Det är lätt att föreställa sig att socialtjänst inriktad på barn, ungdomar och familj, med på många sätt liknande mål och bakgrund som vår egna således blir väldigt lik vår egna.
Det kan däremot vara så att det skiljer så mycket i detaljerna att möjligheterna att lära sig närmar sig oändligheten...
Idag var det dags för den stora genomgången av Durham Children's Aid Society, och efter att ha druckit två koppar kaffe var jag på plats i den läckra entrén.
Vanligtvis tar de in 4-8 studenter per praktikantkull, men hela femton personer satt och småmös i lobbyn när vi en efter en togs in för att fotograferas, för tillgång till en fräck passerbricka.
De har sina anledningar till studentmängdens ökning även om det blir mycket jobb för dem under praktikperioden. Väldigt djupgående resonemang (mina mer eller mindre djupgående teorier), som jag längtar efter att diskutera med folk på hemmafront när jag väl är tillbaka. Och på plats med KANUCKERNA!
Nåväl, in i ett litet "training room" där HR(Human Resources)-avdelningens tappra dubbelklump med kvinnor lät oss skriva på lite alla möjliga papper, sekretess, bakgrundsinformation, grundläggande baskunskaper, gratis tillgång till DCAS gym (!) och mängder av annat.
Genomgång av allt vad säkerhet heter bedrevs, och vi blästrades med information om hur ställets volontärfunktionalitet fungerar. Intressant det här också, tänk kontaktpersoner och frivilligpersoner som används som direkta hjälpinsatser för att andra medel ska fungera optimalt.
Därefter kom utbildningsansvarige Ali Juma för att snacka om allt vi kan tänkas möta under vår tid på praktiken.
Vad som verkligen lyste igenom var en önskan att vi som praktiserar ska få en nyanserad "helhetsbild" av hela stället. Jag skojar inte, möjligheten till kurser, sidoutbildningar och krav på informationstillgodogörande var gigantisk.
Jag har svårt att tro att systemet för socialarbetapraktikanter någonstans i Sverige är lika välgött. Fasen, jag har så mycket intressant att lära mig, diskutera om och tillgodogöra mig att jag blir helt till mig av tanken.
Jäklar vad många nya tankar jag kommer få. Och jag längtar efter att diskutera systemet i Kanada jämfört med det i Sverige. Jag fick också en mycket tydligare bild av varför jag fick chansen att praktisera där. Alla som ville fick inte, även om det var många fler än vanligt som gavs möjligheten. Misstänker att det har väldigt mycket att göra med att jag var tydlig med mina kunskaper, min bakgrund och att jag "legat på" väldigt mycket. Ambition lönar sig. Om jag ändå vetat det för sisådär tio år sedan...
Jag är förresten deras första internationella student. Det du. Jag kommer prestera jäkligt väl, för såväl min skull som för framtidens vidare möjligheter till samarbeten.
Vissa saker jag måste återkomma att skriva om är hur det socialt fungerar med en sådan organisation, hur den är uppbyggd, hur det skiljer sig från vårt system. Även hur de definierar helhetsbild, vad de tänker kring de moraliska dilemman som ofta diskuteras mycket i Sverige.
Och framförallt vad man kan lära sig. Jag har fått intrycket att det finns så sjukt många begåvade "informationskanaler" att lära mig av på arbetsplatsen, inom en mängd olika områden inom själva barn, ungdoms och familjehjälpsystemet. Och jag ska försöka bidra med så mycket bilder av vårt egna system som möjligt.
- Learning by teaching, sa Ali Juma glatt.
Jag är ruggigt trött just nu, och kommer därför utveckla resonemangen imorgon. Då lär du även få smaka på bildbubbel. Uppladdningen är långsam, saknar mitt snabba internet. :(
Until we meet again, senoritas.
Fan, jag tycker till och med att det ska bli intressant att diskutera GENUS med kanuckerna.
Undrar du något, om vare sig Kanada eller praktikplatsen eller min roll i det hela vore det jätteskoj om du frågar, då får jag inslag till vidare diskussioner som säkerligen kan hjälpa till. Eller så låter du bli :)
Kommentarer
Du nämner detta även här! På vilket sätt funkar just den biten? Av vilken anledning vill man ställa upp som frivilligarbetare?