Om jag minns rätt har jag skrivit om den dekadenta snoozeknappen förut. Den lilla pluppen, knappen, förförerskan eller vad man nu vill kalla den.
Bara en gång till säger jag tyst för mig själv. Bara. En. Gång. Till.
Det är ju mitt i en halvvaken låtsasdröm om allt, ingenting eller (vilket oftast är fallet) något mellanting.
Det kan vara ett djupt påhittat möte med någon bekant där vi diskuterar något intressant, som verkligen är helt fruktansvärt medryckande. Och viktigt. För drömmen det vill säga.
Det kan även vara att själva halvslumrandet bjuder på en särskild sorts fejkvila. En särskild känsla vars viktigaste ingrediens är just upprepade snoozar.
Det kan också vara en makaber förmåga att skapa vita inre lögner försiktigt invävda i dukar av lögner. Dukar av drömmar.
Sen skulle det även kunna vara olika varje gång.
Men drömmarna är helt klart min favorit när det kommer till snoozeeffekter.
Mmmm... Snoooze!
Mobilbloggat!
Bara en gång till säger jag tyst för mig själv. Bara. En. Gång. Till.
Det är ju mitt i en halvvaken låtsasdröm om allt, ingenting eller (vilket oftast är fallet) något mellanting.
Det kan vara ett djupt påhittat möte med någon bekant där vi diskuterar något intressant, som verkligen är helt fruktansvärt medryckande. Och viktigt. För drömmen det vill säga.
Det kan även vara att själva halvslumrandet bjuder på en särskild sorts fejkvila. En särskild känsla vars viktigaste ingrediens är just upprepade snoozar.
Det kan också vara en makaber förmåga att skapa vita inre lögner försiktigt invävda i dukar av lögner. Dukar av drömmar.
Sen skulle det även kunna vara olika varje gång.
Men drömmarna är helt klart min favorit när det kommer till snoozeeffekter.
Mmmm... Snoooze!
Mobilbloggat!
Kommentarer