Fortsätt till huvudinnehåll

To make a mountain of your life is just a choice

Slösurf på bussen, självklart ackompanjerat med en lagom snygg iPhone-pose, sitter preliminärt som en duktig smäck. Jag dog tyvärr nyss i clan wars gunner...




Just nu är jag i ett sånt där härligt tankeläge. Du vet när man förstår att man inte förstår men att man ändå förstår så mycket att man kan gissa vad det egentligen är man inte förstår. Mellanförståelse kanske det ska heta.

Men vad kommer min rubrik ifrån? Jo, från ett epos allena.


Just där jag tog bilden när jag lekte med spotify, och tack för kameratipset bror, så sjunger nån vilsen herre just den milda raden. Om att man har ett val.

Det är inte så att texten lyder:

"to make a mountain of your life could be a choice"

Inte ens

"to make a mountain of your life is a choice"

Eller

"to make a mountain of your life is partly a choice but mostly a act of fate, destiny or whatever"

Nej, textraden lyder:

"to make a mountain of you life is just a choice"

Smaka på skillnaden...

Just a choice...

Just...

Jag har tänkt på liknande sätt många gånger. Jag har säkert sagt det högt också, men att leka textanalytiker så här på morgonen är härligt.

Just a choice...

Kommentarer

Anne o Fred sa…
Tack för påminnelsen!!
11 mars 2010 kl. 21:06
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En liten uppdatering, och några tankar i någon form

Det är lite lustigt att typ i princip vartenda av mina senaste inlägg har inletts med att jag inte skrivit något på länge. Fått ur mig mina tankar på det här sättet, med mera, etcetera. Senast jag skrev var i förra delen av mitt liv. Innan jag valde någon form av karriärsbana, tog steget ut och gjorde ett val. Jag är nämligen ganska dålig på att välja, men väldigt bra på att åtminstone försöka ha ett öppet sinne kring det mesta här i livet . Jag jobbar just nu som skolkurator, med allt vad det innebär. Jag byter dock jobb till sommaren. Så jag är egentligen någonstans i ett ganska starkt mellanläge. Jag blev kurator för strax över fyra år sedan. Har mött mängder av människor i alla möjliga lägen i livet. Och gud i helvete vad det har gett mig mycket. Jag är otroligt tacksam för allt jag upplevt, vad det gett mig förståelse framåt i livet och någon form av ödmjukhet. På så många nivåer... Något jag tänker mycket på är de föräldrar jag möter. Då menar jag de föräldrar till de b...
Skicka en kommentar
Läs mer

Det kanske, potentiellt, typ är på tiden nu

Att skriva av sig... Gah! Det var längesen nu, inte sant? Senaste gången jag lät fingrarna smeka tangentbordet på det här sättet måste vart under min tid i Kanada? Ja, jag kan kolla tidigare inlägg, nej, det tänker jag inte. Jag menar, det finns alltid så mycket att säga... Varje ögonblick jag lever finns det någonting jag kan tänka kring, som berör någon annan, och inte minst mig själv. Ibland är det skönt att skriva av sig, inte minst om man nu tycker om att skriva, vilket jag av en händelse råkar göra... Det har hänt mycket sen sist. Våren kom, sen gick den, och sen påstod nån att det var sommar men den har jag inte sett skymten av särskilt mycket. Sen var det något med någon C-uppsats som handlade om något som jag aldrig jobbat eller försökt förstå mig på innan (maxbetyg, thank you very much!). Sen människor, och att falla tillbaka i svenska mönster efter ett halvår i Kanada. Varför börjar jag skriva igen nu, av alla tidsperioder? Kanske är det den där sommaren. Att man helt ...
3 kommentarer
Läs mer

En glasburk med känslor

Först, vill jag rikta en riktigt bastant tummen upp till nära och kära som stöttat mig. Nu när jag haft några dagar med extrem ambivalens. Jag är fortfarande kluven, ska ni veta. Det är lite svårt. När sätter man gränsen för kärlek? Dagen innan vi hade vart ihop 6 månader gjorde jag slut helt enkelt. Vi pratar fortfarande, men jag går på linjen att vi endast ska prata om hon inte brusar upp och inte hoppar på mig personligen hela tiden. Vet ni hur svårt det är att få personliga påhopp av någon man älskar så fort denne inte tycker som en själv? Usch, det gör ont. Det gör riktigt ont. Jag har väl inte haft huvudvärk på ett och ett halvt år men i söndags hade jag en bultande. Inte ofta jag gråter inte, men tro fasen att jag gjorde det då. Da-dunk, da-dunk, da-dunk sa det i huvudet. Jag fick tipset att ta en varm dusch och dricka te. Vilket faktiskt hjälpte en del. Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra. Jag är så extremt kluven. Visst, jag mår helt okay nu, även om det känns jättekonst...
2 kommentarer
Läs mer