Fortsätt till huvudinnehåll

Åland - det här är en krigsförklaring

Jag gjorde det jag gör bäst. Lite vad som helst, när en ålänning hade mage att klaga på mina fantastiska skor. Rent konkret undrar jag om denne ålänning inte lärt sig hyfs? Att ens tänka sig att klaga på världens bästa skor är helt ofattbart. Blasfemi. Kaos. Dyslexi?

Så detta är en krigsförklaring mot Åland. Ja, jag har genomgått lumpen och kan bära ett vapen upp och ner samt bak och fram, men det viktigaste just nu är att jag provianterat fem nya böcker. Vad för böcker, undrar du då, och således följer bilder på alla böcker här nedan, samt en kortfattad förklaring utifrån baksidan varför nämnda bok kommer hjälpa mig i mitt krig mot Åland.


Livstid, av Dean Koontz, handlar om Rudy, hans drogade son och massa konstiga villfarelser. Tydligen ska Rudys sonson hamna i klistret från och med hans tjugonde födelsedag, till hans trettionde. Fem gånger. F-e-m gånger.

Min första slutledning är att jag redan är över 20, vart med om en del kaos och således har en del kaos att se fram emot. Jag tror att detta kaos i mitt fall istället kommer infinna sig å Ålands vägnar. Att jag inom 8 år kommer utfärda som mest fyra riktigt häftiga attacker mot Åland, och därefter således bli kung och prins och regent över den lilla ön. Den enda möjliga tolkningen, helt enkelt.


Blaze av Stephen King. Ja, vad ska man säga? Den handlar om Clayton som är lång och biffig och gör massa småbrott. Och inte bara det, när han var ung blev han kastad nerför trappan av sin far. Tre gånger!

Jag beräknar att det kommer förmedla hur jag ska överleva om ilskna ålänningar attackerar mig i ett trapphus och lyckas utmanövrera mig. Men, den chansen är ju minst ut sagt löjeväckande, men utifall att!

Nåväl, jag kommer även lära mig hur jag avslutar en baksida på en bok med: Eller är han? Vilket i sin tur innebär att ålänningar blir helt livrädda.


Nu snackar vi! Ken Folletts Svärdet och Spiran handlar om prior Philips vilja att bygga en katedral. EN KATEDRAL? Hajar du? Det vill säga att jag kan bygga katedraler överallt oberoende av motstånd.

Vad tror du ålänningar säger när mina katedraler finns placerade lite överallt?

Ingenting. Nej ingenting.

Utmanövrerade som aldrig förr!



Broder Odd, den andra boken av Koontz handlar istället om just en ung munk med namnet Odd. Han utsätts för spöken och annat som berättar om saker som ska hända. Ödesdigra saker.

Det vill säga för min del blir det ödesdigra saker för ålänningarna. Efter att jag läst den boken blir det lätt som bara den att få kontakt med spöken och andar och annat tjaffs.



Det bär emot att ens säga något om den här boken. Det känns helt enkelt för övertydligt. En helt galen mängd djur och dess egenskaper förmedlas till en och samma person. Över 140 olika djur.

Men inte bara det.

Fina bilder!

Det är över Åland.

But for now...

It's on!

Kommentarer

jhallberg sa…
Jag tyckte Blaze var riktigt bra faktiskt, läste den för inte så längesen!
Hampus sa…
Då vet jag vad jag borde läsa inom kort då :)

Jag har läst för lite böcker på sistone, får bli ändring på det helt enkelt ^^

Populära inlägg i den här bloggen

En liten uppdatering, och några tankar i någon form

Det är lite lustigt att typ i princip vartenda av mina senaste inlägg har inletts med att jag inte skrivit något på länge. Fått ur mig mina tankar på det här sättet, med mera, etcetera. Senast jag skrev var i förra delen av mitt liv. Innan jag valde någon form av karriärsbana, tog steget ut och gjorde ett val. Jag är nämligen ganska dålig på att välja, men väldigt bra på att åtminstone försöka ha ett öppet sinne kring det mesta här i livet . Jag jobbar just nu som skolkurator, med allt vad det innebär. Jag byter dock jobb till sommaren. Så jag är egentligen någonstans i ett ganska starkt mellanläge. Jag blev kurator för strax över fyra år sedan. Har mött mängder av människor i alla möjliga lägen i livet. Och gud i helvete vad det har gett mig mycket. Jag är otroligt tacksam för allt jag upplevt, vad det gett mig förståelse framåt i livet och någon form av ödmjukhet. På så många nivåer... Något jag tänker mycket på är de föräldrar jag möter. Då menar jag de föräldrar till de b...

En ny början

Tjenare gott folk. Jag har till synes fått en väldigt tom blogg. Den är ohyggligt tom. Varför? Jo, anledningen är såpass enkel att jag planerar att starta om på ny kula med den. Räds icke, mina gamla inlägg har jag undansparade i de mörkaste vråarna av min hårddisk. Jag är lite upptagen nu, men kommer blogga mer frekvent, och, ta mej tusan, det kan potentiellt även dyka upp lite bilder från och till. Nåväl, ciao.

Joråvision 2009 - Tittade jag verkligen på hela kadavret?

Förfrågan, efter förfrågan, efter förfrågan. Morföräldrarna har enträget frågat när jag ska komma och säga tjena, men det har helt enkelt inte blivit av. Så mycket annat har tagit upp tid. Men så är det dags, vecka 20, om det nu skulle ha någon betydelse. Fem plus fem är tio, så följdaktligen satte vi oss ner med torkad frukt, cashewnötter och lite svensk ironi och började glo. Rätt låt vann. Världens charmigaste hob. Björkman förtjänar en björntass i nacken, eller åtminstone sparken. Sverige var uschla. Usschlla. Ska man skylla på sossarnas långvariga styre? Eller varför inte på invandringen? Åh gud, jag tycker vi skyller på Kicki Danielsson och falukorven som hon inte kunde få nog av. Nej, vi måste helt enkelt skärpa oss. På många plan. Ska bli intressant att diskutera fenomenet med rumänska flickvännen. Nåväl, jag tänkte faktiskt skriva en liten kommentar till alla framträdanden. Litauen - Sasha Son - Love Vad behöver man säga? I mina ögon och öron en fattig R'n'B med en ope...