Fortsätt till huvudinnehåll

Så fixade Hampus socionom-praktik i Kanada

Tillbakalutad i en skön fåtölj.

Fotstöd.

En välkyld Kilkenny i ett mustigt glas.

Känns bra.

Fredagskvällen är chill i det lilla huset i den mysiga Toronto-förorten. Funderar tillbaka på veckan som gått och bestämmer mig för att nu är det dags för bilder och berättelser om vad som hänt.

Har jag introducerat vad jag gör i Kanada på ett bra sätt? Inte?! Då är det väl PÅ TIDEN! Det får bli två separata inlägg helt enkelt. Först innan, och ett om när jag väl är här. Bra där.

The beginning of everything:
Året var 2010. Hampus hade påbörjat sitt andra år på socionomprogrammet på Göteborgs Universitet och bestämde sig lagom hipp som happ för att hans praktik ett år senare skulle genomföras i Kanada. Varför? Jo, det är nämligen så att Hampus kära mor, med familj, en gång för länge sedan bodde i just Kanada i ett antal år, och som tur var så var Hampus mor rätt hygglig även back in the days och fick sig ett antal vänner. En av dessa, Laura, hade till och med varit och hälsat på i Sverige sisådär sju år tidigare.

Ja, det var alltså många år sedan Hampus mor med familj bodde där borta, i och utanför Toronto.

Spola fram klockan lite. Hösten är ändå så obarmhärtigt trist från och till (men inte denna höst, nej tro fan det).

Nu är det våren 2011 och Hampus bestämmer sig för att sätta igång med praktiksökandet. Mail flyger iväg över Atlanten hela vägen till Laura och hennes familj, där ett snabbt svar förklarar att Hampus är mer än välkommen.

Glad Hampus. Smiley!

Men hur söker man egentligen praktikplats i Kanada? Vad har Göteborgs Universitet för kontakter och finns det kanske någon som kan komma med lite tips och råd kring hur man ska söka?

Nej, Göteborgs Universitet har ingen kontakt med Kanada, för ingen har gjort sin praktik där eftersom ingen gjort sin praktik där (hajar ni? Någon måste sätta bollen i rullning!). Hampus kollar med Laura om hon vet, och schwupp dyker ett mail med ett ansenligt antal länkar till olika universitet upp. University of Toronto och Ryerson University känns lämpligast att ta kontakt med.

Men, det är ju praktik, varför i alla sjutton dimensioner måste Hampus ta kontakt med ett universitet? För att Göteborgs Universitet vill det, sådeså.

University of Toronto är ett universitet med gamla anor, byråkrati och sådant, blir uppfattningen tämligen snabbt efter några telefonsamtal. De hjälper nämligen endast till om man råkar vara från ett specifikt universitet i ISRAEL. Japp, för det är enda universitetet de samarbetar med.

Och Hampus som tyckte att Göteborgs Universitet var lite knepiga att ha att göra med...

Nåväl, damn you University of Toronto.

Då föll såklart Hampus falkblick på Ryerson University. Ett universitet som började som ett litet "college" men genom sitt rykte och vilja att utvecklas blev till ett stort universitet, och vars rykte verkar bli än bättre hela tiden. Hampus visste inte detta vid söktillfället, men efter diskussioner med allsköns folk har denna bild dykt upp i efterhand.

Först verkade det komplicerat.

- Ja men om du ska praktisera måste du gå via ett internationellt universitet och ta en kurs.

- Men, det är inte en specifik kurs jag ska läsa, det enda som krävs är lite handledning under tiden jag är i landet.

- Åh fan, men det borde gå att ordna.

Den utomordentligt trevlige studiekoordinatorn Jeff på Ryerson hade sedan diskussioner med Hampus medan information om krav och möjligheter cirkulerade upp i Ryerssons fakultet för socialt arbete.

De diskuterade Ikea, vädret i Kanada gentemot Sverige och självklart innebörden av ordet smorgasbord.

- Hello mr Sweden, påbörjade Jeff de flesta telefonsamtalen.

Samtidigt som detta pågick hade Hampus börjat söka på riktigt efter en praktikplats. Hur ska man hitta en passande praktikplats i ett annat land?

Som av slumpen fick då Hampus reda på namnet på en person som gjort sin praktik i Kanada (!), och modig som han var ringde han denne okände person som må ha gjort sin praktik i Kanada, men utgick från Umeå Universitet. Hampus ringde upp Umeå, skickade några mail och blev inte lite förvånad när han bara efter någon timme fick svar av en studiekoordinator med tips på praktikplatser.

På grund av att Hampus jobbat med barn och unga i flera former under ett antal år var det någonting med denna målgrupp som kändes mest relevant.

Diskussioner påbörjades med Durham CAS (Children Aid Society) som var oerhört hjälpsamma. Information som Durham CAS behövde samlade Hampus in, skickade in och detta inbegrep CV, referenser och personligt brev.

