Fortsätt till huvudinnehåll

Åland - det här är en krigsförklaring

Jag gjorde det jag gör bäst. Lite vad som helst, när en ålänning hade mage att klaga på mina fantastiska skor. Rent konkret undrar jag om denne ålänning inte lärt sig hyfs? Att ens tänka sig att klaga på världens bästa skor är helt ofattbart. Blasfemi. Kaos. Dyslexi?

Så detta är en krigsförklaring mot Åland. Ja, jag har genomgått lumpen och kan bära ett vapen upp och ner samt bak och fram, men det viktigaste just nu är att jag provianterat fem nya böcker. Vad för böcker, undrar du då, och således följer bilder på alla böcker här nedan, samt en kortfattad förklaring utifrån baksidan varför nämnda bok kommer hjälpa mig i mitt krig mot Åland.


Livstid, av Dean Koontz, handlar om Rudy, hans drogade son och massa konstiga villfarelser. Tydligen ska Rudys sonson hamna i klistret från och med hans tjugonde födelsedag, till hans trettionde. Fem gånger. F-e-m gånger.

Min första slutledning är att jag redan är över 20, vart med om en del kaos och således har en del kaos att se fram emot. Jag tror att detta kaos i mitt fall istället kommer infinna sig å Ålands vägnar. Att jag inom 8 år kommer utfärda som mest fyra riktigt häftiga attacker mot Åland, och därefter således bli kung och prins och regent över den lilla ön. Den enda möjliga tolkningen, helt enkelt.


Blaze av Stephen King. Ja, vad ska man säga? Den handlar om Clayton som är lång och biffig och gör massa småbrott. Och inte bara det, när han var ung blev han kastad nerför trappan av sin far. Tre gånger!

Jag beräknar att det kommer förmedla hur jag ska överleva om ilskna ålänningar attackerar mig i ett trapphus och lyckas utmanövrera mig. Men, den chansen är ju minst ut sagt löjeväckande, men utifall att!

Nåväl, jag kommer även lära mig hur jag avslutar en baksida på en bok med: Eller är han? Vilket i sin tur innebär att ålänningar blir helt livrädda.


Nu snackar vi! Ken Folletts Svärdet och Spiran handlar om prior Philips vilja att bygga en katedral. EN KATEDRAL? Hajar du? Det vill säga att jag kan bygga katedraler överallt oberoende av motstånd.

Vad tror du ålänningar säger när mina katedraler finns placerade lite överallt?

Ingenting. Nej ingenting.

Utmanövrerade som aldrig förr!



Broder Odd, den andra boken av Koontz handlar istället om just en ung munk med namnet Odd. Han utsätts för spöken och annat som berättar om saker som ska hända. Ödesdigra saker.

Det vill säga för min del blir det ödesdigra saker för ålänningarna. Efter att jag läst den boken blir det lätt som bara den att få kontakt med spöken och andar och annat tjaffs.



Det bär emot att ens säga något om den här boken. Det känns helt enkelt för övertydligt. En helt galen mängd djur och dess egenskaper förmedlas till en och samma person. Över 140 olika djur.

Men inte bara det.

Fina bilder!

Det är över Åland.

But for now...

It's on!

Kommentarer

jhallberg sa…
Jag tyckte Blaze var riktigt bra faktiskt, läste den för inte så längesen!
Hampus sa…
Då vet jag vad jag borde läsa inom kort då :)

Jag har läst för lite böcker på sistone, får bli ändring på det helt enkelt ^^

Populära inlägg i den här bloggen

En liten uppdatering, och några tankar i någon form

Det är lite lustigt att typ i princip vartenda av mina senaste inlägg har inletts med att jag inte skrivit något på länge. Fått ur mig mina tankar på det här sättet, med mera, etcetera. Senast jag skrev var i förra delen av mitt liv. Innan jag valde någon form av karriärsbana, tog steget ut och gjorde ett val. Jag är nämligen ganska dålig på att välja, men väldigt bra på att åtminstone försöka ha ett öppet sinne kring det mesta här i livet . Jag jobbar just nu som skolkurator, med allt vad det innebär. Jag byter dock jobb till sommaren. Så jag är egentligen någonstans i ett ganska starkt mellanläge. Jag blev kurator för strax över fyra år sedan. Har mött mängder av människor i alla möjliga lägen i livet. Och gud i helvete vad det har gett mig mycket. Jag är otroligt tacksam för allt jag upplevt, vad det gett mig förståelse framåt i livet och någon form av ödmjukhet. På så många nivåer... Något jag tänker mycket på är de föräldrar jag möter. Då menar jag de föräldrar till de b...

Det kanske, potentiellt, typ är på tiden nu

Att skriva av sig... Gah! Det var längesen nu, inte sant? Senaste gången jag lät fingrarna smeka tangentbordet på det här sättet måste vart under min tid i Kanada? Ja, jag kan kolla tidigare inlägg, nej, det tänker jag inte. Jag menar, det finns alltid så mycket att säga... Varje ögonblick jag lever finns det någonting jag kan tänka kring, som berör någon annan, och inte minst mig själv. Ibland är det skönt att skriva av sig, inte minst om man nu tycker om att skriva, vilket jag av en händelse råkar göra... Det har hänt mycket sen sist. Våren kom, sen gick den, och sen påstod nån att det var sommar men den har jag inte sett skymten av särskilt mycket. Sen var det något med någon C-uppsats som handlade om något som jag aldrig jobbat eller försökt förstå mig på innan (maxbetyg, thank you very much!). Sen människor, och att falla tillbaka i svenska mönster efter ett halvår i Kanada. Varför börjar jag skriva igen nu, av alla tidsperioder? Kanske är det den där sommaren. Att man helt ...

En glasburk med känslor

Först, vill jag rikta en riktigt bastant tummen upp till nära och kära som stöttat mig. Nu när jag haft några dagar med extrem ambivalens. Jag är fortfarande kluven, ska ni veta. Det är lite svårt. När sätter man gränsen för kärlek? Dagen innan vi hade vart ihop 6 månader gjorde jag slut helt enkelt. Vi pratar fortfarande, men jag går på linjen att vi endast ska prata om hon inte brusar upp och inte hoppar på mig personligen hela tiden. Vet ni hur svårt det är att få personliga påhopp av någon man älskar så fort denne inte tycker som en själv? Usch, det gör ont. Det gör riktigt ont. Jag har väl inte haft huvudvärk på ett och ett halvt år men i söndags hade jag en bultande. Inte ofta jag gråter inte, men tro fasen att jag gjorde det då. Da-dunk, da-dunk, da-dunk sa det i huvudet. Jag fick tipset att ta en varm dusch och dricka te. Vilket faktiskt hjälpte en del. Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra. Jag är så extremt kluven. Visst, jag mår helt okay nu, även om det känns jättekonst...