Fortsätt till huvudinnehåll

En första inblick i Socionomprogrammet

Snart är första kursen över, från första terminen på min ärade socionomutbildning i Göteborg. Nu är det bara slutskedet på lite case works kvar, samt diskussioner, diskussioner och allmänt tjöt.

Man kan väl enkelt fråga sig. Vad innebär det egentligen att vara en liten socionom i den stora världen, vad går jag för någon utbildning och varför?

Socionomprogrammet på Göteborgs Universitet är det som gäller. Vilket ni antagligen kunnat gissa innan jag skrev det, men man kan aldrig (alltid) vara för tydlig (jo). Vad som är ännu fränare är den inriktningen. Av de cirkus 180 tappra nötterna som kvalade in på ett av Sveriges mest eftersökta program (ja många vill bli någon form av framtida helbrägdagörare) så tog sig 25 ett stycke övermod och tog sig an den fältförlagda utbildningen i Hammarkullen.

Jag själv har väl alltid vart lite ironisk och distanserad(oh really?) till fördomarna som finns där, men om de vart starkare så kan jag inte tänka mig ett bättre sätt att konstruktivt dekonstruera dem, och få en fin inblick i vad som egentligen händer.

Den stora skillnaden, rent krasst, med att befinna sig där ute är att det tar mer tid. Det vill säga, att man nästan alltid ska vara där ute för "regelrätt" undervisning. I gengäld blir det inga standardtentor utan istället så skrivs det reflektioner och hålls debatter för fulla muggar i den ständigt utvecklande gruppmiljön vi arbetar i. Jag ser ljust på mitt val, även om jag mycket väl kan tänka mig att många inte gillar den lite ovanliga strukturen.

Jag var tvungen att bita mig i tungan nu. Var nära att säga att den är mer abstrakt. Vilket jag i och för sig anser att den är, men målet är ju att vi ska få en praktisk inblick i arbetet. Så det blir flummigare och konkretare. En sörja full av vänstersympatister och vegetarianer. :) Fan vad man kan vända det till något negativt om man vill.

Jag trivs, ser fram emot fortsättningen och vill bara tipsa alla blivande socionomer om att vara väldigt öppna för möjligheten att världen kommer se väldigt annorlunda ut.

Vilket den i och för sig garanterat kommer göra.

Ibland måste man vara lite dumsmart.

Kommentarer

sara sa…
JOHO DU HAMPUS! Det gör jag visste det! Vet du varför? För att jag är bäst! xO
Hörrö! Det är nog du och jag som inte röstar på det röda blocket. Hahaha... Javisst är det en vänstervriden klass vi går i, och det märks såväl i diskussioner som på föreläsningar. Jag blir så trött! Det är dags att ge dem ett större perspektiv och fler synsätt än deras egna-eller hur? :D
Hampus sa…
Haha, vi ska ge dem på nöten! ;) Nej, men det är väl skoj att få lite annorlunda perspektiv på saker. Jag är nog lite mer neutral än direkt bunden åt något block, men anser väl att höger-mittblocket känns mest lockande.

Och det är som du säger härligt att kunna sprida lite annorlunda tänkande bland en skock hönor och får :D
Anna sa…
Hahahah!
Men what? Inte ens du vill klassa dig helt till det högra blocket. Jag ger upp! Vart har jag hamnat?!? Har aldrig varit med om någonting liknande, en klass med bara vänstervridna människor. Jag får helt enkelt, precis som tidigare stå upp för mig själv och mina likasinnade (som verkar vara frånvarande i Hammalkullen)
Hampus sa…
Haha :P Jag menar kort och gott att jag är lite besviken på politiken som genomdrivs nu, alla partier är i princip en sörja i mitten.

Vänstervriden är jag verkligen icke!

Populära inlägg i den här bloggen

En liten uppdatering, och några tankar i någon form

Det är lite lustigt att typ i princip vartenda av mina senaste inlägg har inletts med att jag inte skrivit något på länge. Fått ur mig mina tankar på det här sättet, med mera, etcetera. Senast jag skrev var i förra delen av mitt liv. Innan jag valde någon form av karriärsbana, tog steget ut och gjorde ett val. Jag är nämligen ganska dålig på att välja, men väldigt bra på att åtminstone försöka ha ett öppet sinne kring det mesta här i livet . Jag jobbar just nu som skolkurator, med allt vad det innebär. Jag byter dock jobb till sommaren. Så jag är egentligen någonstans i ett ganska starkt mellanläge. Jag blev kurator för strax över fyra år sedan. Har mött mängder av människor i alla möjliga lägen i livet. Och gud i helvete vad det har gett mig mycket. Jag är otroligt tacksam för allt jag upplevt, vad det gett mig förståelse framåt i livet och någon form av ödmjukhet. På så många nivåer... Något jag tänker mycket på är de föräldrar jag möter. Då menar jag de föräldrar till de b...

En ny början

Tjenare gott folk. Jag har till synes fått en väldigt tom blogg. Den är ohyggligt tom. Varför? Jo, anledningen är såpass enkel att jag planerar att starta om på ny kula med den. Räds icke, mina gamla inlägg har jag undansparade i de mörkaste vråarna av min hårddisk. Jag är lite upptagen nu, men kommer blogga mer frekvent, och, ta mej tusan, det kan potentiellt även dyka upp lite bilder från och till. Nåväl, ciao.

Joråvision 2009 - Tittade jag verkligen på hela kadavret?

Förfrågan, efter förfrågan, efter förfrågan. Morföräldrarna har enträget frågat när jag ska komma och säga tjena, men det har helt enkelt inte blivit av. Så mycket annat har tagit upp tid. Men så är det dags, vecka 20, om det nu skulle ha någon betydelse. Fem plus fem är tio, så följdaktligen satte vi oss ner med torkad frukt, cashewnötter och lite svensk ironi och började glo. Rätt låt vann. Världens charmigaste hob. Björkman förtjänar en björntass i nacken, eller åtminstone sparken. Sverige var uschla. Usschlla. Ska man skylla på sossarnas långvariga styre? Eller varför inte på invandringen? Åh gud, jag tycker vi skyller på Kicki Danielsson och falukorven som hon inte kunde få nog av. Nej, vi måste helt enkelt skärpa oss. På många plan. Ska bli intressant att diskutera fenomenet med rumänska flickvännen. Nåväl, jag tänkte faktiskt skriva en liten kommentar till alla framträdanden. Litauen - Sasha Son - Love Vad behöver man säga? I mina ögon och öron en fattig R'n'B med en ope...