Hampus syn på saken

Jag måste tyvärr deklarera att det ej är jag som införskaffat ny livsenergi, utan det är istället päronen det gäller. Det köpte en ny burk, en Packard Bell iMedia SIFFRORNUMMERBOKSTÄVERNÅNTING, från NetOnNet som på papperet hade stöd för det mest med minneskortläsarfjutteri hit och hdmi dit. So far, so good, tänkte jag, och självfallet är det min uppgift att hjälpa mina teknik-handikappade föräldrar att installera godsaken. Det gick smidigt och effektivt att fixa in det förfixade Vista x64 Home Swe Bla, men sen brakade hela helvetet loss. Eller, det gjorde det ganska exakt från början, men det är en annan historia. Datorn låter, som en smörgåsgrill som rostar igelkottar med förstärkta stämband. Som ett litet flygplan. Jag tänker då Hmmmmm. Med betoning på det fjärde m:et. Jag ringer supporten och de meddelar jo men tjena, det låter ju inte så bra. Precis min tanke också! Så de säger: "Ah men vi skickar UPS på er, era jävlar". Nej de var faktiskt tillmötesgående. Men kontentan...

Ibland stöter man på ett spel som har det där lite udda soundtracket. Det är inte alltid innovativa små aspekter från härliga småutvecklare kommer fram. Har ni provat på Xbox Live Indie Games-liret I MAED A GAM3 W1TH Z0MB1ES!!!1 ? Om ni lirat Phobia, eller vilken som helst hjärndöd top-down shooter är ni någonting på spåret. Kommande [g="Dead Nation"] må ha lite högre produktionsvärde men ett soundtrack som IMAGWZ har ni sällan hört. [quote]Welcome to my game I put zombies in it, for your pain They come out from the sides You better shoot them or you're gonna die[/quote] Det är.. Hur ska man kalla det? Episkt. Nåväl, spelet kostar endast en dollar på Xbox 360:s indie-tjänst så vad väntar du på? Kolla in gameplay här och i synnerhet lyssna på det grymt unika soundtracket - det vill säga framförallt låttexten. Åh. Nu blir det repeat på låten igen tills jag får något bättre för mig.

Ibland får man sig en liten knäpp, som igår för min del. Jag var som vanligt på jakt efter lite näringsrik kärlek under ett spontanbesök på ICA. Vad är det då jag får se? Müsli, från AXA, med 60 procent frukt och bär och nötter. Habegäret växte till proportioner likvärda mjölk och kakaopulver, mixat och uppvärmt. Så då slog jag till! Tjofräs sade det och müslin var min. Jag säkrade området, tog mig hemåt och ställde paketet på bordet. Sen ställde jag det upp och ner ackompanjerat av ett litet fniss. Som slutkläm lade jag det på sidan, lade huvudet på sned och tänkte på mina framtida studier. Självklart ställde jag hela miraklet i hyllan, för müsli kan man ju inte äta på eftermiddagen, då är man helt tokig. Nästa morgon vaknade jag upp. Idag alltså. Tuppen gal, eller hundar skällde, och jag pallrade mig ner till köket. Av ren vana flög min blick mot kaffekokaren och jag kunde pusta ut. Ja, den var på och full med läskande svart guld. I vilket fall som helst drack jag en kopp, som alltid...

Så här sitter man. På sitt breda arsle i sin säng sent en söndagsafton. Helt från ingenstans kommer man på något väsentligt, av den där sorten att man försiktigt kliar sig i skrevet och hoppas på bättre tider. Det vill säga - studierna börjar snart men man har inte ansökt om studiemedel hos Centern Styr Norrland - CSN. Så kommer jag på det. E-legitimation! Det tar en stund att få allting att fungera, inte minst då min elskade äldräv (såg ni vad jag gjorde med vokalerna?! Irriterande, inte sant?) ej är särskilt sugen ALLS på att fungera tillsammans med krypteringssystemet som Nordea använder. Så får man miraklet att funka efter många om och men. En gigantisk klapp på magen, som självfallet avslutad med ett dämpat "ooooh" när man märker att man tog i mer än man tänkt sig. Nåväl, tillbaka till den dära e-legitimationen. Börjar spana igenom mina fonder, och javisst, har gått + 10% på min klimatfond efter alla avgifter! SÅ HUR BRA ÄR INTE DET LIKSOM? Så då kommer jag på den klipsk...

Som nu är över. För kollar man på klockan är det söndag vilket är lite bittert. Jag har något emot söndagar. Anledningen är så simpel att som alltid, det känns som en låtsas-ledig dag innan veckan drar igång igen. Konstigt nog är det värre för mig på just söndagar än vad det är på måndagar. Äntligen måndag, eller? Det blev inget pajbakande idag. Vilket är lite skamligt, för så god som den där maffiga pajen var igår så borde den förtjäna en uppföljare snarast. Men den som väntar på något gott väntar alltid för länge. Just det. Men den som haver den skaver och således ska vi se om vi kan luska fram någon annan bild idag. Men mer mat? Vad i helvete, Hampus Joakim Erlandsson, planerar du att bli tjocker? Nej för fasen, men, ibland så äter man. Och när man väl gör det så är det bäst att göra rätt för sig. Det här var en kreation av formbröd med röd paprika, lök samt tomat hackat. Därefter lite ost både över och under, med en bit skinka under själva fyllningen. Därefter på med ett andra for...

Det är fredagsafton. Fåglarna sover och det är mörkt utomhus. "Jag är sugen på någonting sött", menar någon i hushållet på. Jag drar mig tillbaka en bit för att fundera, sisådär fyra steg. Och då uppstår tanken. "Är det någon som är sugen på smulpaj?". Kaos utbryter och projektet sätter igång. Vetemjöl, socker och margarin vävs ihop med ett majestätiskt handslag och försiktigt, försiktigt blandas sockret samman med de frusna bären. Äppelbitarna glaseras med socker och kanel, varefter jag med minutiös noggrannhet organiserar det understa lagret i pajformen. Med en hjältes styrka öser jag försiktigt "smuldegen" över de olidligt älskvärda frukterna och bären och som pricken över i't strör jag kanel i ett mönster som inte är av denna värld. In i ugnen med åbäket och väntar. Och väntar. Och väntar. Dofterna formligen exploderar från vår älskade ugn. Kanel och bär i en sensationell mix som en skänk från ovan. Åh man tackar nästan Gud som man inte tror på vid...

Makes me feel like a madman on the run! Solen lyser. Gräsmattan förblir relativt oklippt. Vinden viner och ibland faller regn ner och gör att gräsmattan förblir relativt oklippt. Woah, flyger ur mig, när jag sitter här och tittar ut genom fönstergluggen som lyses upp lite försiktigt av någon form av sol. Fast nu blev det istället skugga. Vidunderligt, lite smått irriterande. Jag läste nyligen ut boken "En värld utan slut" av Ken Follett. Var det meningen att jag skulle kommentera också? Nåväl, det är en oerhört bra bok på i runda slängar 1200 sidor om medeltida England. Man följer fyra ungdomars öden med allt vad religion, krig, pest och kärlek heter. Jag sträckläste de sista 600-sidorna under en dag. Den första delen av boken var helt klart bäst, även om de lyckliga lösningarna knöt ihop säcken väl. Om han förlängt boken 2-400 sidor hade det antagligen gått att utveckla slutet bättre, istället för att tvångsknyta. Som med en kvinna eller oxfilé måste det goda få ta sin...