Välkommen åter sade bloggen när jag satte mig framför datorn nu på kvällskvisten.
Men jag kunde känna undertonen av illa dold ironi.
Hur länge blir den jäveln kvar den här gången väste den han mellan raderna (min blogg är en han). Men jag klandrar inte min lilla blogg. Jag har vart en dålig bloggägare. En skamlig bloggägare. Typen som man pekar och skrattar åt. Kanske rentav tar upp en sten och kastar i förbigående. Men missar såklart, för man vill ju inte säga att man rört vid en så dålig bloggägare i tredjehand.
Men! Jag tänkte börja igen, och börjar först med lite allmänna tankar varefter jag går över på en lite mer poetisk nivå. Det vill säga min lilla dikt jag vävde ihop inför vårt seminarium om kärlek.
Gissa om jag blev förvånad när vi kom fram till hur länge sedan det var man lyssnade på Björn Rosenström. Så det blev spotify såklart. Älskade spotify. Men vad ser jag? Den gamle drummeln har inte släppt något på år och dar, men så oförhappandes släppte han två nya skivor förra året?
Visst, muffins och glenn i all ära, men någonstans så måste ju mannen ha cred för att han får för sig att släppa låtar som "Balladen om en Grillbit" och "Jag tycker inte om dig". Rekommenderas!
Fast nu får det vara slut på ordbajseri för tillfället. Scroll down for the Dikt.
The Dikt!
Jag sjunger, jag viskar, jag andas
Jag vet inte vem jag är
Men med dig är jag vi
Vi är allt, vi är inget
Vi är ljus, vi är mörker
Fjäderlätta andetag...
En suck, en pust, en puss
Ett stön...
En tanke om att någonstans blir vi två ett
Eller nej! Mer än fyra miljoners miljarders stjärnor
Som kretsar kring en tanke om att jag inte vet
Vem jag borde vara
Men allt jag vill är vi
För vi är allt
Vi är du, är du, är jag
Jag blundar, och plötsligt är jag
Vem jag är när du och jag blir vi.
Men jag kunde känna undertonen av illa dold ironi.
Hur länge blir den jäveln kvar den här gången väste den han mellan raderna (min blogg är en han). Men jag klandrar inte min lilla blogg. Jag har vart en dålig bloggägare. En skamlig bloggägare. Typen som man pekar och skrattar åt. Kanske rentav tar upp en sten och kastar i förbigående. Men missar såklart, för man vill ju inte säga att man rört vid en så dålig bloggägare i tredjehand.
Men! Jag tänkte börja igen, och börjar först med lite allmänna tankar varefter jag går över på en lite mer poetisk nivå. Det vill säga min lilla dikt jag vävde ihop inför vårt seminarium om kärlek.
Gissa om jag blev förvånad när vi kom fram till hur länge sedan det var man lyssnade på Björn Rosenström. Så det blev spotify såklart. Älskade spotify. Men vad ser jag? Den gamle drummeln har inte släppt något på år och dar, men så oförhappandes släppte han två nya skivor förra året?
Visst, muffins och glenn i all ära, men någonstans så måste ju mannen ha cred för att han får för sig att släppa låtar som "Balladen om en Grillbit" och "Jag tycker inte om dig". Rekommenderas!
Fast nu får det vara slut på ordbajseri för tillfället. Scroll down for the Dikt.
The Dikt!
Jag sjunger, jag viskar, jag andas
Jag vet inte vem jag är
Men med dig är jag vi
Vi är allt, vi är inget
Vi är ljus, vi är mörker
Fjäderlätta andetag...
En suck, en pust, en puss
Ett stön...
En tanke om att någonstans blir vi två ett
Eller nej! Mer än fyra miljoners miljarders stjärnor
Som kretsar kring en tanke om att jag inte vet
Vem jag borde vara
Men allt jag vill är vi
För vi är allt
Vi är du, är du, är jag
Jag blundar, och plötsligt är jag
Vem jag är när du och jag blir vi.
Kommentarer