Hampus syn på saken

Humor. Humor. Humor . Kärt barn har många namn, men just nu får inledningen kort och gott bygga på lite olika sätt att skriva ordet på. Kan humor vara en av de mest subjektiva företeelserna som finns? Jag har själv en ganska rå humor, saknar i mångt och mycket många spärrar - sålänge det är i rätt sällskap. Umgås jag med människor jag vill umgås med hoppas jag att de vågar säga till mig och diskutera om det är något uppfattat klavertramp jag begår. Annars skämtar man ju inte om allt med alla, det är ju såpass svårt att förutse hur folk tolkar, reagerar och tar till sig vad som sägs. Ja, humor är i sanning objektivt. Humor/Sketchgruppen Grotesco på SVT är nu inne på sin andra säsong. Förra säsongen bjöd på ett otal klassiker, som dessa här under: Bestefar og Jeg Ett kilo mjöl Studentmottagningen Det är relativt harmlöst i detta fall, om än att det börjar bli samhällskritiskt - på ett enligt mig riktigt skönt sätt - när det kommer till studentmottagningen utifrån medel/överklass-käftsmä...

Att en så liten sak som att gå och lägga sig rätt mycket tidigare och gå upp lika mycket tidigare kan ge så mycket. Enkel läxa man inte tröttnar på att utöva så att säga, även om det är nästan vansinnigt trevligt att låta bli att sova. So much fun to do, so little time, eh? Men det handlar väl som i många andra lägen om att ta till vara på tillvaron. Göra det som känns rätt, utifrån vad man vet får en att må bra, och med det sagt, inte på någon annans bekostnad. För min del känns det just nu bäst att jag kommit igång med träningen, for reals :D. Minst två dagar gym och minst två dagar 12 km löp i veckan. Jag har ju aldrig vart i riktig toppenform, tänkte försöka nå det. Mest för att se om jag kan, tror jag. Beach 2011, here we go eh? Jag tänker lite kring vad som inspirerar mig till att ta hand om mig själv. Vad man kan förmedla, och hur. Och varför. Jag är ju starkt betuttad i tanken på att allting måste utgå ifrån var individ, även om vissa levnadsförhållanden påverkar på sina egna s...

Tre dagar i rad nu har jag vaknat till exakt två minuter innan klockan har för avsikt att ringa. Festligt, måhända, men även en smula fånigt. Rentav onödigt. Det har inte precis så att jag vaknat upp och vart superpigg och tänkt, åh men yes, äntligen wakey wakey, utan mer - "Har jag glömt att ställa klockan?". För nej! Sen strax låter mobilen på sitt ganska vidriga sätt och säger åt mig att gå upp. Jag tänker, chill it bro', och slår på snoozeknappen. Varför, när jag redan är vaken, kan man undra. För att jag kan! Fast bara en snooze, annars blir det så galet lätt fler. Snooze är tidsoptimistens absolut värste vän, så att säga. Med vänner som snooze behöver man inga fiender. Jag har lite funderingar jag inte råddat i ännu. Får bli ett nytt inlägg i eftermiddag. Tjoflöjt!

Det är alltid lite spännande det där. Planera in och fundera in ett otal ting man knappt hinner med, borde hinna med eller vill hinna med. Idag blir det exempelvis en ganska lång dag. Grupparbete 8-12, seminarium 13-16 och därefter hederligt gym(BASTU!) innan hemgången. Är nog hemma strax innan sju ikväll, festligt nog nästan exakt tolv timmar efter att jag kunde dra iväg hemifrån. Tidsbegränsningar innebär ju helt logiskt att man måste göra en del uppoffringar. Exempelvis var det ungefär samma schema igår, men då blev det också rent av magiska matlådor. Shit god damn vilken trevlig köttfärssås! :) Då fick dessvärre annat skjutas upp lite. Då måste lite annat skjutas upp lite. Men det är skönt när det skjuts upp av logiska resonemang. Av aktiva antingen eller-val istället för det som, åtminstone för mig, lätt händer. Att man tycker det är för gött att låta bli. Att man hellre tar det lugnt "instead of putting the magic into magic". Det handlar väl, som alltid, om att priorite...

Den här tiden på morgonen är sannerligen rätt härlig. För årstiden också kanske. Inte bara att solen är på väg att klättra upp över krönet, utan den gör det till och med med stil. Flashigt, skulle man kunna säga Nu var det ett tag sen jag skrev något här. Sen jag Funderade till det lite extra personligt. Eller kanske bara flummade till det lite. Varför kan jag inte riktigt svara på. Det blir så där att skrivlustan dör ut från och till, vilket som kaotisk skrivkramp även har en massa fräcka namn och benämningar och sådant. Kanske skulle researcha lite och skriva mer om det. Det som man inte riktigt kan greppa, det vi har innanför pannbenet som på olika sätt tillåter oss bli de (ibland) rätt störtsköna människor vi utger oss för att vara. Eller kanske rentav bara uppfattas som. Eller missuppfattas. Nej, men det måste vara ett par månader sen sist. Trist, hade fått för mig att jag gillade att uttrycka mig i den här formen. Och det är såklart rätt fånigt att inte skriva ner bra tankar och ...

Jag gillar det här tankestadiet jag är i nu. Det där när man insett att man nått en ny nivå vare sig om man relaterat det till tv-spelssnack eller kanske kort och gott samma sak som att komma till insikt. Mina funderingar om livet har lite nått något av ett tak. Det är väl just det. Jag funderar om jag borde inrikta mig på andra tankeämnen då. Men nej. Jag tror att det här är första gången mina tankar nått en sådan stiltje som just nu. Ja, åtminstone sen jag var en liten krullig plutt som fundersamt uttryckte "jag skulle vilja veta vad det är jag inte vet". Jag var ganska söt på den tiden också. Var det bättre förr eller? :) Så jag ligger här i en stor säng ute i skogen. Fast det är såklart ett hus ute i skogen också, annars hade det vart rätt fånigt. (plus att sängen befinner sig inne i huset) Och här ligger jag och funderar. Jag skulle vilja veta vad jag inte vet. All allmänmänsklig teorigrund som jag tagit till mig under året på socionomprogrammet har gett mig så mycket. S...

Visst är det häpnadsväckande lätt att döma alla människor i en viss grupp utifrån en viss individs agerande. Socionomstudenterna är lätta att klassificera som rödgröna röstare, men tji fick ni, det finns även de av oss som troget håller ryggen rak för alliansen. Väldigt många jag känner, och du känner, och alla känner, kategoriserar människor. Mestadels omedvetet, tills någon medvetandegör det. Jag känner människor som klassificerar specifika grupper som människor som bara utnyttjar systemet, gör allt för att slippa arbeta eller kanske för att vara betingade att vara kulturellt mer våldsamma. Jag känner även människor som har en vagare bild av begreppet människogrupper, som tänker att var människa istället är en unik individ som måste ta ansvar för sina egna handlingar. Men det är en tuff nöt att diskutera. Det är svårt att lägga upp saker på ett sätt så att människor inte går in i försvarsställning varefter det blir väldigt svårt att diskutera på ett högre plan, utan att man dömer ell...