Att krossa någons hjärta är att krossa sitt eget

Att göra slut. Jag har ju pratat om det här sen i söndags helt enkelt. När jag sade att det var över. Idag pratade jag med henne igen och hon frågade hur jag ser på oss. Jag kan ju inte ljuga. Jag har inte samma känslor just nu, mycket låstes in av hennes utbrott med extrema påhopp. Ni vet såna där ordval som bryter sig in ända in i märgen.

Vad ska jag göra i ett sånt läge? Jag sa som det var igen... Att vi inte är ihop längre men att det kanske kan bli något längre fram.

Att höra henne med gråten i rösten berätta hur mycket hon älskar mig, att hon aldrig trodde att jag skulle kunna göra något sådant mot henne...

Jag mår väldigt dåligt just nu. Inte för min egen skull, utan helt och hållet för hennes. Jag vet att hon inte var schysst mot mig, att jag fick ta abnorma mängder skit för ingenting. Men aldrig någonsin i hela världen vill jag åsamka människor den smärta hennes röst förtäljde.

Om jag känt likadant hade jag med lätthet sagt att jag vill fortsätta försöka. Fortsätta vara ett par. Men vad är jag för människa om jag döljer mina egna känslor, och den jag själv är, för att under en kort period av våra liv göra hennes hjärta till viljes?

Jag hoppas hon kommer över det. Jag hoppas hon tar till sig det som var bra och stärks som människa. Jag känner väldigt starkt för henne men det är inte alltid tillräckligt... Hon behöver älska sig själv innan hon kan älska andra.

Nu ska jag ta en djup suck, en kopp te, och förbereda mig på ännu en natt med vridande och vändande.