Fortsätt till huvudinnehåll

Shake it, like a ladder to the sun


Makes me feel like a madman on the run!
Solen lyser. Gräsmattan förblir relativt oklippt. Vinden viner och ibland faller regn ner och gör att gräsmattan förblir relativt oklippt. Woah, flyger ur mig, när jag sitter här och tittar ut genom fönstergluggen som lyses upp lite försiktigt av någon form av sol. Fast nu blev det istället skugga. Vidunderligt, lite smått irriterande.

Jag läste nyligen ut boken "En värld utan slut" av Ken Follett.

Var det meningen att jag skulle kommentera också? Nåväl, det är en oerhört bra bok på i runda slängar 1200 sidor om medeltida England. Man följer fyra ungdomars öden med allt vad religion, krig, pest och kärlek heter. Jag sträckläste de sista 600-sidorna under en dag. Den första delen av boken var helt klart bäst, även om de lyckliga lösningarna knöt ihop säcken väl. Om han förlängt boken 2-400 sidor hade det antagligen gått att utveckla slutet bättre, istället för att tvångsknyta. Som med en kvinna eller oxfilé måste det goda få ta sin tid. Åtminstone när det gäller oxfilé.

Det har varit mycket diskussioner kring familjehem i vad som enklast kan klassificeras som blaskorna i världen. Flicka [X] menar på att värdfamiljen behandlat henne illa. Vilket i sin tur är oerhört jävligt om det stämmer. Som del av en jourfamilj (och tidigare fosterfamilj, och blivande fosterfamilj) så vet jag att det finns en hel del familjehem som inte borde få hålla det ämbetet. Som gör det helt och hållet för pengarna med ingen hänsyn till de människoliv som sätts i deras vård.

Än mer känner jag till familjer som definitivt måste splittras, på grund av föräldrarnas inkompetens som föräldrar. Sen är det inte bara föräldrar och diverse hem som det är fel på. Ibland är barnen såpass skadade att det är oerhört svårt för dem att anpassa sig, och även om man inte kan klandra ett barn för något denne blivit utsatt för, är det inte rätt att exempelvis sprida lögner om ett fosterhem som tar väl hand om dem. Hur skulle ni reagera om ni blir skrivna som horribla monster, när ni aldrig gjort något annat än kämpat för ett barns väl och ve? Som stärkt och skyddat barnet, även när det i mångens ögon inte förtjänat detta? Det här med livet är fantastiskt komplicerat, men en falsk anklagelse kan exempelvis förstöra många år för en familj, eller om någon blir falskeligen anklagad för att vara pedofil (än en gång som exempel) så kommer de aldrig ifrån att människor ser ner på dem. Oberoende om de aldrig i hela sitt liv ens tänkt tanken på att utföra ett så horribelt och avskyvärt brott.

Vi ska också vara fantastiskt glada att vi lever där vi lever. Som exempel, min rumänska flickvän har det verkligen inte alltid lätt i sin familjesituation. Om någon slår ett barn eller sin fru i Sverige är det ganska lätt för dem att bli fällda. Om man drar det några steg längre på våldstrappan. Vad skulle hända då? I Rumänien, ingenting. Någon som vet vad jag kan göra för att hjälpa henne? Om hon och hennes mor drar från hennes far kan hon antagligen inte avsluta sina läkarstudier. Samt att han kommer försvåra i princip allt ekonomiskt som går. Där finns ingen välfärd, inga bidrag inga enkla utvägar. Om man kan välja mellan att hoppa från ett stup eller befinna sig i skärselden tills man kan nå fast mark. Vad ska man välja?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En liten uppdatering, och några tankar i någon form

Det är lite lustigt att typ i princip vartenda av mina senaste inlägg har inletts med att jag inte skrivit något på länge. Fått ur mig mina tankar på det här sättet, med mera, etcetera. Senast jag skrev var i förra delen av mitt liv. Innan jag valde någon form av karriärsbana, tog steget ut och gjorde ett val. Jag är nämligen ganska dålig på att välja, men väldigt bra på att åtminstone försöka ha ett öppet sinne kring det mesta här i livet . Jag jobbar just nu som skolkurator, med allt vad det innebär. Jag byter dock jobb till sommaren. Så jag är egentligen någonstans i ett ganska starkt mellanläge. Jag blev kurator för strax över fyra år sedan. Har mött mängder av människor i alla möjliga lägen i livet. Och gud i helvete vad det har gett mig mycket. Jag är otroligt tacksam för allt jag upplevt, vad det gett mig förståelse framåt i livet och någon form av ödmjukhet. På så många nivåer... Något jag tänker mycket på är de föräldrar jag möter. Då menar jag de föräldrar till de b...

Joråvision 2009 - Tittade jag verkligen på hela kadavret?

Förfrågan, efter förfrågan, efter förfrågan. Morföräldrarna har enträget frågat när jag ska komma och säga tjena, men det har helt enkelt inte blivit av. Så mycket annat har tagit upp tid. Men så är det dags, vecka 20, om det nu skulle ha någon betydelse. Fem plus fem är tio, så följdaktligen satte vi oss ner med torkad frukt, cashewnötter och lite svensk ironi och började glo. Rätt låt vann. Världens charmigaste hob. Björkman förtjänar en björntass i nacken, eller åtminstone sparken. Sverige var uschla. Usschlla. Ska man skylla på sossarnas långvariga styre? Eller varför inte på invandringen? Åh gud, jag tycker vi skyller på Kicki Danielsson och falukorven som hon inte kunde få nog av. Nej, vi måste helt enkelt skärpa oss. På många plan. Ska bli intressant att diskutera fenomenet med rumänska flickvännen. Nåväl, jag tänkte faktiskt skriva en liten kommentar till alla framträdanden. Litauen - Sasha Son - Love Vad behöver man säga? I mina ögon och öron en fattig R'n'B med en ope...

Det kanske, potentiellt, typ är på tiden nu

Att skriva av sig... Gah! Det var längesen nu, inte sant? Senaste gången jag lät fingrarna smeka tangentbordet på det här sättet måste vart under min tid i Kanada? Ja, jag kan kolla tidigare inlägg, nej, det tänker jag inte. Jag menar, det finns alltid så mycket att säga... Varje ögonblick jag lever finns det någonting jag kan tänka kring, som berör någon annan, och inte minst mig själv. Ibland är det skönt att skriva av sig, inte minst om man nu tycker om att skriva, vilket jag av en händelse råkar göra... Det har hänt mycket sen sist. Våren kom, sen gick den, och sen påstod nån att det var sommar men den har jag inte sett skymten av särskilt mycket. Sen var det något med någon C-uppsats som handlade om något som jag aldrig jobbat eller försökt förstå mig på innan (maxbetyg, thank you very much!). Sen människor, och att falla tillbaka i svenska mönster efter ett halvår i Kanada. Varför börjar jag skriva igen nu, av alla tidsperioder? Kanske är det den där sommaren. Att man helt ...