Det här med synd, det är ett fascinerande ämne.
Vad innebär det egentligen att synda?
Det är inte helt orimligt kontextuellt, det vill säga att det beror på ur vilken kontext man menar. Eller kanske vilken andemening. Eller vem man frågar.
Eller som Johan Kullberg nämner i sina memoarer efter sin första intimstund med en person av motsatta könet när han var fem:
"Som med många synder är det något man inte skulle vilja ha varit utan."
Det är fascinerande det där. En del gräms och mår dåligt för minsta lilla snedsteg. En del suckar lite förstrött och skiter totalt i vad som händer sålänge de själva inte åker i klistret.
Samvete, dåligt samvete, bra samvete, helvete?
Att lägga tyngd i vissa känsloyttringar, rörelser, känslor, sneglingar, dofter, rörelser, ja, vadhelst man nu skulle definiera som något makabert. Något syndigt.
Som tidigare nämnt så handlar det ju om vem man frågar, i vilken tid man frågar, och kanske lika viktigt hur och vad man frågar. Ofta vet ju många inte vad de ska tänka som syndigt innan någon påpekar det för dem.
Efteråt.
Det har ju även med att göra vad man tänker och tycker innan så att säga. Säg att du strular med en tjej (eller kille, beroende på vem du är) vilket för din skull bara är trevligt även om du är totalt ointresserad av något seriöst. Motspelaren i dramat är däremot sjukt galet het på dig. Vill ha dig själsligt, köttsligt, whatnot och lite mer än så.
Syndigt kanske är fel att använda. Fel term, eller vadhelst. Men tänk ur kontentan att du i ena fallet är omedveten om den andres känslor och fortsätter. I andra fallet är fullständigt medveten om det och fortsätter, eller i tredje fallet att den andre har en partner och du fortsätter ändå.
Om jag ska falla tillbaka på min definition av spektaklet så handlar det om att något är syndigt när man skadar sig själv eller skadar andra. Och sen om man inte vet om man skadar sig själv eller någon annan blir det ju synnerligen svårt att definiera.
Kniviga dilemman.
Kniviga.
Plus att jag har en massa uppslag för min blivande bestseller.
Kommentarer
Fast egentligen har jag för mig att sund ursprungligen betyder typ missa målet. Man har också använt ordet för att "hjälpa" människor att leva ett mindre omoraliskt liv genom att erbjuda dem ett alternativt ex det är dumt att dricka för du skadar andra (Nyhterhetsrörelsen)
Ordet synd ska ju egentligen betona Guds storhet hur snäll och fin h*n är som tar till sig den hopplösa människan (som h*n har skapat) genom att offra sin son för att människan ska få syndens förlåtelse ...alltså vänta nu ...
Kan någon tänka sig att man sitter i en domstol och domaren säger okej här har vi Nisse som är dömd för häleri, våldtäckt, mord, förskingring etcetera ...vad ska vi göra med honom??? Eh jag vet om hans granne Bertil hängs i morgon på torget så kan vi förlåta Nisse.
Alltför många köper den storyn
Jag tror på oss, på dig och mig, på världen mer än något högre stående. Även om jag inte rent krasst kan avvisa något jag inte kan motbevisa.