Jag funderade lite kring helt meningslösa rubriker, och kom fram till att jag genom att dra in två kroppsepitet som egentligen är helt oväsentliga kan skapa en helhet som är än mer oväsentlig. Ibland är ju summan större än produkterna så att säga.
Det blev ett litet såkallat brejk här inför att överraskningsfesten för brorsan gick vägen. Jag är tämligen osäker på varför, men det lutar åt att jag var ohyggligt trött, eller något mindre oväsentligt kanske.
Jaja, livet går vidare som man säger. Det känns bra att första kursen är över och det kom liten som en varm kalldusch när vår nästa lärare äntrade vår lilla hammarkullelokal. Struktur är hennes andranamn, och det har snabbt visat att jomentjenatjohej - det går visst att bringa in lite regelrätt struktur i vad som kan kallas det kollektivistiska tänket - som en del uppskattar, och andra tycker känns lite beklämmande. Jag tycker det känns härligt på något sätt. Det har väl med min grundinställning att göra: Det vill säga, jag vet vad det är jag tycker och tänker, har full förståelse för att jag gör saker jag tycker känns rätt - varför skulle jag annars göra det? - men är även fullt införstådd att andra - om inte alla andra - har helt olika sätt att se på saker, att reflektera, bedöma och agera. Och det är helt jävla rätt, för dem alla, sålänge det inte går ut över någon annan.
Jag mår bra av att tänka på att man inte kan veta vart världen är på väg. Jag menar, om inte det öppnar möjligheter så vad gör det? Om det vart lätt att förutsätta, så, tja, hade det nog känts lite väl deterministiskt - om det nu inte är det för någon högre stående varelse någonstans.
Olikheter förnöjer, berikar och bejakar mänskligheten. That is all, folks!
Det blev ett litet såkallat brejk här inför att överraskningsfesten för brorsan gick vägen. Jag är tämligen osäker på varför, men det lutar åt att jag var ohyggligt trött, eller något mindre oväsentligt kanske.
Jaja, livet går vidare som man säger. Det känns bra att första kursen är över och det kom liten som en varm kalldusch när vår nästa lärare äntrade vår lilla hammarkullelokal. Struktur är hennes andranamn, och det har snabbt visat att jomentjenatjohej - det går visst att bringa in lite regelrätt struktur i vad som kan kallas det kollektivistiska tänket - som en del uppskattar, och andra tycker känns lite beklämmande. Jag tycker det känns härligt på något sätt. Det har väl med min grundinställning att göra: Det vill säga, jag vet vad det är jag tycker och tänker, har full förståelse för att jag gör saker jag tycker känns rätt - varför skulle jag annars göra det? - men är även fullt införstådd att andra - om inte alla andra - har helt olika sätt att se på saker, att reflektera, bedöma och agera. Och det är helt jävla rätt, för dem alla, sålänge det inte går ut över någon annan.
Jag mår bra av att tänka på att man inte kan veta vart världen är på väg. Jag menar, om inte det öppnar möjligheter så vad gör det? Om det vart lätt att förutsätta, så, tja, hade det nog känts lite väl deterministiskt - om det nu inte är det för någon högre stående varelse någonstans.
Olikheter förnöjer, berikar och bejakar mänskligheten. That is all, folks!
Kommentarer