Det är lätt att komma med undanflykter till det mesta. Ibland är det ganska roligt också, men oftast är det mest någon form av destruktiv ego-kurragömma.
Som exempel är det väl alltid fräsigast att använda sig själv. Du kanske känner mig under epitetet Hampus "Ska bara" Erlandsson. Du vet den där som skjuter upp saker snabbare än sin egen skugga. En del av mitt förflutna, men det vore väl något högmodigt att tro att det helt och hållet är över.
Det är liksom något som man alltid måste bevisa för sig själv, att man kan ta tag i saker och det vore väl svårt att påstå att jag alltid gör saker som jag borde, direkt när de kan bli gjorda.
Samtidigt är det väl ändå lite charmigt det där. Man får ju inte vara rädd för att begå misstag, utan man ska istället vara rädd för att inte lära sig av sina misstag. Eller kanske inte rädd, utan mer medveten om att ens misstag är en genväg för att lära sig saker snabbare.
Eller andras misstag, för det är ju trots allt så att vi som människor har en medfödd förmåga att förstå sig på vad som händer.
(De flesta av oss, jag förhoppningsvis inräknad)
Genom att fundera igenom varför saker är som de är så kan man lättare förstå sig på hur man kan få saker att bli som man vill att de ska bli.
Jag är ju som jag exempelvis nämnde igår galet inspirerad kring en hel drös massa saker nu och det svåra blir väl som alltid att upprätthålla den där gnistan.
Det är nästan löjligt viktigt att lyssna på sig själv för tro'tt om du vill men den där snilleblixten är aldrig långt borta.
Greppa den, använd en stör om du måste, eller kanske ett spjut.
Har jag berättat att jag börjat måla alla mina idéer och bättre funderingar direkt på väggen i min lilla lägenhet? Det ska bli intressant om en längre tidsperiod att se var de bättre idéerna började. Ursprunget om du så vill.
Nu finns det en jättelik mängd nymodigheter som cirkulerar där innanför pannbenet. Idéer kring böcker jag vill skriva, socionomprojekt jag vill ta mig an, koncept för sajten där jag skriver och senare framtida projekt med alla möjliga fräcka och inflytelserika människor.
Men, det får räcka nu.
För nu måste jag baka, annars får jag stryk.
Som exempel är det väl alltid fräsigast att använda sig själv. Du kanske känner mig under epitetet Hampus "Ska bara" Erlandsson. Du vet den där som skjuter upp saker snabbare än sin egen skugga. En del av mitt förflutna, men det vore väl något högmodigt att tro att det helt och hållet är över.
Det är liksom något som man alltid måste bevisa för sig själv, att man kan ta tag i saker och det vore väl svårt att påstå att jag alltid gör saker som jag borde, direkt när de kan bli gjorda.
Samtidigt är det väl ändå lite charmigt det där. Man får ju inte vara rädd för att begå misstag, utan man ska istället vara rädd för att inte lära sig av sina misstag. Eller kanske inte rädd, utan mer medveten om att ens misstag är en genväg för att lära sig saker snabbare.
Eller andras misstag, för det är ju trots allt så att vi som människor har en medfödd förmåga att förstå sig på vad som händer.
(De flesta av oss, jag förhoppningsvis inräknad)
Genom att fundera igenom varför saker är som de är så kan man lättare förstå sig på hur man kan få saker att bli som man vill att de ska bli.
Jag är ju som jag exempelvis nämnde igår galet inspirerad kring en hel drös massa saker nu och det svåra blir väl som alltid att upprätthålla den där gnistan.
Det är nästan löjligt viktigt att lyssna på sig själv för tro'tt om du vill men den där snilleblixten är aldrig långt borta.
Greppa den, använd en stör om du måste, eller kanske ett spjut.
Har jag berättat att jag börjat måla alla mina idéer och bättre funderingar direkt på väggen i min lilla lägenhet? Det ska bli intressant om en längre tidsperiod att se var de bättre idéerna började. Ursprunget om du så vill.
Nu finns det en jättelik mängd nymodigheter som cirkulerar där innanför pannbenet. Idéer kring böcker jag vill skriva, socionomprojekt jag vill ta mig an, koncept för sajten där jag skriver och senare framtida projekt med alla möjliga fräcka och inflytelserika människor.
Men, det får räcka nu.
För nu måste jag baka, annars får jag stryk.
Kommentarer