Synnerligen kausalistiskt uttryck det där. Inte sant. Vad sägs om en bussig (sitter på en buss HEHE) hampusanalys av ämnet?jag tänker mig att det är en ganska farlig utgångspunkt. Att just vänta på bättre tider. Fast det är ju i grund och botten väldigt beroende av vilken utgångspunkt man har.
Utgår man ifrån att ens liv är crap känns det direkt som att skjuta sig själv i foten. Att istället för att göra det bästa av var stund rent krasst vänta på att någon annan förändrar ens hela värld. Å andra sidan vore det jäkligt ickehampus att dra alla över en kam på det viset. Eller?
Man kan ju ha det som utgångspunkt, men samtidigt vara lugn och ta saker för vad det är. Tror jag. Det är lite knepigt att vrida det till något genomgående konstruktivt när själva ingången bygger på att man inte är sin egen lyckas smed.
Samtidigt tänker jag att man kan ha det som någon sekundär form av livsfilosofi, och därigenom njuta av stunden samtidigt som man är beredd på att det faktiskt är andra faktorer än ens eget beteende som definierat vart man är på väg i livet. Nu får du en andpaus. Jäkligt lång mening det där.
Kort och gott tror jag på att det är viktigt att man i grunden utgår ifrån sig själv, även om man bör vara extremt medveten om att världen vi lever i är en föränderlig sådan. På alla plan.
Det betyder inte att man alltid ska sätta sig själv i centrum, utan bara vara medveten om att man utgår ifrån sitt eget väsen.
För om man inte tror på sin egen förmåga är det svårt att på allvar finnas där för andra... Inte sant? :)
Har en film med katten på ingående. Ska bara få det att fungera först :P
Mobilbloggat!
Utgår man ifrån att ens liv är crap känns det direkt som att skjuta sig själv i foten. Att istället för att göra det bästa av var stund rent krasst vänta på att någon annan förändrar ens hela värld. Å andra sidan vore det jäkligt ickehampus att dra alla över en kam på det viset. Eller?
Man kan ju ha det som utgångspunkt, men samtidigt vara lugn och ta saker för vad det är. Tror jag. Det är lite knepigt att vrida det till något genomgående konstruktivt när själva ingången bygger på att man inte är sin egen lyckas smed.
Samtidigt tänker jag att man kan ha det som någon sekundär form av livsfilosofi, och därigenom njuta av stunden samtidigt som man är beredd på att det faktiskt är andra faktorer än ens eget beteende som definierat vart man är på väg i livet. Nu får du en andpaus. Jäkligt lång mening det där.
Kort och gott tror jag på att det är viktigt att man i grunden utgår ifrån sig själv, även om man bör vara extremt medveten om att världen vi lever i är en föränderlig sådan. På alla plan.
Det betyder inte att man alltid ska sätta sig själv i centrum, utan bara vara medveten om att man utgår ifrån sitt eget väsen.
För om man inte tror på sin egen förmåga är det svårt att på allvar finnas där för andra... Inte sant? :)
Har en film med katten på ingående. Ska bara få det att fungera först :P
Mobilbloggat!
Kommentarer