Fortsätt till huvudinnehåll

En ytterst vanlig morgon

Den här tiden på morgonen är sannerligen rätt härlig. För årstiden också kanske. Inte bara att solen är på väg att klättra upp över krönet, utan den gör det till och med med stil. Flashigt, skulle man kunna säga







Nu var det ett tag sen jag skrev något här. Sen jag Funderade till det lite extra personligt. Eller kanske bara flummade till det lite. Varför kan jag inte riktigt svara på. Det blir så där att skrivlustan dör ut från och till, vilket som kaotisk skrivkramp även har en massa fräcka namn och benämningar och sådant.

Kanske skulle researcha lite och skriva mer om det.

Det som man inte riktigt kan greppa, det vi har innanför pannbenet som på olika sätt tillåter oss bli de (ibland) rätt störtsköna människor vi utger oss för att vara.

Eller kanske rentav bara uppfattas som.

Eller missuppfattas.

Nej, men det måste vara ett par månader sen sist. Trist, hade fått för mig att jag gillade att uttrycka mig i den här formen. Och det är såklart rätt fånigt att inte skriva ner bra tankar och reflektioner på något sätt...

Som vår sköne handledare i kursen om vetenskapstjohejsan uttryckte:

Man brukar säga att de bra idéerna kommer man ihåg, och kommer man inte på dem nu så kommer man på dem igen senare när det behövs. Well, det är skitsnack, åtminstone för mig.

Är det kanske en av de mest destruktiva vita lögnerna? Jag menar, att få sånt hybris att tro att man kommer ihåg allt man tänkt på när det hela tiden dyker upp nya möjligheter att fundera kring.

Vilket i sig är underbart, om än lite bördeläggande, eller kanske skapande. Det är för lätt att vara missnöjd över att man inte är den man potentiellt skulle kunna vara istället för att lägga alla korten på bordet och bara köra på därifrån man är idag.

Som den nya SEB-reklamen menar, att det bästa i livet är nu, med en parantes som lite skönt tillägger och sen.

Jag tycker om nuet och senet mest. De är absolut trevligast.

Just nu lyser den tidigare nämnda solen fantastiskt friskt, gult och värmande genom bussfönstret och jag känner att bussen är rejält fetnajs som låter mig uppliva lite sådan där sommarvigör.

Att det känns äkta är ibland viktigare än att det är äkta.

Mobilbloggat!

Kommentarer

Anne o Fred sa…
Lite extra glad blir man ju faktiskt när solen lyser, frosten gnistrar på marken och kylan biter i kinderna!
Hampus sa…
Och när vovven vår mår så bra så :)

Populära inlägg i den här bloggen

En liten uppdatering, och några tankar i någon form

Det är lite lustigt att typ i princip vartenda av mina senaste inlägg har inletts med att jag inte skrivit något på länge. Fått ur mig mina tankar på det här sättet, med mera, etcetera. Senast jag skrev var i förra delen av mitt liv. Innan jag valde någon form av karriärsbana, tog steget ut och gjorde ett val. Jag är nämligen ganska dålig på att välja, men väldigt bra på att åtminstone försöka ha ett öppet sinne kring det mesta här i livet . Jag jobbar just nu som skolkurator, med allt vad det innebär. Jag byter dock jobb till sommaren. Så jag är egentligen någonstans i ett ganska starkt mellanläge. Jag blev kurator för strax över fyra år sedan. Har mött mängder av människor i alla möjliga lägen i livet. Och gud i helvete vad det har gett mig mycket. Jag är otroligt tacksam för allt jag upplevt, vad det gett mig förståelse framåt i livet och någon form av ödmjukhet. På så många nivåer... Något jag tänker mycket på är de föräldrar jag möter. Då menar jag de föräldrar till de b...

En ny början

Tjenare gott folk. Jag har till synes fått en väldigt tom blogg. Den är ohyggligt tom. Varför? Jo, anledningen är såpass enkel att jag planerar att starta om på ny kula med den. Räds icke, mina gamla inlägg har jag undansparade i de mörkaste vråarna av min hårddisk. Jag är lite upptagen nu, men kommer blogga mer frekvent, och, ta mej tusan, det kan potentiellt även dyka upp lite bilder från och till. Nåväl, ciao.

Joråvision 2009 - Tittade jag verkligen på hela kadavret?

Förfrågan, efter förfrågan, efter förfrågan. Morföräldrarna har enträget frågat när jag ska komma och säga tjena, men det har helt enkelt inte blivit av. Så mycket annat har tagit upp tid. Men så är det dags, vecka 20, om det nu skulle ha någon betydelse. Fem plus fem är tio, så följdaktligen satte vi oss ner med torkad frukt, cashewnötter och lite svensk ironi och började glo. Rätt låt vann. Världens charmigaste hob. Björkman förtjänar en björntass i nacken, eller åtminstone sparken. Sverige var uschla. Usschlla. Ska man skylla på sossarnas långvariga styre? Eller varför inte på invandringen? Åh gud, jag tycker vi skyller på Kicki Danielsson och falukorven som hon inte kunde få nog av. Nej, vi måste helt enkelt skärpa oss. På många plan. Ska bli intressant att diskutera fenomenet med rumänska flickvännen. Nåväl, jag tänkte faktiskt skriva en liten kommentar till alla framträdanden. Litauen - Sasha Son - Love Vad behöver man säga? I mina ögon och öron en fattig R'n'B med en ope...