Jag sa ju igår att det ligger på tapeten med allmänt broderi kring idéer för att sprida lycka. Vilket i sin tur blir jäkligt svårt. Det blir så lätt någon ideologisk sörja och diskussioner uppstår om man kan hjälpa andra att finna lycka, eller som det faktiskt verkar vara, att man måste finna den själv. Men jag tror någonstans att om det finns någon form av glöd inombords så kanske ett vänligt ord, eller spridning av positivt tänkande kan få det att lysa lite klarare.
Säg att man delar med sig av ögonblick som fått en att må riktigt bra. Eller kanske som fått en att vända en negativ trend. Sprida lite tåga, jag menar, vi människor är ju till kapabla till en hel del, utöver krig och kannibalism det vill säga.
Men SATANA! Vad svårt det blir att hålla det på marken. Det handlar ju om luft och rosa moln och annat sånt kludd som så lätt ringar falskt. Hur ska man kunna delge det här utan att det blir så fluffigt att man kastar bort det som trams? Inte fasen så lyckas ens "kvällspressens högkvalitativa supersörja" till lyckoideologier frälsa många tvivlare.
Lycka är så oerhört personligt. Men ändå en så konstruktiv (eller destruktiv) kraft. Eller man kanske ska begränsa det till "en kraft" helt enkelt. Lite jedi-stuk över det månntro? Det vill säga att det är något speciellt med tanken kring en positiv styrka, tillfredställelse, känsla... Till stor del, om inte helt, oberoende av vad man kan ha för syfte, alltifrån samstämmigheten hos högerextremister när de gör något mer eller mindre busigt illdåd till när kattungen som kom från ingenstans, helt utmärglad, piggnar till och blir till en älskad familjemedlem.
Mina idéer är än så länge lite fluffiga, men jag försöker landa lite försiktigt. Jag har ju trots allt provat på i princip alla sorters mineralvatten i Sverige, så helt meritlös är jag inte... Äh, mer konkret tänkande imorgon. Ska försöka hitta lite Scrubs på TV nu!
Säg att man delar med sig av ögonblick som fått en att må riktigt bra. Eller kanske som fått en att vända en negativ trend. Sprida lite tåga, jag menar, vi människor är ju till kapabla till en hel del, utöver krig och kannibalism det vill säga.
Men SATANA! Vad svårt det blir att hålla det på marken. Det handlar ju om luft och rosa moln och annat sånt kludd som så lätt ringar falskt. Hur ska man kunna delge det här utan att det blir så fluffigt att man kastar bort det som trams? Inte fasen så lyckas ens "kvällspressens högkvalitativa supersörja" till lyckoideologier frälsa många tvivlare.
Lycka är så oerhört personligt. Men ändå en så konstruktiv (eller destruktiv) kraft. Eller man kanske ska begränsa det till "en kraft" helt enkelt. Lite jedi-stuk över det månntro? Det vill säga att det är något speciellt med tanken kring en positiv styrka, tillfredställelse, känsla... Till stor del, om inte helt, oberoende av vad man kan ha för syfte, alltifrån samstämmigheten hos högerextremister när de gör något mer eller mindre busigt illdåd till när kattungen som kom från ingenstans, helt utmärglad, piggnar till och blir till en älskad familjemedlem.
Mina idéer är än så länge lite fluffiga, men jag försöker landa lite försiktigt. Jag har ju trots allt provat på i princip alla sorters mineralvatten i Sverige, så helt meritlös är jag inte... Äh, mer konkret tänkande imorgon. Ska försöka hitta lite Scrubs på TV nu!
Kommentarer