hantering av plötsliga stopp osv. Och nu har det till och med börjat kombineras med rörelser i takt med spotiphonen.
Frågan är hur mycket konkret utveckling det ger, gentemot stundbaserad mental stimulans.
En stor fundering.
Intressant.
Kommentarer