Fortsätt till huvudinnehåll

I'm in Canada now, fellas

Klockan är strax över tre, min andra dag här i Kanada. Strax nio där hemma, om jag inte tänker fel, vilket jag inte gör, för jag har koll på tidszonen nu och så vidare.

Det var ett tag sen jag bloggade.

...

Väldigt länge sedan. Jag minns inte riktigt. Känner inte heller ett behov av att kolla efter. För nu är jag i Kanada och i Kanada tänker jag nämligen blogga.

Anledningen till mitt lilla stopp är oklart. Det bara blev så. Det är inte så att jag slutat fundera på saker, utan om man skulle försöka vara så naiv att man ville ha endast en orsak vore det nog närmare motsatsen. Jag tycker nämligen att det blir roligare och roligare att fundera ju mer saker jag kommer på att fundera kring.

Fast nu kommer inläggen handla om tankar som drabbar mig under min praktikperiod här i Kanada. 22 augusti tog jag flyget 06:55 från Landvetter. Sen var jag i Bryssel och sen var jag i Toronto. Flyget bjöd på indisk mat, vilken närmast kan härledas till att flygbolaget är indiskt. Jag var nöjd med tillvaron uppe i luften. Rolig liten tv med skojiga serier och filmer. Gott nog. Trevligt sällskap också, en lärarinna från Toronto som berättade om sitt några-veckors-volontärarbete i Indien. Min bild av att kanadensare generellt är gästvänliga och trevliga förändrades alltså inte. Pluspoäng till Kanada.

Indien har många fattiga. Den indiska engelskbrytningen är fruktansvärt rolig också.

Bilar tutar på som bara den utanför "mitt" rum, i Claremont, Pickering, Toronto. Det är en liten förort till Toronto, på landsbygden, där alla familjer har trevliga "amerikanska villor" och minst två bilar, där minst en av dem är en stor grej som är som en sån där man ser på film.

Det är varmt också. Massa plusgrader. Hur många vet jag inte men det spelar inte heller så stor roll för det är varmare här än i Göteborg. :)

Igår var jag vaken 25 timmar i sträck, och idag har jag ingen jetlag. Great success.

Familjen jag bor hos är helt underbar. Synnerligen glad över att min mor och hennes familj för sisådär en-två generationer sedan bodde här, lärde känna dessa människor (och var även en minst ut sagt påtaglig anledning till att den här familjen ens existerar, true story). Jag är bautastensäker på att jag kommer vara med om mycket innan jag åker hem, så det lär bli fler blogginlägg från och till. Sen lär det dyka upp bilder också, men eftersom jag måste köpa en strömadapter så jag kan ladda min gamle käre Lappy får det vänta.

Jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag vill skriva om. Praktiken har inte ens börjat, börjar sjunde september. Jag tänker mig att ett inlägg kring hur jag mailade och ringde runt och hade mig sen i februari till och med måndagen förra veckan för att fixa det här från scratch skulle kunna vara intressant för framtida Kanada-resenärer, men jag är nog mest intresserad av att inte göra det just nu. Det lär dyka upp i sinom tid. Är det kanske något du undrar?

Praktiken drar alltså igång sjunde september, på Durham Children's Aid Society där jag ska hjälpa folk och så vidare plus. Ser fram emot det. Ser fram emot nya perspektiv på livet, nya möten, nya allting och allt annat man potentiellt sett inte ens skulle kunna tänka sig.

Nu är klockan typ tjugo i fyra här, och folk börjar väl komma hem vilken minut som helst.

Då ska jag prata engelska.

Jag funderar på om jag borde blogga på engelska istället, för att se hur språket utvecklas. Men det får bli som det blir för det blir det ändå.

Hej!

Kommentarer

Anne o Fred sa…
Ja din resa till Canada började ju faktiskt långt innan 06.55 den 21/8! Och det var ju faktiskt inte förrän exakt en vecka innan du åkte som det VERKLIGEN var spikat, in i detalj! Vilket jobb du lagt ner! Och du har gjort allting själv, riktigt bra vågat. Det enda som vi kunnat bidra med är min kontakt med familjen i Canada, en av mina bästa vänner trots att det gått 30 år sedan jag flyttade hem till Sverige.
Ser fram emot att få se lite bilder, läsa om dina upplevelser, och naturligtvis drabbas av lite nostalgi-trippar!

Populära inlägg i den här bloggen

En liten uppdatering, och några tankar i någon form

Det är lite lustigt att typ i princip vartenda av mina senaste inlägg har inletts med att jag inte skrivit något på länge. Fått ur mig mina tankar på det här sättet, med mera, etcetera. Senast jag skrev var i förra delen av mitt liv. Innan jag valde någon form av karriärsbana, tog steget ut och gjorde ett val. Jag är nämligen ganska dålig på att välja, men väldigt bra på att åtminstone försöka ha ett öppet sinne kring det mesta här i livet . Jag jobbar just nu som skolkurator, med allt vad det innebär. Jag byter dock jobb till sommaren. Så jag är egentligen någonstans i ett ganska starkt mellanläge. Jag blev kurator för strax över fyra år sedan. Har mött mängder av människor i alla möjliga lägen i livet. Och gud i helvete vad det har gett mig mycket. Jag är otroligt tacksam för allt jag upplevt, vad det gett mig förståelse framåt i livet och någon form av ödmjukhet. På så många nivåer... Något jag tänker mycket på är de föräldrar jag möter. Då menar jag de föräldrar till de b...

En ny början

Tjenare gott folk. Jag har till synes fått en väldigt tom blogg. Den är ohyggligt tom. Varför? Jo, anledningen är såpass enkel att jag planerar att starta om på ny kula med den. Räds icke, mina gamla inlägg har jag undansparade i de mörkaste vråarna av min hårddisk. Jag är lite upptagen nu, men kommer blogga mer frekvent, och, ta mej tusan, det kan potentiellt även dyka upp lite bilder från och till. Nåväl, ciao.

Joråvision 2009 - Tittade jag verkligen på hela kadavret?

Förfrågan, efter förfrågan, efter förfrågan. Morföräldrarna har enträget frågat när jag ska komma och säga tjena, men det har helt enkelt inte blivit av. Så mycket annat har tagit upp tid. Men så är det dags, vecka 20, om det nu skulle ha någon betydelse. Fem plus fem är tio, så följdaktligen satte vi oss ner med torkad frukt, cashewnötter och lite svensk ironi och började glo. Rätt låt vann. Världens charmigaste hob. Björkman förtjänar en björntass i nacken, eller åtminstone sparken. Sverige var uschla. Usschlla. Ska man skylla på sossarnas långvariga styre? Eller varför inte på invandringen? Åh gud, jag tycker vi skyller på Kicki Danielsson och falukorven som hon inte kunde få nog av. Nej, vi måste helt enkelt skärpa oss. På många plan. Ska bli intressant att diskutera fenomenet med rumänska flickvännen. Nåväl, jag tänkte faktiskt skriva en liten kommentar till alla framträdanden. Litauen - Sasha Son - Love Vad behöver man säga? I mina ögon och öron en fattig R'n'B med en ope...