Ridå upp. På med glasögonen, lite på sned såklart, fast mest eftersom en av de små plupparna där fram ni vet som enkelt trycker på näsan så det gör ont om den sitter fel vilket därefter korrigeras.
Nu sitter de inte snett längre.
Gårdagen var en hänsynslös, härlig och oerhört treflig (f:et är medvetet, jag skriver inte fel om du trodde det (inte just nu i varje fall)).
Väldigt intressant, med ett oväntat slut.
Det började med vad det vanligtvis gör. Mängder av proviant, så att säga. I flytande form. Sen blev det lite mer.
God whiskey förresten.
Runt 02:00-snåret var vi tydligen vid en korvmoj någonstans. Jag tror det var redbergsnågonting men kan inte vara helt säker eftersom jag inte minns det själv.
En sån där black-out så att säga. Angenämt.
Jag sparkade till polarens korv med mos, ganska onödigt men jag tror att jag kan bli förlåten någon gång. Jag hoppas det, eftersom det hade vart väldigt tråkigt. Det är gudomligt att förlåta huh?
Sen började det fräcka. Alla drog sig hemåt. Trodde alla i vilket fall, men jag hade andra planer. Motherfuckers.
Blackouten höll i sig till 06:30.
Sen minns jag.
Jag gick omkring på vägen utanför Partille. Och jag har aldrig vart i Partille förut. Eller utanför då. Det var tämligen intressant.
Jag var fortfarande påverkad av den fagra dryckeskulturen jag insupit. Det märktes på det ganska lustiga sättet jag tänkte att "Jag är på väg hem, lalla, luilul".
Den stora frågan är, hur hamnade jag utanför Partille?
Jag hade suttit på bussen hem 02:någonting sånt.
Men sen är jag utanför Partille ungefär fyra och en halv timme senare.
Det hänger inte riktigt ihop. Jag kliar mig förstrött på hakan. Fast sen märker jag att jag har ont i handen. Lite blåmärken på handen, men kläderna är hela och rena så jag har inte någon aning om vad som egentligen händer alls någonstans.
Kommentarer