Hampus syn på saken

Man kan säga att jag sov ordentligt inatt. Sitter nu på tåget mot mitt älskade Göteborg, med en katt i knät och ilskna gravida kvinnor lite överallt. Hade tänkt åka runt lunch, men sover man till halv två, ja, då är det lite svårt. Det var den där riktigt härliga formen av sömn, som till och med avslutades med såna där underbara "vakendrömmar". Du vet, när man minns vad man ser och känner. Det är en dunkelt belyst plats. Ganska varmt. Gemytligt. Trevligt. Inte omöjligt att det är en pub eller liknande. Jag ser väggarna och taket otydligt, men jag sitter vid ett bord, med vänner till vänster om mig, för till höger är det bordskanten som hägrar. Platserna mitt emot står tomma. Nu kommer ett gäng vänner (med varandra, jag hade aldrig sett nån av dem förut) och satte sig ner. En längre blond kille, vad som till synes var hans mörkblonda flickvän och sen hon den där. Långt, lockigt, böljande mörkbrunt hår och ett leende som inte är av denna värld. Jag är dock oväntat öppen, jag hå...

Mitt liv är gott. Helt ärligt. Jag mår bra, bryr mig om människor och vet människor som bryr sig om mig. Jag älskar solskenet på morgonen, solnedgången om kvällen. Att sitta vaken på kvällen, höra katten tassa omkring. Det finns så mycket att se fram emot, att längta till, att drömma om, att sträva efter att det helt och hållet underbygger alla som helst syften med att ge upp. Det här hade väldigt enkelt kunnat vridas till något melankoliskt. Något bittert. Kanske något sarkastiskt eller ironiskt, you all know i adore that, men det är något mer. Vad jag försöker ge uttryck för är nog bara en tanke om att livet aldrig är förgäves. Tvärtom är det fasenimig fantastiskt. Jag skulle vilja påstå att livet inte är mer än vad man gör det till men vilket hybris, vilket övermod ett sådant påstående skulle lägga grund för, ty livet är så mycket mer än vad vi är kapabla till att insupa, förstå, bemyndiga oss själva att uppleva. Vad vill jag ha sagt med detta är att om än livet är större än oss sjä...

Synnerligen kausalistiskt uttryck det där. Inte sant. Vad sägs om en bussig (sitter på en buss HEHE) hampusanalys av ämnet?jag tänker mig att det är en ganska farlig utgångspunkt. Att just vänta på bättre tider. Fast det är ju i grund och botten väldigt beroende av vilken utgångspunkt man har. Utgår man ifrån att ens liv är crap känns det direkt som att skjuta sig själv i foten. Att istället för att göra det bästa av var stund rent krasst vänta på att någon annan förändrar ens hela värld. Å andra sidan vore det jäkligt ickehampus att dra alla över en kam på det viset. Eller? Man kan ju ha det som utgångspunkt, men samtidigt vara lugn och ta saker för vad det är. Tror jag. Det är lite knepigt att vrida det till något genomgående konstruktivt när själva ingången bygger på att man inte är sin egen lyckas smed. Samtidigt tänker jag att man kan ha det som någon sekundär form av livsfilosofi, och därigenom njuta av stunden samtidigt som man är beredd på att det faktiskt är andra faktorer än ...

Tre små barn, två tjejer och en kille, runt sex år gamla diskuterar kärlek. Kille: Vem ska jag älska då? Tjej 1 och 2 i mun på varandra: Välj mig mig mig mig NEJ MIG. Kille:... Tjej 1: Välj nu då. Kille: Jag väljer... ... Tjej 1: Du väljer ingen! Ingen! Jag ska hitta mig någon annan som vet hur man bestämmer sig. Mobilbloggat!

Lee-jeans, umbrotröja, metrotidning och systembolagspåse. Fuck you regn. Mobilbloggat!

Mobilbloggat!

Vilken somrig rubbe. Man blir ju nästan alldeles superawesome och spontanöppnar en öl - bara för att liksom. Fast till stranden ska jag inte idag. Däremot tänker jag på lördagen. Även om ingen strand gick att skymta. Trevligt sällskap equals trevligt tillfälle. Det är ju sällskapet som skapar ögonblicket. Minst ut sagt. Tacos. Mmm. Tacos. Helt strålande fantastiskt vågar jag påstå. Och helt utanför ämnet sitter jag just nu och hostar som fasen. I believe im growin' old.:( Men se den orangea kvällshimmelen. Extraordinärt. Himmelen är nära, som koontz hade sagt! Men, det är härligt att det finns så härliga människor. Och att jag fått ynnesten att lära känna dem. Kan man tänka sig... (ja det kan man) Mobilbloggat!