*Pust, stön, fnonk*
Det är obarmhärtigt att få upp flåset igen när man lökat några månader. Det är som om en liten taliban sitter inne i magen redan efter 20 minuters raskt joggande och virar upp sin turban. Problemet, med den lilla turbanen, är att det är en oändlig turban. Således blir det till slut ganska fullt därinne, och smärtfullt, så resterande 20 minuter av ett 40-minuterspass gör riktigt Jihad-ont. Om man fortsätter ta i dessvärre. Man kan ju köra mjukisvarianten och låta herrn tugga i sig lite av turbanen innan man fortsätter låta honom nysta upp den.
Men, effektiv träning ett tag framöver kan enklast härledas till att Herrn kommer bli sämre på att vira upp sin turban, och bättre på att äta upp den. Ska bli riktigt härligt.
Det är en sak som stör mig dock, vilket är att jag inte har musik när jag springer nu. Jag har en trasig Ipod Nano liggandes, samt en fin sony walkman-telefon med massa hokuspokus. Problemet med den kära mobilen är att kontakten är väldigt trasig. Det vill säga att det bara är i en specifik vinkel som man hör något ljud, och samma sak när man ska ladda det lilla kräket. Den måste ligga i en väldigt speciell position med kontakten tryckt på exakt rätt sätt. Med någonting som håller emot.
Att springa utan musik är... Bittert. Det är lite som att bada bubbelbad utan bubblor. Det har väl, om det innehåller massa läkejoxpox, samma funktion, men gu' va segt det blir, och man har svårare att hålla samma tempo/energinivå (eller ork för att få roliga rynkor av för långt badande).
Vad jag menade med det - ja... Det får förbli osagt, men springa är gött. Sådeså. Kommer även blogga lite senare om ett STORT TILLKÄNNAGIVANDE.
Vilket innebär att det är oerhört viktigt för alla.
Det är obarmhärtigt att få upp flåset igen när man lökat några månader. Det är som om en liten taliban sitter inne i magen redan efter 20 minuters raskt joggande och virar upp sin turban. Problemet, med den lilla turbanen, är att det är en oändlig turban. Således blir det till slut ganska fullt därinne, och smärtfullt, så resterande 20 minuter av ett 40-minuterspass gör riktigt Jihad-ont. Om man fortsätter ta i dessvärre. Man kan ju köra mjukisvarianten och låta herrn tugga i sig lite av turbanen innan man fortsätter låta honom nysta upp den.
Men, effektiv träning ett tag framöver kan enklast härledas till att Herrn kommer bli sämre på att vira upp sin turban, och bättre på att äta upp den. Ska bli riktigt härligt.
Det är en sak som stör mig dock, vilket är att jag inte har musik när jag springer nu. Jag har en trasig Ipod Nano liggandes, samt en fin sony walkman-telefon med massa hokuspokus. Problemet med den kära mobilen är att kontakten är väldigt trasig. Det vill säga att det bara är i en specifik vinkel som man hör något ljud, och samma sak när man ska ladda det lilla kräket. Den måste ligga i en väldigt speciell position med kontakten tryckt på exakt rätt sätt. Med någonting som håller emot.
Att springa utan musik är... Bittert. Det är lite som att bada bubbelbad utan bubblor. Det har väl, om det innehåller massa läkejoxpox, samma funktion, men gu' va segt det blir, och man har svårare att hålla samma tempo/energinivå (eller ork för att få roliga rynkor av för långt badande).
Vad jag menade med det - ja... Det får förbli osagt, men springa är gött. Sådeså. Kommer även blogga lite senare om ett STORT TILLKÄNNAGIVANDE.
Vilket innebär att det är oerhört viktigt för alla.
Kommentarer