Snart blev det dags för en intervju via Skype, där en mycket trevlig kvinna under hela två timmar frågade ut Hampus om det mesta mellan himmel och jord. Mestadels inriktat på arbetet, logiskt nog.

(Hampus fick även reda på att de har en NY OCH JÄTTEBRA KAFFEMASKIN PÅ KONTORET)

Succén var ett faktum, och den trevliga kvinnan meddelade att hon accepterade Hampus som sin praktikant, sålänge poliskontrollen, kanadensiska universitetskontakten och referenserna var "gröna".

Hampus vill tacka sina referenser för hjälpen, för han menar på att de var guld värda och är mycket tacksam.

Men allting var inte klart. När skulle Hampus börja? När kunde det spikas? När kunde det bekräftas?

Flera mail och telefonsamtal i veckan följde. Och följde. Och följde.

Faktiskt så var allting inte spikat förrän femtonde augusti, där det säkerställdes att Hampus skulle börja 7 september, och bli klar 11 januari 2012.

Time management deluxe elite.

Nåväl, så nu sitter jag här. Efter många om och men. Underbart. Om en kort stund dyker ett inlägg med de första bilderna och så vidare upp. Look forward to it.

Tack alla som hjälpt mig, jag skulle inte vara här annars. Om någon undrar något så är det bara att fråga.

Kommentarer

Anne o Fred sa…
Inget dåligt jobb du lagt ner som sagt! :-) Och det är skönt att veta att du trivs hos familjen, fast jag trodde iofs inget annat ;-)
Anonym sa…
Bra jobbat där Hampus! Jag är i en liknande situation i dagsläget och söker med ljus och lykta efter praktikplats i Kanada. Läser på Lunds universitet. Har du några bra kontakter som du är villig att dela med dig av? Tack snälla i så fall!
Min mail är gustafson.johanna@gmail.com.

Hoppas allt har gått din väg efter praktiken!

Populära inlägg i den här bloggen

En liten uppdatering, och några tankar i någon form

Det är lite lustigt att typ i princip vartenda av mina senaste inlägg har inletts med att jag inte skrivit något på länge. Fått ur mig mina tankar på det här sättet, med mera, etcetera. Senast jag skrev var i förra delen av mitt liv. Innan jag valde någon form av karriärsbana, tog steget ut och gjorde ett val. Jag är nämligen ganska dålig på att välja, men väldigt bra på att åtminstone försöka ha ett öppet sinne kring det mesta här i livet . Jag jobbar just nu som skolkurator, med allt vad det innebär. Jag byter dock jobb till sommaren. Så jag är egentligen någonstans i ett ganska starkt mellanläge. Jag blev kurator för strax över fyra år sedan. Har mött mängder av människor i alla möjliga lägen i livet. Och gud i helvete vad det har gett mig mycket. Jag är otroligt tacksam för allt jag upplevt, vad det gett mig förståelse framåt i livet och någon form av ödmjukhet. På så många nivåer... Något jag tänker mycket på är de föräldrar jag möter. Då menar jag de föräldrar till de b...

En ny början

Tjenare gott folk. Jag har till synes fått en väldigt tom blogg. Den är ohyggligt tom. Varför? Jo, anledningen är såpass enkel att jag planerar att starta om på ny kula med den. Räds icke, mina gamla inlägg har jag undansparade i de mörkaste vråarna av min hårddisk. Jag är lite upptagen nu, men kommer blogga mer frekvent, och, ta mej tusan, det kan potentiellt även dyka upp lite bilder från och till. Nåväl, ciao.

Joråvision 2009 - Tittade jag verkligen på hela kadavret?

Förfrågan, efter förfrågan, efter förfrågan. Morföräldrarna har enträget frågat när jag ska komma och säga tjena, men det har helt enkelt inte blivit av. Så mycket annat har tagit upp tid. Men så är det dags, vecka 20, om det nu skulle ha någon betydelse. Fem plus fem är tio, så följdaktligen satte vi oss ner med torkad frukt, cashewnötter och lite svensk ironi och började glo. Rätt låt vann. Världens charmigaste hob. Björkman förtjänar en björntass i nacken, eller åtminstone sparken. Sverige var uschla. Usschlla. Ska man skylla på sossarnas långvariga styre? Eller varför inte på invandringen? Åh gud, jag tycker vi skyller på Kicki Danielsson och falukorven som hon inte kunde få nog av. Nej, vi måste helt enkelt skärpa oss. På många plan. Ska bli intressant att diskutera fenomenet med rumänska flickvännen. Nåväl, jag tänkte faktiskt skriva en liten kommentar till alla framträdanden. Litauen - Sasha Son - Love Vad behöver man säga? I mina ögon och öron en fattig R'n'B med en ope...