Fortsätt till huvudinnehåll

Att välja hur man ska nyttja sin tid

Jag tycker det är viktigt att visa stöd för föreläsare genom att ta till sig så mycket som möjligt hos kompetensen som de faktiskt har. Däremot blir jag en mycket bitter ung man när det mesta som sägs under en föreläsning bygger på väldigt simpelt sunt förnuft. Samt att powerpointen som visas upp formligen osar av stavfel och är trist uppbyggd.

Hallå? Kan inte föreläsarna släppa på prestige och fråga om korrekturhjälp, alternativt designhjälp? Man lär sig faktiskt med fler sinnen än ett och således tror jag att man skulle kunna ta till sig materialet bättre om materialet i sig var bättre utvecklat och anpassat för att hjärnan ska ta till sig det.

Men det finns alltid något att få ut av föreläsningar. Om inte annat så får man en stund att fundera på något helt annat, alternativt reflektera över vad som sägs, även om det är så grundläggande att man hellre går och dricker kaffe.

En fotnot bör inflikas när det kommer till kaffet. De flesta upplevelser skulle med gott mod kunna uppmuntras till att bytas ut mot en kaffestund. Kaffe, kaffe. Kaffe.

Kaffe.

Men det går ju även att vända på steken.

All tid är värdefull för all tid är all den tid vi har. Inte sant? Alla ögonblick i ens liv är en möjlighet att prova på en ny tanke, idé, omöjlighet, dröm eller vad som helst.

Just nu ligger mycket fokus på att må gott åt att lite halvt ondskefullt ironisera över hur obegripligt intetsägande väldigt mycket som sägs under nuvarande föreläsning är.

Och när jag kommer hem sen.

Ja då blir det TONFISK.

Mums.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En liten uppdatering, och några tankar i någon form

Det är lite lustigt att typ i princip vartenda av mina senaste inlägg har inletts med att jag inte skrivit något på länge. Fått ur mig mina tankar på det här sättet, med mera, etcetera. Senast jag skrev var i förra delen av mitt liv. Innan jag valde någon form av karriärsbana, tog steget ut och gjorde ett val. Jag är nämligen ganska dålig på att välja, men väldigt bra på att åtminstone försöka ha ett öppet sinne kring det mesta här i livet . Jag jobbar just nu som skolkurator, med allt vad det innebär. Jag byter dock jobb till sommaren. Så jag är egentligen någonstans i ett ganska starkt mellanläge. Jag blev kurator för strax över fyra år sedan. Har mött mängder av människor i alla möjliga lägen i livet. Och gud i helvete vad det har gett mig mycket. Jag är otroligt tacksam för allt jag upplevt, vad det gett mig förståelse framåt i livet och någon form av ödmjukhet. På så många nivåer... Något jag tänker mycket på är de föräldrar jag möter. Då menar jag de föräldrar till de b...

Joråvision 2009 - Tittade jag verkligen på hela kadavret?

Förfrågan, efter förfrågan, efter förfrågan. Morföräldrarna har enträget frågat när jag ska komma och säga tjena, men det har helt enkelt inte blivit av. Så mycket annat har tagit upp tid. Men så är det dags, vecka 20, om det nu skulle ha någon betydelse. Fem plus fem är tio, så följdaktligen satte vi oss ner med torkad frukt, cashewnötter och lite svensk ironi och började glo. Rätt låt vann. Världens charmigaste hob. Björkman förtjänar en björntass i nacken, eller åtminstone sparken. Sverige var uschla. Usschlla. Ska man skylla på sossarnas långvariga styre? Eller varför inte på invandringen? Åh gud, jag tycker vi skyller på Kicki Danielsson och falukorven som hon inte kunde få nog av. Nej, vi måste helt enkelt skärpa oss. På många plan. Ska bli intressant att diskutera fenomenet med rumänska flickvännen. Nåväl, jag tänkte faktiskt skriva en liten kommentar till alla framträdanden. Litauen - Sasha Son - Love Vad behöver man säga? I mina ögon och öron en fattig R'n'B med en ope...

Det kanske, potentiellt, typ är på tiden nu

Att skriva av sig... Gah! Det var längesen nu, inte sant? Senaste gången jag lät fingrarna smeka tangentbordet på det här sättet måste vart under min tid i Kanada? Ja, jag kan kolla tidigare inlägg, nej, det tänker jag inte. Jag menar, det finns alltid så mycket att säga... Varje ögonblick jag lever finns det någonting jag kan tänka kring, som berör någon annan, och inte minst mig själv. Ibland är det skönt att skriva av sig, inte minst om man nu tycker om att skriva, vilket jag av en händelse råkar göra... Det har hänt mycket sen sist. Våren kom, sen gick den, och sen påstod nån att det var sommar men den har jag inte sett skymten av särskilt mycket. Sen var det något med någon C-uppsats som handlade om något som jag aldrig jobbat eller försökt förstå mig på innan (maxbetyg, thank you very much!). Sen människor, och att falla tillbaka i svenska mönster efter ett halvår i Kanada. Varför börjar jag skriva igen nu, av alla tidsperioder? Kanske är det den där sommaren. Att man helt ...