Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

En händelserik(lös) lördag

Som nu är över. För kollar man på klockan är det söndag vilket är lite bittert. Jag har något emot söndagar. Anledningen är så simpel att som alltid, det känns som en låtsas-ledig dag innan veckan drar igång igen. Konstigt nog är det värre för mig på just söndagar än vad det är på måndagar. Äntligen måndag, eller? Det blev inget pajbakande idag. Vilket är lite skamligt, för så god som den där maffiga pajen var igår så borde den förtjäna en uppföljare snarast. Men den som väntar på något gott väntar alltid för länge. Just det. Men den som haver den skaver och således ska vi se om vi kan luska fram någon annan bild idag. Men mer mat? Vad i helvete, Hampus Joakim Erlandsson, planerar du att bli tjocker? Nej för fasen, men, ibland så äter man. Och när man väl gör det så är det bäst att göra rätt för sig. Det här var en kreation av formbröd med röd paprika, lök samt tomat hackat. Därefter lite ost både över och under, med en bit skinka under själva fyllningen. Därefter på med ett andra for...

Hokus pokus - PAJ!

Det är fredagsafton. Fåglarna sover och det är mörkt utomhus. "Jag är sugen på någonting sött", menar någon i hushållet på. Jag drar mig tillbaka en bit för att fundera, sisådär fyra steg. Och då uppstår tanken. "Är det någon som är sugen på smulpaj?". Kaos utbryter och projektet sätter igång. Vetemjöl, socker och margarin vävs ihop med ett majestätiskt handslag och försiktigt, försiktigt blandas sockret samman med de frusna bären. Äppelbitarna glaseras med socker och kanel, varefter jag med minutiös noggrannhet organiserar det understa lagret i pajformen. Med en hjältes styrka öser jag försiktigt "smuldegen" över de olidligt älskvärda frukterna och bären och som pricken över i't strör jag kanel i ett mönster som inte är av denna värld. In i ugnen med åbäket och väntar. Och väntar. Och väntar. Dofterna formligen exploderar från vår älskade ugn. Kanel och bär i en sensationell mix som en skänk från ovan. Åh man tackar nästan Gud som man inte tror på vid...

Shake it, like a ladder to the sun

Makes me feel like a madman on the run! Solen lyser. Gräsmattan förblir relativt oklippt. Vinden viner och ibland faller regn ner och gör att gräsmattan förblir relativt oklippt. Woah, flyger ur mig, när jag sitter här och tittar ut genom fönstergluggen som lyses upp lite försiktigt av någon form av sol. Fast nu blev det istället skugga. Vidunderligt, lite smått irriterande. Jag läste nyligen ut boken "En värld utan slut" av Ken Follett. Var det meningen att jag skulle kommentera också? Nåväl, det är en oerhört bra bok på i runda slängar 1200 sidor om medeltida England. Man följer fyra ungdomars öden med allt vad religion, krig, pest och kärlek heter. Jag sträckläste de sista 600-sidorna under en dag. Den första delen av boken var helt klart bäst, även om de lyckliga lösningarna knöt ihop säcken väl. Om han förlängt boken 2-400 sidor hade det antagligen gått att utveckla slutet bättre, istället för att tvångsknyta. Som med en kvinna eller oxfilé måste det goda få ta sin...

Joråvision 2009 - Tittade jag verkligen på hela kadavret?

Förfrågan, efter förfrågan, efter förfrågan. Morföräldrarna har enträget frågat när jag ska komma och säga tjena, men det har helt enkelt inte blivit av. Så mycket annat har tagit upp tid. Men så är det dags, vecka 20, om det nu skulle ha någon betydelse. Fem plus fem är tio, så följdaktligen satte vi oss ner med torkad frukt, cashewnötter och lite svensk ironi och började glo. Rätt låt vann. Världens charmigaste hob. Björkman förtjänar en björntass i nacken, eller åtminstone sparken. Sverige var uschla. Usschlla. Ska man skylla på sossarnas långvariga styre? Eller varför inte på invandringen? Åh gud, jag tycker vi skyller på Kicki Danielsson och falukorven som hon inte kunde få nog av. Nej, vi måste helt enkelt skärpa oss. På många plan. Ska bli intressant att diskutera fenomenet med rumänska flickvännen. Nåväl, jag tänkte faktiskt skriva en liten kommentar till alla framträdanden. Litauen - Sasha Son - Love Vad behöver man säga? I mina ögon och öron en fattig R'n'B med en ope...

Det här är jag, hej!

Ja, vad kan man säga? Hur står det egentligen till i livet? Tänkte att det kunde vara skoj att stylta upp lite nuvarande problematik och funderingar för att på så vis kunna reflektera över det i framtiden, när allt antagligen inte är lika lätt som nu. Världen förändras kontinuerligt, som vi alla märkt någon gång. Studerandet: Här sitter man lite i hetluften. Ganska mycket kvar att göra i de kurser jag har och mindre tid än vad man borde klara av det på. Som bäddat för stordåd, alternativt faceplant då. Det är extremt viktigt att jag faktiskt tar tag i allting nu på slutspurten, istället för att "imorgon" säga att det kanske inte var så bra jobbat ändå. Nåväl, bättre än förr, även om det inte säger så extremt mycket. Motivation och inspiration går möjligtvis hand i hand? Skrivandet: Ah, var ska man börja? Spelskrivandet på FZ flyter på bra just nu, åtminstone senaste dagarna. Har börjat se till att sköta saker på ett bra mycket mer effektivt sätt när det väl kommer till att sk...

En ny början

Tjenare gott folk. Jag har till synes fått en väldigt tom blogg. Den är ohyggligt tom. Varför? Jo, anledningen är såpass enkel att jag planerar att starta om på ny kula med den. Räds icke, mina gamla inlägg har jag undansparade i de mörkaste vråarna av min hårddisk. Jag är lite upptagen nu, men kommer blogga mer frekvent, och, ta mej tusan, det kan potentiellt även dyka upp lite bilder från och till. Nåväl, ciao.