Fortsätt till huvudinnehåll

Du bist unt havrekex? Mmm? Ett lyckligt sådant? Nämen gud så bra.

Det är så ruggigt skönt att duscha. Tvaga bort senaste dygnets lager av tvivelaktigt godis. Därefter förstrött pilla ur vatten ur örat med ett lillfinger samtidigt som man försöker blogga om någonting man tänkt på åtminstone en halv dag eller så.

Som lycklig människa måste man leva ihop med en lycklig människa.

Jag har många gånger hört om vänner eller okända som bestämt förklarat att "Hutten-prutten, nu jäklar är det dags att man försöker använda sin glada position till att frälsa dem som inte riktigt samma glada tankesätt".

Först och främst vill jag lägga en lite defensiv inställsmaskin här. Det vill säga att lycka är ett väldigt vagt ord. När någon säger: "Jag är så lycklig" betyder det ju oftast olika beroende på vem som säger det. Vare sig det är glädje, tillfredsställelse eller att man helt enkelt har väldigt lite galenskap i bakhuvudet.

Man kan ha vänner som både är uppåt och neråt väggarna. Det är ju skitfestligt att lära känna allsköns sattyg till människor, men när man ska ta nästa steg är det lite farligare. Det vill säga att om en person inte funnit sig själv, och därför är olycklig, kan den inte riktigt ta till sig partnerns lycka för.. tja, denne person vet inte riktigt vad det innebär att vara lycklig.

Det är väldigt viktigt att finna sig själv, om man nu någonsin gör det - än en gång en tvistefråga. Men jag anser dock att om man är tillfreds med sig själv, på ett lite djupare plan än "*ler*", så. Tja, då vet man väl någorlunda var ens fötter är.

Äsch, livet är en jädra räkmacka, ibland blir det lite mycket citron, och ibland blir den helt suverän. Och vissa stackars satar är allergiska mot skaldjur...

:)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En liten uppdatering, och några tankar i någon form

Det är lite lustigt att typ i princip vartenda av mina senaste inlägg har inletts med att jag inte skrivit något på länge. Fått ur mig mina tankar på det här sättet, med mera, etcetera. Senast jag skrev var i förra delen av mitt liv. Innan jag valde någon form av karriärsbana, tog steget ut och gjorde ett val. Jag är nämligen ganska dålig på att välja, men väldigt bra på att åtminstone försöka ha ett öppet sinne kring det mesta här i livet . Jag jobbar just nu som skolkurator, med allt vad det innebär. Jag byter dock jobb till sommaren. Så jag är egentligen någonstans i ett ganska starkt mellanläge. Jag blev kurator för strax över fyra år sedan. Har mött mängder av människor i alla möjliga lägen i livet. Och gud i helvete vad det har gett mig mycket. Jag är otroligt tacksam för allt jag upplevt, vad det gett mig förståelse framåt i livet och någon form av ödmjukhet. På så många nivåer... Något jag tänker mycket på är de föräldrar jag möter. Då menar jag de föräldrar till de b...

Joråvision 2009 - Tittade jag verkligen på hela kadavret?

Förfrågan, efter förfrågan, efter förfrågan. Morföräldrarna har enträget frågat när jag ska komma och säga tjena, men det har helt enkelt inte blivit av. Så mycket annat har tagit upp tid. Men så är det dags, vecka 20, om det nu skulle ha någon betydelse. Fem plus fem är tio, så följdaktligen satte vi oss ner med torkad frukt, cashewnötter och lite svensk ironi och började glo. Rätt låt vann. Världens charmigaste hob. Björkman förtjänar en björntass i nacken, eller åtminstone sparken. Sverige var uschla. Usschlla. Ska man skylla på sossarnas långvariga styre? Eller varför inte på invandringen? Åh gud, jag tycker vi skyller på Kicki Danielsson och falukorven som hon inte kunde få nog av. Nej, vi måste helt enkelt skärpa oss. På många plan. Ska bli intressant att diskutera fenomenet med rumänska flickvännen. Nåväl, jag tänkte faktiskt skriva en liten kommentar till alla framträdanden. Litauen - Sasha Son - Love Vad behöver man säga? I mina ögon och öron en fattig R'n'B med en ope...

Det kanske, potentiellt, typ är på tiden nu

Att skriva av sig... Gah! Det var längesen nu, inte sant? Senaste gången jag lät fingrarna smeka tangentbordet på det här sättet måste vart under min tid i Kanada? Ja, jag kan kolla tidigare inlägg, nej, det tänker jag inte. Jag menar, det finns alltid så mycket att säga... Varje ögonblick jag lever finns det någonting jag kan tänka kring, som berör någon annan, och inte minst mig själv. Ibland är det skönt att skriva av sig, inte minst om man nu tycker om att skriva, vilket jag av en händelse råkar göra... Det har hänt mycket sen sist. Våren kom, sen gick den, och sen påstod nån att det var sommar men den har jag inte sett skymten av särskilt mycket. Sen var det något med någon C-uppsats som handlade om något som jag aldrig jobbat eller försökt förstå mig på innan (maxbetyg, thank you very much!). Sen människor, och att falla tillbaka i svenska mönster efter ett halvår i Kanada. Varför börjar jag skriva igen nu, av alla tidsperioder? Kanske är det den där sommaren. Att man helt ...